Den här webbplatsen använder kakor

 Syftet med dessa föreskrifter är att förebygga ohälsa och olycksfall vid risker vid vissa typer av arbeten. De arbeten som avses är arbete med djur (2 kap.), arbete med risk för exponering för asbest (3 kap.), berg- och gruvarbete (4 kap.), byggnads- och anläggningsarbete (5 kap.), dykeriarbete (6 kap.), frisörarbete (7 kap.), hamnarbete (8 kap.), innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (9 kap.), arbete i kylda livsmedelslokaler (10 kap.), mast- och stolparbete (11 kap.), provning med över- eller undertryck (12 kap.), reparation och service av fordon och fordonsmotorer (13 kap.), rök- och kemdykning (14 kap.), smältning och gjutning av metall (15 kap.), sprängarbete (16 kap.) och arbete med vinterväghållning och snöskottning på tak (17 kap.).

 I arbetsmiljölagen (1977:1160) och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar finns grundläggande bestämmelser om hur arbetsgivaren ska organisera, genomföra och följa upp sitt arbetsmiljöarbete, för att förebygga risker för ohälsa och olycksfall i arbetet och uppnå en tillfredställande arbetsmiljö. Vidare framgår vilka som ska medverka i arbetet.

I dessa föreskrifter finns bestämmelser med preciserade krav för det systematiska arbetsmiljöarbetet som kan gälla undersökningar av arbetsmiljön, bedömningar av risker och åtgärder som ska vidtas. Det finns också preciseringar som kan gälla särskilda krav på kunskaper eller hur vissa arbetsmiljöuppgifter ska fördelas.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbete med djur utförs.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivaren.

 Arbetsgivaren ska se till att stall, utrymmen, inredningar, stängsel och andra anordningar är dimensionerade och underhålls så att arbetet med djuren kan utföras med betryggande säkerhet.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna i byggnader, eller på andra platser för djurhållning för lösgående djur, ska kunna sätta sig i säkerhet snabbt.

 Arbetsgivaren ska se till att dörrar, grindar och andra öppningsanordningar

1. är säkrade, så att de inte går att lyfta av, och

2. har en tillförlitlig låsanordning, som lätt går att öppna inifrån med en hand.

En dörr, som inte är en skjutdörr, ska ha en öppningsanordning som öppnas utåt.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns tillgång till hjälpmedel som vid behov gör det möjligt att hantera djuren säkert vid förflyttning, behandling, rengöring och andra åtgärder.

 När djur förflyttas med transportfordon, från eller till byggnader eller andra platser för djurhållning, ska arbetsgivaren se till att det finns en angöringsplats som möjliggör att lastningen eller lossningen kan utföras på ett säkert sätt.

 Arbetsgivaren ska se till att

1. drivningsgångar, fållor, grindar och andra hjälpmedel är dimensionerade och förankrade så att djuren inte kan bryta sig ut,

2. bryggor, ramper och landgångar som används vid arbetet inte kan orsaka olyckor,

3. det finns möjlighet att ta skydd, eller att det finns en reträttväg, för den som utför förflyttningsarbetet,

4. arbetstagarna använder den metod som innebär minst risker, när djur ska skiljas från varandra, och

5. djur kan flyttas på ett sätt som är säkert och ergonomiskt riktigt för arbetstagaren.

 Arbetsgivaren ska se till att djur under transport förvaras så att de inte kan komma loss och så att inte någon obehörig kan få tillträde till förvaringsutrymmet. Förvaringsutrymme för djur som bedöms vara farliga ska vara tydligt märkt med information om den djurart som transporteras.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för att överföra information till de som arbetar med transport, seminering, provtagning eller behandling av djur.

Arbetsgivaren ska även se till att det finns rutiner för hur arbetet ska kunna utföras säkert med djur som tidigare har visat beteenden som kan innebära risk för olycksfall.

Om ett djur har visat ett avvikande beteende, som kan medföra att djuret utgör en allvarlig olycksrisk för människor, ska arbetsgivaren vidta åtgärder så att en betryggande säkerhet uppnås.

 Arbetsgivaren ska se till att den som arbetar med djur har tillräckliga kunskaper om djurets egenskaper, beteendemönster, och hur djuret reagerar i olika situationer.

Den som kommer i kontakt med farliga djur, som normalt hålls i fångenskap, ska ha tillräckliga kunskaper om hur man tar hand om djuret. Om det behövs ska personer med tillräckliga kunskaper om hur man hanterar sådana djur anlitas.

 När arbetstagarna ska behandla ett djur ska arbetsgivaren se till att djuret bedöms med tanke på säker hantering för att undvika att någon får skador som orsakas av att djuret sparkar, biter, stångar eller tränger.

Arbetsgivaren ska se till att djuret kan fixeras vid behandling om det behövs.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns anordningar som gör det möjligt att behandla ett lösgående djur avskilt från andra djur.

 Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att minska risken för stångskador av nötkreatur.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna arbetar med stor försiktighet bland kvigor eller kor där det finns en lösgående tjur eller vid arbete med nykalvade kor.

Arbetsgivaren ska se till att det finns reträttvägar eller skyddsanordningar som går att nå vid en risksituation.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns ett utrymme för verkning och skoning som

1. är placerat så att hästen som skos inte kan störas av passerande hästar eller personer,

2. har en lämplig belysning och temperatur,

3. är dragfritt, och

4. har ett halksäkert golv.

Arbetsgivaren ska se till att hästen är uppbunden på ett säkert sätt. Det ska finnas tillräckligt fritt utrymme runt hästen, så att den som skor hästen inte riskerar att bli klämd.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetet kan utföras så att arbetstagaren undviker risk för sparkar och bett vid utgödsling i spiltor och boxar. En häst i box ska kunna bindas under utgödslingen.

 Arbetsgivaren ska se till att utrustningsdetaljer alltid kontrolleras före ridning eller körning. De ska vara hela, justerade och anpassade efter hästen, och de får inte ha några allvarliga förslitningar.

Arbetsgivaren ska se till att sadling, selning och förspänning utförs på ett säkert sätt.

 Arbetsgivaren ska se till att bara hästar som är lämpade för uppgiften används vid utbildning av elever.

 Arbetsgivaren ska se till att det i en box för galtar eller suggor finns möjlighet för arbetstagarna att ta skydd mot angrepp av djuren. Detta gäller inte om det finns hjälpmedel tillgängliga för att skydda sig vid ett angrepp.

Vid arbete med smågrisar ska arbetsgivaren se till att suggan kan hållas avskild från smågrisarna.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet som medför risk för exponering för asbesthaltigt damm i arbetet.

Bestämmelserna i 5–7, 21 och 28 §§ gäller inte när asbesthaltigt bergmaterial hanteras i samband med att materialet bryts.

Vid transport av asbesthaltigt avfall till plats för slutligt omhändertagande gäller endast bestämmelserna i 15–18, 20 och 21 §§.

Vid arbete på plats för slutligt omhändertagande av asbesthaltigt avfall gäller endast bestämmelserna i 15–18, 20, 21 och 44–45 §§.

Vid hantering av asbesthaltigt material där halten av asbest är högst 1 viktprocent i ursprungsmaterialet gäller endast bestämmelserna i 3, 15–18, 22 och 23 §§.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel. Den som driver sådan verksamhet omfattas dock inte av bestämmelserna i 9 § tredje stycket 3, 10 § tredje stycket 3, 11 § andra stycket 4 och 13 § första stycket 4.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Arbetsgivaren ska ha tillstånd för att bedriva verksamhet som innebär hantering av asbest eller asbesthaltigt material. Det finns tre olika typer av tillstånd

1. forskning, utveckling och analys enligt 5 §,

2. bearbetning och behandling enligt 6 §, och

3. rivning enligt 7 §.

Tillstånd ges antingen för en viss tid eller för ett visst arbete. Tillståndet kan förenas med villkor och får inte överlåtas. Vid beslut om tillstånd kommer Arbetsmiljöverket att beakta om den sökande tidigare har brutit mot bestämmelser i dessa föreskrifter.

 Arbetsgivaren ska ha tillstånd från Arbetsmiljöverket för att hantera asbest eller asbesthaltigt material för forskning och utveckling samt analys.

Den arbetsgivare som bryter mot något eller några av kraven i första stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor och högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Arbetsgivaren ska ha tillstånd från Arbetsmiljöverket vid bearbetning och behandling av asbest eller asbesthaltigt material som redan har installerats eller tagits i bruk.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte för att borra hål om följande villkor är uppfyllda:

1. Antalet arbeten omfattar maximalt tre tillfällen per arbetsgivare och kalenderår.

2. Den totala arbetsmängden för arbetet är mindre än en persontimme per tillfälle.

3. En anordning för utsug används och är placerad i direkt anslutning till håltagningen.

Den arbetsgivare som i en eller flera situationer av bearbetning och behandling bryter mot kraven i denna bestämmelse ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor och högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Arbetsgivaren ska ha tillstånd från Arbetsmiljöverket vid hantering av material som innehåller mer än 1 viktprocent asbest vid rivning av

1. en byggnad,

2. en byggnadsdel, eller

3. en teknisk anordning eller en del av en sådan anordning.

Ett sådant tillstånd behövs inte vid demontering av bromsbelägg och andra friktionselement eller formgjutna packningar som kan demonteras hela.

Den arbetsgivare som i en eller flera situationer av rivning bryter mot kraven i denna bestämmelse ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Arbetsmiljöverket kan ompröva ett beslut om tillstånd enligt 5 § första stycket och 6 § första stycket eller 7 § första stycket om det behövs av säkerhetsskäl eller om den som har fått ett tillstånd bryter mot bestämmelser i 12 eller 13 §§.

 Arbetsgivare vars arbetstagare ska utföra arbetet ska ansöka om tillstånd enligt 5 § första stycket hos Arbetsmiljöverket.

Ansökan ska innehålla uppgifter om

1. adressen till den plats där arbetet ska utföras,

2. ändamålet med hanteringen,

3. vilken typ av asbest eller asbesthaltigt material som ska hanteras,

4. den beräknade mängden asbest eller asbesthaltigt material som ska hanteras,

5. den tidsperiod ansökan avser,

6. den beräknade mängden asbesthaltigt avfall,

7. vem som ska transportera bort avfallet, och

8. var avfallet slutligt ska tas om hand.

Till ansökan ska bifogas

1. hanterings- och skyddsinstruktioner för arbetet,

2. intyg om asbestutbildning för de som ska leda arbetet och för de som ska delta i arbetet, och

3. ett yttrande över ansökan från arbetstagarnas skyddsombud alternativt arbetsmiljöombud eller, om sådant inte finns, yttrande från ett regionalt skyddsombud (arbetsmiljöombud).

 Den arbetsgivare vars arbetstagare ska utföra arbetet ska ansöka om tillstånd enligt 6 § första stycket hos Arbetsmiljöverket.

Ansökan ska innehålla uppgifter om

1. adressen till den plats där arbetet ska utföras,

2. arbetsmetoden,

3. arbetets omfattning,

4. vilken typ av asbesthaltigt material som ska hanteras,

5. datum för arbetets början och slut,

6. den beräknade mängden asbesthaltigt avfall,

7. vem som ska transportera bort avfallet, och

8. var avfallet slutligt ska tas omhand.

Till ansökan ska bifogas

1. hanterings- och skyddsinstruktioner för arbetet,

2. intyg om asbestutbildning för de som ska leda och för de som ska delta i arbetet, och

3. ett yttrande över ansökan från arbetstagarnas skyddsombud (arbetsmiljöombud) eller, om sådant inte finns, yttrande från ett regionalt skyddsombud (arbetsmiljöombud).

 Den arbetsgivare vars arbetstagare ska utföra arbetet ska ansöka om tillstånd enligt 7 § första stycket hos Arbetsmiljöverket.

Ansökan ska innehålla uppgifter om

1. allmänna hanterings- och skyddsinstruktioner som anger hur rivningsarbete ska utföras för att förhindra ohälsa,

2. intyg om asbestutbildning för de som ska leda och för de som ska delta i rivningsarbetet,

3. intyg om sådana medicinska kontroller som avses i 44 § (tjänstbarhetsintyg) för de som ska delta i rivningsarbetet, och

4. ett yttrande över ansökan från arbetstagarnas skyddsombud (arbetsmiljöombud) eller, om sådant inte finns, yttrande från ett regionalt skyddsombud (arbetsmiljöombud).

 Den arbetsgivare som har fått ett tillstånd enligt 7 § första stycket får påbörja ett rivningsarbete först när en skriftlig anmälan om rivning har lämnats in till Arbetsmiljöverket. Anmälan ska lämnas in av den arbetsgivare vars arbetstagare ska utföra rivningen. Anmälan ska ha kommit in till Arbetsmiljöverket senast två helgfria vardagar innan rivningen ska påbörjas, om inte Arbetsmiljöverket har medgivit något annat.

Anmälan ska innehålla uppgifter om

1. adressen till rivningsobjektet,

2. namn och adress till den som har beställt arbetet,

3. datum för rivningens början och slut,

4. rivningsarbetets art, omfattning och typ av asbesthaltigt material,

5. den beräknade mängden asbesthaltigt avfall,

6. vem som ska transportera bort avfallet, och

7. var avfallet slutligt ska tas omhand.

 Arbetsgivaren ska se till att följande handlingar finns tillgängliga på den arbetsplats där sådan rivning som anges i 7 § första stycket utförs:

1. Arbetsmiljöverkets beslut om tillstånd.

2. Hanterings- och skyddsinstruktioner anpassade till det aktuella rivningsarbetet.

3. Bevis om asbestutbildning för de som leder rivningsarbetet och för de som deltar i rivningsarbetet.

4. Intyg om sådana medicinska kontroller som avses i 44 § (tjänstbarhetsintyg) för de som deltar i rivningsarbetet.

5. Uppgifterna i anmälan enligt 12 § andra stycket.

På en plats där arbete som avses i 7 § andra stycket utförs, ska följande handlingar finnas:

1. Hanterings- och skyddsinstruktioner anpassade till det aktuella arbetet.

2. Bevis om asbestutbildning för de som leder arbetet och för de som deltar i arbetet.

 Arbetsgivaren ska se till att den som leder och den som utför arbete med asbest eller asbesthaltigt material inom forskning, utveckling och analys enligt 5 § och bearbetning och behandling enligt 6 § har genomgått utbildning om asbest och att kunskaperna uppdateras när det behövs. Utbildningen ska minst omfatta avsnitt om

1. asbestens egenskaper, hälsoeffekter och förekomst,

2. skyddsåtgärder,

3. nödfallsåtgärder,

4. handhavande av personlig skyddsutrustning,

5. arbetsmetoder,

6. kontrollåtgärder,

7. avfallshantering,

8. saneringsåtgärder, och

9. bestämmelser om medicinska kontroller.

 Innan ett arbete som medför eller kan medföra exponering för asbesthaltigt damm påbörjas ska arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att identifiera de material som kan tänkas innehålla asbest.

 Arbetsgivaren ska i sin undersökning och riskbedömning beakta risken för exponering för asbesthaltigt damm innan ett arbete i verksamhet som omfattas av dessa föreskrifter påbörjas.

 Vid arbete som medför eller kan medföra exponering för asbesthaltigt damm ska arbetsgivaren se till att det finns skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner som leder till att arbetet kan utföras på ett säkert sätt. De skriftliga hanterings- och skyddsinstruktionerna ska finnas tillgängliga på arbetsplatsen.

Hanterings- och skyddsinstruktionerna ska minst omfatta

1. åtgärder för att förhindra dammspridning,

2. personlig skyddsutrustning,

3. typ av andningsskydd,

4. arbetsmetod,

5. efterstädning,

6. avfallshantering, och

7. personlig hygien.

 Arbetsgivaren ska se till att

1. allt arbete med asbest och asbesthaltigt material planeras, ordnas och utförs så att exponeringen för asbesthaltigt damm blir så låg som möjligt,

2. antalet personer som kan komma att exponeras för asbesthaltigt damm begränsas till så få personer som möjligt, och

3. hänsyn tas till risken för oförutsedd exponering för asbesthaltigt damm vid planeringen av arbetet.

 Vid sådan hantering av asbest som anges i 5 och 6 §§ ska arbetsgivaren se till att platsen där verksamheten bedrivs är klart avgränsad och tydligt märkt med texten: ”Asbestarbete – Tillträde förbjudet för obehöriga”.

 Arbetsgivaren ska se till att hytter på maskiner eller fordon som används i dammande arbete där asbest eller asbesthaltigt material förekommer har särskild tillförsel av luft som är så fri från luftföroreningar som möjligt.

 Arbetsgivaren ska se till att asbesthaltigt material, asbesthaltigt avfall och emballage som innehållit asbest eller asbesthaltigt material genast tas tillvara och förvaras i slutna behållare eller på ett annat säkert sätt fram till slutligt omhändertagande.

Till asbesthaltigt material eller avfall räknas även asbestförorenade skyddskläder och annan personlig skyddsutrustning.

 Arbetsgivaren ska se till att frånluft från dammsugare eller punktutsug endast återförs om luften renas så att minst 99,95 procent av det respirabla asbestdammet avskiljs.

Motsvarande krav på rening gäller frånluft från fläktaggregat som används för att åstadkomma undertryck i sådan inneslutning som avses i 36 §.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarnas exponering för asbesthaltigt damm kontrolleras regelbundet, om riskbedömningen enligt bestämmelserna i 16 § visar att det behövs. Om exponeringen inte är godtagbar, med hänsyn till det hygieniska gränsvärdet för asbest enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön, gäller följande:

1. Nödvändiga åtgärder ska omedelbart vidtas för att sänka exponeringen till en acceptabel nivå.

2. Arbetet får inte fortsätta innan åtgärderna har vidtagits.

3. En ny kontroll av exponeringen ska utföras efter att åtgärder har genomförts. Kontrollen ska ske så snart det är praktiskt möjligt, dock senast innan arbetet slutförs.

 Vid sådan hantering som anges i 6 och 7 §§ ska arbetsgivaren se till att den som deltar i arbetet använder

1. heltäckande och tättslutande skyddskläder med huvudbonad, och

2. andningsskydd som är anpassade till exponeringsförhållandena och användaren.

 Arbetsgivaren ska se till att skyddskläder som används i arbete med asbest eller asbesthaltigt material är dammtäta och utan fickor, slag eller liknande.

Skyddskläder och övrig personlig skyddsutrustning ska hållas åtskilda från andra arbetskläder och privata kläder.

Asbestförorenade skyddskläder får inte tvättas tillsammans med andra kläder.

 Arbetsgivaren ska se till att lokaler och utrustning som används vid arbete med asbest eller asbesthaltigt material hålls väl rengjorda.

 Arbetsgivaren ska se till att rökning inte sker innanför avgränsat område där asbest eller asbesthaltigt material hanteras.

 Arbetsgivaren ska se till att märka följande med en varningstext som innehåller ordet ”asbest”:

1. Asbesthaltigt avfall.

2. Asbestförorenade material.

3. Asbestförorenad personlig skyddsutrustning.

Den arbetsgivare som inte har märkt en eller flera förpackningar eller behållare enligt kraven i första stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor och högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antalet sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Arbetsgivaren ska se till att asbesthaltigt material som kapslas in för att förebygga spridning av asbesthaltigt damm är märkt med följande text: ”Inkapslad asbest”.

 Vid rivning av en byggnad, en byggnadsdel, en teknisk anordning eller en del av en sådan anordning som innehåller material där asbest ingår med en halt av mer än 1 viktprocent enligt 7 § gäller, utöver övriga bestämmelser i detta kapitel, även särskilda åtgärder enligt bestämmelserna i 31–43 §§.

 Arbetsgivaren ska se till att den som leder arbete och den som utför arbete med rivning av en byggnad, en byggnadsdel, en teknisk anordning eller en del av en sådan anordning som innehåller asbest eller asbesthaltigt material enligt 7 § har genomgått en särskild utbildning om asbest. Utbildningen ska minst innehålla avsnitt om

1. asbestens egenskaper, hälsoeffekter och förekomst,

2. skyddsåtgärder,

3. nödfallsåtgärder,

4. handhavande av personlig skyddsutrustning,

5. arbetsmetoder,

6. kontrollåtgärder,

7. avfallshantering,

8. saneringsåtgärder,

9. bestämmelser om medicinska kontroller, och

10. rivningsteknik med praktiska tillämpningsövningar.

De personer som avses i första stycket ska därefter, minst vart femte år, gå en kompletterande utbildning om asbest. Utbildningen ska bestå av kunskapsrepetition och information om aktuellt kunskapsläge.

Utbildningen enligt första stycket uppfyller även utbildningskravet för sådan hantering som anges i 6 §.

Arbetsgivaren ska kunna uppvisa giltiga utbildningsbevis för de som avses i första och andra stycket.

Den arbetsgivare som sysselsätter personer som avses i första eller andra stycket och som inte kan uppvisa giltiga utbildningsbevis ska betala sanktionsavgift om 50 000 kronor för varje sådan person.

 När det finns minsta tveksamhet om en byggnad eller en teknisk anordning innehåller asbest eller asbesthaltigt material, ska arbetsgivaren begära ett skriftligt klarläggande om detta från byggnadens eller den tekniska anordningens ägare.

 Arbetsgivaren ska se till att de allmänna hanterings- och skyddsinstruktioner som har lämnats in till Arbetsmiljöverket enligt bestämmelserna i 11 § anpassas till det aktuella rivningsarbetet innan detta arbete påbörjas.

 Arbetsgivaren ska se till att de delar av en byggnad eller en teknisk anordning som innehåller asbest eller asbesthaltigt material, så långt som det är möjligt med hänsyn till risken för exponering för asbesthaltigt damm, avlägsnas innan rivning av de övriga delarna av byggnaden påbörjas.

 Arbetsgivaren ska se till att en avgränsning görs av den arbetsplats där rivning av asbest eller asbesthaltigt material utförs. Arbetsplatsen ska vara tydligt markerad med texten: ”Varning – Rivning – Asbest – Tillträde förbjudet för obehöriga”.

 Vid rivningsarbete inomhus ska arbetsgivaren se till att

1. platsen för rivningen är innesluten,

2. inneslutningen har undertryck så att spridning av asbesthaltigt damm till angränsande lokaler eller andra utrymmen förhindras,

3. undertrycket i inneslutningen kan kontrolleras, och

4. tillträde till och utträde från det inneslutna området bara kan ske genom en luftsluss.

Bestämmelserna i första stycket om kravet på luftsluss gäller inte när spridning av asbesthaltigt damm förhindras genom en arbetsmetod som innebär att rivningen utförs från inneslutningens utsida.

 Arbetsgivaren ska se till att handhållna och mobila maskiner som används vid rivningsarbete är kopplade till en anordning som är avsedd för utsugning av asbesthaltigt damm.

 Vid ensamarbete innanför en sådan inneslutning med luftsluss som avses i 36 § första stycket ska arbetsgivaren särskilt uppmärksamma den ensamarbetandes behov av beredskap vid olycksfall.

 Vid rivningsarbete innanför en sådan inneslutning med luftsluss som avses i 36 § första stycket ska arbetsgivaren se till att andningsskydd som består av tryckluftsapparat med säkerhetstryck eller annan likvärdig utrustning används.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagare varje gång som de behöver lämna ett inneslutet rivningsområde, dammsuger skyddskläderna och tar av dem i ett särskilt utrymme i den luftsluss som avses i 36 § första stycket. Detta ska ske innan arbetstagaren tar av andningsskyddet. Andra arbetskläder och privata kläder får inte tas in i detta utrymme.

 Arbetsgivaren ska se till att andningsskyddens funktion kontrolleras före varje användning.

All skyddsutrustning ska rengöras noga efter varje användning.

 Arbetsgivaren ska se till att

1. anordning för handtvätt finns i sådan luftsluss som avses i 36 § första stycket,

2. dusch med varmt och kallt vatten samt toalett finns lätt tillgängliga intill arbetsplatsen,

3. de som deltar i arbetet har möjlighet att tvätta sig före måltid och duscha efter avslutat arbete, och

4. det finns tillgång till områden på eller intill arbetsplatsen där det går att äta och dricka utan risk för exponering för asbesthaltigt damm.

 Arbetsgivaren ska se till att följande åtgärder vidtas efter avslutat rivningsarbete:

1. Arbetsplatsen ska snarast rengöras från asbest eller asbesthaltigt material.

2. Asbesthaltigt damm som har avsatts på ytor ska i första hand dammsugas och tvättas bort.

3. Luftburet asbesthaltigt damm ska avlägsnas genom tillräckligt lång efterventilering.

4. Den inneslutning med undertryck och luftsluss som avses i 36 § första stycket får inte tas bort, och annat arbete får inte påbörjas på platsen, innan rengöringen är avslutad och en kontroll visar att det inte finns risk för exponering för asbesthaltigt damm.

 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i

1. arbete enligt 5 §, när det anges i tillståndet,

2. arbete enligt 6 §, när det anges i tillståndet, eller om arbetet kan medföra att arbetstagaren exponeras för asbesthaltigt damm i mer än 50 timmar per kalenderår,

3. arbete enligt 7 §, eller

4. annat arbete än det som avses i 5–7 §§ och som medför att arbetstagaren exponeras för asbesthaltigt damm i mer än 50 timmar per kalenderår.

Bestämmelser om sanktionsavgifter för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

 Arbetsgivaren ska föra ett exponeringsregister över de arbetstagare som omfattas av bestämmelserna i 44 § första stycket vad avser medicinska kontroller. Exponeringsregistret ska innehålla de uppgifter som anges i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, i kapitlet om ytterligare bestämmelser för vissa grupper av kemiska ämnen, 20 §.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där det sker berg- och gruvarbete och prospektering efter malm och mineral.

Berg- och gruvarbete kan omfatta

1. tillredning och brytning av malmer och industrimineral i gruvor, dagbrott, stenbrott och bergtag,

2. brytning av berg genom borrning, sprängning eller mekanisk fragmentering,

3. bergbesiktning, skrotning och olika förstärkningsarbeten som bergbultning, nätning och injektering,

4. betongsprutning,

5. undersökningsborrning och diamantborrning,

6. lastning, transport och deposition av det brutna berget,

7. krossning och siktning av bergmassor,

8. drivning av tunnlar, schakt och bergrum, och

9. installations-, service- och underhållsarbete i icke färdigställda bergutrymmen.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte arbete i färdigställda och inredda bergrum och berganläggningar.

För prospekteringsarbeten som inte är berg- eller gruvarbete gäller endast 27 § i detta kapitel.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft. Den som är samordningsansvarig omfattas av 54 §.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 I sin undersökning och riskbedömning av bergarbetet eller gruvarbetet ska arbetsgivaren särskilt beakta

1. geologiska förhållanden,

2. bergtekniska förhållanden,

3. bergmekaniska förhållanden, och

4. andra förhållanden i den omfattning som behövs för att kunna göra en planering som gör det fortsatta arbetet säkert.

Riskbedömningen ska vara skriftlig.

Om arbetet berör områden under jord som har höga bergspänningar ska undersökningen och riskbedömningen även innefatta en analys av bergspänningarna. Detta för att ge underlag för att planera en lämplig profil och storlek på orten, tunneln eller annat bergutrymme.

 Arbetsgivaren ska välja arbetsmetoder och utrustning som förebygger ohälsa och olycksfall orsakade exempelvis av

1. luftföroreningar,

2. syrebrist,

3. buller,

4. vibrationer,

5. otillräcklig belysning, eller

6. olämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser under arbete.

I möjligaste mån ska motorer som inte avger förbränningsgaser till omgivningen användas under jord.

 Arbetsgivaren ska se till att berg- och gruvarbetet vid projektering och utförande tidsplaneras så att allt sådant arbete kan utföras på ett omsorgsfullt och säkert sätt.

 Arbetsgivaren ska se till att de som arbetar med berg- och gruvarbete har tillräckliga kunskaper för att kunna undvika ohälsa och olycksfall. Det innefattar tillräckliga kunskaper om

1. utrymning,

2. farliga områden,

3. lokala trafik- och arbetsmiljöregler, och

4. andra förhållanden såsom dolor och stenfall på arbetsstället.

 Arbetsgivaren ska vid planering och utförande av arbetet beakta möjligheten för arbetstagarna att ha kontakt med andra människor. Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna regelbundet har personlig kontakt eller annan kommunikation med andra människor. Om personlig kontakt inte är möjlig ska trådlös kommunikation finnas.

 Arbetsgivaren ska se till att skyddshjälm med hakrem, skyddsskor med skyddståhätta och spiktrampskydd samt varselklädsel används, om inte riskbedömningen visar att det är uppenbart onödigt. Annan personlig skyddsutrustning ska användas i den utsträckning som arbetsförhållandena kräver.

Den som arbetar under jord ska medföra bärbar lampa.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns markeringar och tillräcklig belysning på platser där personer regelbundet uppehåller sig och där det under mörker finns risk för att fordon kolliderar, personer störtar ned i schakt, faller till lägre nivå eller där det finns risk för andra händelser som kan orsaka olycksfall.

 Arbetsgivaren ska bedöma och dokumentera behovet av ventilation innan arbetet påbörjas. Om ventilation behövs ska arbetsgivaren planera och dokumentera ventilationssystemets utformning innan arbetet påbörjas.

Ventilationssystemet ska dimensioneras så att luftkvaliteten i vistelseområdet blir tillfredsställande. Huvudfläktarnas luftflöde och tryck ska mätas kontinuerligt. Larm ska finnas som indikerar oförutsedda stopp i fläktsystemet.

 Arbetsgivaren ska hantera och underhålla styrsystem för fjärrstyrda, automatiska och autonoma fordon, maskiner och utrustningar så att funktionerna som avser personsäkerhet upprätthålls.

 Vid olycksfall eller tillbud som misstänks bero på felfunktion i styrsystemet ska arbetsgivaren göra en särskild utredning för att finna felfunktionen. Utredningen ska dokumenteras skriftligt och åtgärder vidtas för att förebygga framtida olycksfall eller tillbud.

 När fjärrstyrda, automatiska eller autonoma fordon, maskiner eller utrustningar är i bruk inom ett arbetsställe, ska arbetsgivaren se till att området där denna typ av utrustning används är avstängt för obehöriga.

 Arbetsgivaren ska se till att fortlöpande undersökningar görs av dieselmotorer som regelbundet används under jord beträffande avgasernas halter av kolmonoxid och partiklar (svärtning) och vid behov justera motorerna. Motorerna ska även undersökas, åtgärdas och hållas rena för att minska brandrisken.

 Arbetsgivaren ska se till att bensin, etanol eller gas inte används som bränsle för förbränningsmotorer under jord.

Utryckningsfordon får vara bensin-, etanol- eller gasdrivna.

 Arbetsgivaren ska se till att det i fordon och maskiner som nyttjas under jord finns tillräckligt många flyktfilter för det antal personer som kan transporteras i fordonet eller maskinen.

Flyktfilter ska förvaras på ett sådant sätt att de inte skadas, är lättåtkomliga samt hålls rena och funktionsdugliga. Flyktfilter kan även vara personliga.

 Arbetsgivaren ska se till att personer bara transporteras på särskilda passagerarplatser i fordon eller maskiner.

 Arbetsgivaren ska se till att personer som arbetar med fordon eller maskiner skyddas mot fallande sten på arbetsställen som inte säkrats mot stenfall.

 Arbetsgivaren ska se till att fordon som används under jord har belysning med för ändamålet tillräcklig ljusstyrka.

 Arbetsgivaren ska se till att operatörer av arbetsutrustning, fordon och maskiner som används i berg- och gruvarbete är utbildade för uppgiften att använda arbetsutrustningen, fordonen och maskinerna i dessa miljöer. Utbildningen ska vara dokumenterad.

 Arbetsgivaren ska se till att det på arbetsställen som omfattas av dessa föreskrifter och där fordonstrafik förekommer finns trafikregler för att främja trafiksäkerheten.

 Arbetsgivaren ska se till att utrymmen under jord som är trafikerade av fordon och maskiner är tillräckligt stora för den trafik som förekommer och utformade så att riskerna för kollision, påkörning, vältning eller nedstörtning minimeras.

Där gångtrafik regelbundet förekommer ska det normalt finnas ett särskilt utrymme för de gående. Utrymmet ska minst vara 1,0 meter brett och 2,1 meter högt. Om detta inte går att ordna, ska särskilda åtgärder vidtas för att skydda de gående.

 Arbetsgivaren ska se till att vägbanor under och ovan jord håller god standard. Där det finns risk för att fordon eller maskiner störtar ned eller välter ska effektiva förebyggande skyddsåtgärder vidtas.

 Arbetsgivaren ska se till att tillfälliga tillträdesvägar till arbetsställen ovan jord där berg- eller gruvarbete förekommer är så utförda och beskaffade att de kan användas för trafik med borraggregat, andra maskiner och fordon utan risk för föraren.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns en barriär vid tippställen som förhindrar att fordon eller maskiner kör utför slänten vid tippstället.

 Vid prospekteringsarbeten, ovan och under jord, samt vid geotekniska arbeten som kan innebära risker för personskador, ska arbetsgivaren se till att det finns kommunikationsmedel tillgängliga som medger tillförlitlig kontakt med de arbetstagare som är sysselsatta med sådant arbete.

 Arbetsgivaren ska eftersträva låg radonhalt på alla arbetsställen under jord.

Vid arbete under jord ska radonhalten bestämmas genom mätningar. Mätningar av radonhalten ska ske regelbundet, dock minst en gång per år.

Radonhalten ska bestämmas så snart nytt bergutrymme skapats eller vid ändrade förhållanden som kan påverka radonhalten.

Den arbetsgivare som i strid med kraven i andra stycket inte genomför mätning ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Arbetsgivaren ska se till att det vid varje arbetsställe som omfattas av dessa föreskrifter finns utrymningslarm vid inträffad brand, inträffat ras eller annan seismisk händelse samt vid utsläpp av skadliga gaser.

 Arbetsgivaren ska se till att det vid varje arbetsställe under jord finns minst två av varandra oberoende utrymningsvägar. Om detta inte går att ordna ska åtgärder vidtas som gör säker undsättning eller utrymning möjlig. Mobila eller fasta räddningskammare ska finnas där så behövs.

Utrymningsvägarna får inte vara blockerade och ska vara tydligt markerade.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för åtgärder vid olyckshändelser på arbetsställen under jord, samt för gruvor, bergtag, dagbrott och stenbrott.

Rutinerna ska vara skriftliga, tillgängliga, och uppdateras vid förändringar på arbetsstället.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna övar utrymning av arbetsställen under jord regelbundet och minst en gång per år.

 Arbetsgivaren ska se till att uppgifter om hur många personer som befinner sig under jord, och var dessa befinner sig, finns tillgängliga och är kontinuerligt uppdaterade så att man kan lokalisera eventuella nödställda och genomföra räddningsåtgärder.

 På arbetsställen under jord ska arbetsgivaren se till att brandbelastningen är så låg som möjligt, det vill säga att mängden föremål eller andra faktorer som kan bidra till att öka eller sprida en brand är så låg som möjligt.

Brandfarliga och explosiva varor ska hanteras och förvaras så att risken för brand eller explosion minimeras.

 Arbetsgivaren ska se till att installationer av ledningar för tryckluft, vätska eller elektricitet är utförda så att olycksfall förebyggs vid eventuella skador eller brott på ledningarna.

 Arbetsgivaren ska vidta sådana åtgärder under jord att bränder kan bekämpas snabbt och effektivt och att spridning av brandgaser effektivt förebyggs eller kontrolleras.

Brandbekämpningsutrustning, inklusive handbrandsläckare, ska finnas på motordrivna fordon och maskiner.

 Vid bergborrning ska arbetsgivaren se till att uppkomst och spridning av damm förebyggs.

 Arbetsgivaren ska vidta åtgärder som förebygger risken för att någon borrar i dolor. Bergytan ska rensas noggrant innan borrning av nya hål påbörjas.

 Arbetsgivaren ska se till att bergborraggregat på lutande underlag förankras om det finns risk för att aggregatet börjar glida. Om aggregatet ska förflyttas på ett sådant underlag ska förflyttningen kunna genomföras utan risk för operatören.

 Arbetsgivaren ska se till att det bara i undantagsfall vistas någon annan än operatören intill aggregatet, vid borrning med bergborraggregat. Vid horisontell eller uppåtriktad borrning får ingen vistas framför aggregatet under drift.

 Arbetsgivaren ska se till att åtgärder vidtas så att den som arbetar på manöverplatsen till bergborraggregatet skyddas mot fallande sten och mot stenkastning eller splitter orsakade av en påborrad dola som detonerar eller deflagrerar.

 När en pall, belägen ovan jord, har en pallhöjd som överstiger tio meter ska arbetsgivaren se till att hålavvikelsen i borrhålen i de två främre hålraderna normalt kontrolleras. Kontrollen ska utföras på ett sådant sätt att den ger kännedom om den faktiska försättningen för varje borrhål i dessa hålrader.

 Arbetsgivaren ska vidta lämpliga skyddsåtgärder där det finns risk för personskador vid fall över pallkant.

 När en hydraulhammare eller annan utrustning används för att sönderdela större stenar som är oönskade (skut) eller fast bergyta, ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att skydda de som arbetar från damm och detonerande eller deflagerande dolor samt förhindra att de träffas av stenkastning.

 Vid krossning av berg ska arbetsgivaren se till att uppkomst och spridning av damm förebyggs.

 Arbetsgivaren ska vidta åtgärder så att den som arbetar på eller intill krossanläggningen skyddas mot stenkastning eller splitter orsakade av en detonerande eller deflagrerande dola.

 Arbetsgivaren ska se till att berg och annat material hanteras så att uppkomst av vattenlås eller valv (häng) av material motverkas. Om sådana misstänks ska det riskfyllda området utrymmas. Utlastning eller dränering ska därefter ske från en säker plats.

 Arbetsgivaren ska se till att åtgärder vidtas vid maskinell lastning av sprängt berg så att maskinoperatören skyddas mot stenkastning eller splitter från en detonerande eller deflagrerande dola.

 Arbetsgivaren ska se till att bergbesiktning, skrotning och bergförstärkning samt efterkontroll utförs efter sprängning i den omfattning som behövs för att hindra stenfall och ras. Vid behov ska tak och väggar förstärkas ända fram till stuffen (ortgaveln) efter varje sprängning.

Mekaniserad skrotning ska alltid eftersträvas. Under arbete med skrotaggregat ska operatören skyddas mot fallande sten.

Vid bergbesiktning och vid manuell skrotning ska berget vara rengjort och väl belyst och arbetsstället fritt från störande buller.

 Arbetsgivaren ska se till att en eller flera personer med ansvar för bergbesiktning, skrotning och bergförstärkning utses och ansvarsområden för dessa anges. Detta gäller inte arbetsställen ovan jord, om risken för personskador på grund av fallande sten är liten.

Dessa utsedda personer ska utföra bergbesiktning, skrotning och bergförstärkning inom sitt ansvarsområde. Om det finns risk för fallande sten eller ras ska området stängas av till dess att risken undanröjts.

De ansvariga ska ha erfarenhet av bergbesiktning och skrotningsarbete och därutöver kunskaper i bergförstärkning.

Manuell skrotning ska utföras av eller tillsammans med en person som har erfarenhet av arbete med skrotning och bergförstärkning.

 Innan ett bergutrymme som omfattas av dessa föreskrifter tas i bruk ska arbetsgivaren se till att bergbesiktning utförs. Återkommande besiktning ska sedan utföras med tidsintervall som bestäms utifrån resultatet från föregående besiktning. Vid behov ska bergförstärkning eller andra skadeförebyggande åtgärder snarast vidtas.

 Arbetsgivaren ska se till att lindrivna gruvspel avsedda för berg- eller personbefordran, gruvhissar, räddningshissar och schakthängställningar är installerade och utförda så att de kan användas med betryggande säkerhet.

 Bestämmelser om gravida arbetstagare finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar, i kapitlet om gravida, nyförlösta och ammande.

 Den som är samordningsansvarig enligt 3 kap. 7 d § arbetsmiljölagen (1977:1160) på ett arbetsställe som omfattas av dessa föreskrifter ska upprätta ett särskilt dokument för samordningen.

Den samordningsansvarige som inte upprättar ett särskilt dokument för samordningen enligt vad som föreskrivs i denna bestämmelse ska betala sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 5 000 kronor och högsta avgiften är 50 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 50 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 5 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 90 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar planering, projektering och utförande av byggnads- eller anläggningsarbeten.

Exempel på byggnads- och anläggningsarbete är

1. schaktning,

2. markarbete,

3. anläggningsarbete,

4. byggnadsarbete,

5. montering och nedmontering av prefabricerade element,

6. inredning eller installation av utrustning,

7. ändringar,

8. renovering,

9. reparationer,

10. nedmontering,

11. rivning,

12. löpande underhåll,

13. periodiskt underhåll – måleri- och rengöringsarbeten,

14. dränering, och

15. sanering.

Bergsprängning i stenbrott eller under brytning i gruva räknas inte som byggnads- eller anläggningsarbete. Det gör inte heller montering, underhåll eller nedmontering av en fabriks processutrustning eller arbetsutrustning eller installationer som hör till utrustningen.

 Arbetsgivaren ansvarar för att bestämmelserna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig byggnads- eller anläggningsverksamhet utan anställda, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel. Detsamma gäller två eller flera som för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställda.

Andra ansvariga som kan omfattas av bestämmelserna i detta kapitel, med undantag för 5–11 och 70 §§, är

1. byggherren,

2. byggarbetsmiljösamordnaren för planeringen och projekteringen (Bas-P),

3. byggarbetsmiljösamordnaren för utförandet av arbetet (Bas-U),

4. byggherrens ställföreträdare,

5. projektörerna,

6. den som råder över ett arbetsställe, och

7. den som bedriver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe.

I detta kapitel benämns de andra ansvariga.

Vilka av de andra ansvariga som omfattas av respektive bestämmelse ska bedömas utifrån möjligheten att påverka arbetsmiljön och kan variera utifrån det skede som ett byggprojekt befinner sig i. Flera ansvarssubjekt kan ha ansvar för att följa en och samma bestämmelse. Att det finns andra ansvariga inskränker inte det arbetsmiljöansvar som varje enskild arbetsgivare har för sina arbetstagare.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra.

 Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig byggnads- eller anläggningsverksamhet utan anställda ska även följa 2 kap. 1–8 §§ samt 3 kap. 2 § första och tredje styckena, 2 a § första stycket, 3 och 4 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160).

Därutöver ska de följa de föreskrifter som Arbetsmiljöverket har meddelat i enlighet med första stycket eller 4 kap. 1–4 och 8 §§ arbetsmiljölagen. Även det som sägs om arbetsgivare och arbetstagare i de angivna bestämmelserna ska gälla för den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig byggnads- eller anläggningsverksamhet utan anställda.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Arbetsgivaren ska lämna uppgifter till Bas-U om

1. arbeten med särskild risk vars åtgärder ska beskrivas i arbetsmiljöplanen enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:3) om projektering och byggarbetsmiljösamordning – grundläggande skyldigheter, kapitlet om arbetsmiljöplan,

2. arbetsmiljörisker som arbetsgivarens eget arbete kan orsaka för övriga som arbetar på byggarbetsplatsen, och

3. arbetsgivarens egna arbetsmiljörisker som kan åtgärdas genom samordning.

 Arbetsgivaren ska, så tidigt som möjligt, ta hänsyn till faktorer som har betydelse för arbetsmiljön när arbetsgivaren planerar sitt arbete.

 Arbetsgivaren ska planera sitt arbete så att inte olika arbetsmoment utförs samtidigt på samma plats på ett sådant sätt att det uppstår risk för ohälsa eller olycksfall.

Tilldelningen av tid för olika arbeten och arbetsmoment ska anpassas till hur arbetet går.

 Arbetsgivaren ska informera arbetstagarna om hur byggnads- eller anläggningsarbetet ska genomföras på ett säkert sätt, vilka regler som ska tillämpas och vilka arbetsmiljöåtgärder som är genomförda eller planerade.

Arbetsgivaren ska också ge tillräckliga instruktioner om hur arbetstagarna ska utföra arbetet på ett säkert sätt.

Informationen och instruktionerna ska vara tillgängliga och begripliga för de arbetstagare som de riktas till. Arbetsgivaren ska förvissa sig om att arbetstagarna har förstått informationen och instruktionerna.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna följer de ordnings- och skyddsregler som Bas-U utfärdar och att arbetstagarna deltar i byggarbetsplatsens arbetsmiljöarbete.

 Arbetsgivaren ska medverka till god ordning på byggarbetsplatsen och att onödigt material, redskap, emballage, avfall och liknande tas omhand.

Arbetsgivaren ska se till att städning utförs regelbundet.

 Arbetsgivaren ska se till att skyddshjälm med hakrem och skyddsskor med spiktrampskydd och skyddståhätta används, om det inte är uppenbart onödigt.

I övrigt ska arbetsgivaren se till att den personliga skyddsutrustning som behövs används.

 När arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, väljer platser för att utföra byggnads- eller anläggningsarbete ska det vara möjligt för alla att ta sig till sin arbetsplats på ett säkert sätt. Det gäller

1. hur personer och fordon ska kunna komma in på och ut från byggarbetsplatsen på ett säkert sätt, och

2. hur förbindelseleder för personer respektive fordon kan förläggas inom byggarbetsplatsen.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att personalutrymmen, materialupplag, förråd och verkstäder placeras så att verksamheten kan bedrivas under sunda och säkra förhållanden. Arbetstagarna ska ha tillgång till dricksvatten i närheten av arbetsplatserna.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska avgränsa en plats eller ett område där byggnads- eller anläggningsarbete utförs, på ett sätt som är väl synligt och lätt att förstå. Det ska finnas skyltar på lämpliga platser runt byggarbetsplatsen och i dess omedelbara närhet som informerar om byggarbetsplatsen.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det finns tillräcklig plats för att kunna ta emot leveranser och förvara byggprodukter och annat material som används i arbetet.

Utrymmen och ytor för mottagning eller lagring ska ha en stabilitet och en bärighet som förebygger risker för ras.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska avgränsa och utforma utrymmen där farliga ämnen förvaras, så att risker för ohälsa och olycksfall förebyggs.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det finns säkra, och tillräckligt många, lastkajer, intagsbryggor och lastöppningar på byggarbetsplatsen.

Lastkajer, intagsbryggor och lastöppningar ska ha sådana skyddsanordningar och utformas, dimensioneras och placeras så att risker för fall och ras är förebyggda. En lastkaj ska ha minst en utgång.

På intagsbryggor ska det normalt finnas en grind eller bom som lätt och säkert kan öppnas och stängas i samband med transporter.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det finns säkra förbindelseleder i tillräcklig omfattning på en byggarbetsplats.

En förbindelseled ska ha sådana skyddsanordningar och utformas, dimensioneras och placeras så att risker för fall och ras är förebyggda.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska märka ut förbindelseleder på ett tydligt sätt om det finns riskzoner eller andra förhållanden på arbetsplatsen som kan leda till arbetsmiljörisker.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska utforma säkra förbindelseleder avsedda för motorfordon på byggarbetsplatsen, så att de risker som fordonstrafik orsakar minimeras.

 Kring förbindelseleder för motorfordon ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att det finns antingen tillräckligt säkerhetsavstånd eller tillräckliga skyddsanordningar som skydd för personer som vistas på byggarbetsplatsen.

Om leder för gående, dörrar, portar eller trappor placeras bredvid en väg för fordonstrafik ska det alltid lämnas ett tillräckligt stort fritt utrymme mellan dem och vägen.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det finns en tillträdesled till varje arbetsplats som lätt, säkert och ändamålsenligt ger tillträde. En tillträdesled ska ha sådana skyddsanordningar och utformas, dimensioneras och placeras så att risker för fall och ras är förebyggda.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att förbindelseleder till högre eller lägre nivå normalt utgörs av en trappa eller en ramp.

Om höjdskillnaden mellan nivån där en förflyttning startar och nivån där arbetet utförs är mer än 10 meter, och detta medför att arbetstagarna måste gå mycket i trappor, ska det finnas tillgång till hiss utöver trapporna.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att trappor har tillräcklig bredd och lämplig lutning. En trappa ska även ha vilplan på lämpliga avstånd om det behövs med hänsyn till trappans höjd. Trapporna och vilplanen ska ha ledstänger respektive skyddsräcken.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att en fast monterad stege som är lodrät eller nästan lodrät och mer än 6 meter lång, har ryggskydd ned till en höjd av cirka 2,5 meter över mark eller annat plan.

 Innan byggnads- eller anläggningsarbete påbörjas, ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, undersöka om det finns installationer eller ledningar i marken eller i befintliga delar av en byggnad eller anläggning som kan beröras av arbetena.

Om det finns installationer eller ledningar ska de identifieras, kontrolleras och märkas ut tydligt så att risk för olycka minimeras.

 När ett arbete ska utföras i närheten av en högspänningsanläggning ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, förebygga riskerna för olyckor.

Om det är möjligt ska befintliga elektriska luftledningar ledas förbi byggarbetsplatsen eller göras spänningslösa. Är detta inte möjligt ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, med hjälp av avspärrningar och varningsskyltar se till att utrustning och fordon hålls på tillräckligt avstånd från elledningarna.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att anläggningar för el, vatten, gas och liknande är utformade så att de kan användas säkert under hela byggprojektet. Anläggningarna ska utformas och placeras så att de är skyddade mot oavsiktlig påverkan.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att arbetsplatser, förbindelse- och tillträdesleder samt andra utrymmen har tillräckligt med ljus. Om det är möjligt ska det vara dagsljus. När dagsljuset inte är tillräckligt ska artificiell belysning ordnas. Flyttbar, stötsäker arbetsplatsbelysning ska användas när det behövs.

Det ska finnas lämplig reservbelysning om det behövs.

Där arbetstagarna är utsatta för särskilda risker om det blir strömavbrott, ska det finnas nödbelysning av tillräcklig styrka.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att ljusinstallationer är av sådant slag och placeras så att de inte medför någon olycksrisk för arbetstagarna.

Färgen på det artificiella ljuset får inte påverka möjligheterna att se signaler, skyltar eller varselkläder.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska förebygga risker för att det börjar brinna och att branden sprider sig.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det finns brandredskap på byggarbetsplatsen. Det ska även finnas branddetektorer och alarmsystem om det finns behov av det.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att antalet brandredskap, eventuella branddetektorer eller alarmsystem och utformningen av dem är anpassade till

1. förhållandena där byggnads- eller anläggningsarbetet utförs,

2. utrymmenas storlek och användning,

3. den utrustning som används,

4. de fysikaliska och kemiska egenskaperna hos material och ämnen som används på arbetsplatsen, och

5. det största antalet människor som samtidigt kan vistas i utrymmena och på byggarbetsplatsen.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att brandredskap är lätt hanterbara och placeras så att de är lätt åtkomliga. Platser för brandredskap ska märkas ut med skyltar.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska regelbundet utföra lämpliga provningar av brandredskap och eventuella branddetektorer och alarmsystem. De ska även genomföra lämpliga övningar regelbundet.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att alla delar av byggarbetsplatsen kan utrymmas om det börjar brinna, det strömmar ut gas eller annan fara uppstår.

Alla som arbetar på byggarbetsplatsen ska snabbt och säkert kunna nå ett område som är riskfritt.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska avgöra behovet av antalet utrymningsvägar på byggarbetsplatsen, i utrymmena och arbetslokalerna, och deras fördelning och mått med hänsyn till användning, utrustning, storlek på området och det största antal människor som kan vistas där samtidigt.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska markera särskilt anordnade utrymningsvägar och återsamlingsplatser med skyltar. Skyltarna ska vara tillräckligt hållbara och placeras på lämpliga platser. Dörrar och portar utmed utrymningsvägar ska markeras på lämpligt sätt.

Utrymningsvägar som kräver belysning ska ha nödbelysning med tillräcklig styrka.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att utrymningsvägarna, samt de förbindelseleder och dörrar som leder till dem, hålls fria från hinder så att de när som helst kan användas utan problem.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att dörrar i utrymningsvägar öppnas utåt i utrymningsriktningen. Dörrarna får inte vara låsta eller reglade utan ska lätt och omedelbart kunna öppnas av de som kan behöva använda dem i en nödsituation.

Skjutdörrar eller roterande dörrar får inte förekomma som dörrar i särskilt anordnade utrymningsvägar.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det alltid är möjligt att ge första hjälpen på byggarbetsplatsen. Utrustning för första hjälpen ska finnas och personal som är utbildad att ge första hjälpen ska alltid kunna tillkallas.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska vidta åtgärder så att den som drabbats av olycksfall eller plötslig sjukdom kan föras från platsen för medicinsk vård.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det finns för ändamålet lämpliga utrymmen där man kan ge första hjälpen, om det motiveras av verksamhetens art och omfattning.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att utrustning för första hjälpen är utmärkt med skyltar. Detsamma gäller eventuella utrymmen för första hjälpen.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att telefonnummer till ambulans och räddningstjänst, adress till närmaste sjukhus, adress eller koordinater och färdbeskrivning till byggarbetsplatsen finns anslaget väl synligt på byggarbetsplatsen.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska välja arbetsmetoder och utrustning som

1. motverkar olycksfall på grund av fall eller ras,

2. är anpassade till byggprodukternas egenskaper,

3. medför låg exponering för buller, vibrationer, farliga ämnen och luftföroreningar,

4. är lämpliga vid utförande av konstruktioner för grundläggning och stomsystem, och

5. är lämpliga vid montering av stomkomplettering, installationer och inredningar.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att utrustning, installationer och maskiner bara används av arbetstagare med tillräckliga kunskaper och för det ändamål som de är konstruerade för.

Utrustning inkluderar även manuella och motordrivna handverktyg.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att utrustning och installationer som skaffats för att användas i arbetet, kontrolleras innan de tas i bruk.

När utrustning och installationer används ska de kontrolleras och underhållas regelbundet men även efter händelser som kan ha påverkat deras funktion.

Detta gäller särskilt

1. brandredskap, branddetektorer och alarmsystem,

2. installationer för energidistribution,

3. förbindelseleder,

4. trafikanordningar och avstängningsanordningar,

5. skyddsnät,

6. konstruktioner för högt eller djupt belägna arbetsplatser inklusive ställningar, och

7. skyltar, markeringar och annan varselmärkning.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska avbryta arbetet omedelbart om brister som kan innebära allvarlig fara för säkerhet eller hälsa upptäcks. Arbetet får inte återupptas förrän bristerna har rättats till.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska välja arbetsmetoder och utrustning som innebär att hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar undviks.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det finns lämplig utrustning för att lyfta och transportera byggprodukter och annat material om det behövs för att arbetstagarna inte ska utsättas för hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska välja utrustning som är lämpligt utformad enligt ergonomiska principer. Det gäller även manuella och motordrivna handverktyg, installationer och maskiner.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att utrymmen där arbete ska utföras har tillräcklig yta och höjd för att arbetstagarna ska kunna utföra sitt arbete utan allvarlig risk för sin säkerhet och hälsa.

Bestämmelsen gäller inte arbete i befintliga byggnader eller anläggningar om det på grund av objektets egenskaper och utformning inte är tekniskt möjligt att uppfylla kraven på tillräcklig yta eller höjd. I så fall ska risken för ohälsa och olycksfall förebyggas genom att man använder tekniska hjälpmedel, eller vidtar organisatoriska åtgärder.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska planera och genomföra transporter av byggprodukter eller annat material på ett säkert sätt så att ohälsa och olycksfall förebyggs.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att transporter upp eller ned från plan som ligger mer än 2 meter över markplanet eller motsvarande utförs så att skyddsräcke eller någon annan typ av skyddsanordning inte behöver tas bort.

Om transporten inte kan göras enligt första stycket ska transporten ske via intagsbryggor, lastöppningar i fasader, särskilt iordningställda ramper eller särskilt anordnade transportsystem.

 Om transporten av ett enstaka objekt kräver att ett skyddsräcke eller någon annan skyddsanordning tas bort ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att

1. transporten planeras och övervakas särskilt,

2. särskilda skyddsåtgärder vidtas,

3. skyddsräcket eller skyddsanordningen sätts tillbaka så snart den inte längre hindrar transporten, och

4. återställandet av skyddsräcket eller skyddsanordningen övervakas särskilt.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det finns möjlighet att sortera, lagra och föra bort bygg- och rivningsavfall i tillräcklig omfattning. Det ska göras på ett säkert sätt.

Om farliga material och ämnen har använts eller om emballaget har innehållit farliga ämnen ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, vara särskilt uppmärksamma på hur avfallet förs bort från platsen.

 Om byggprodukter, annat material och utrustning kan orsaka olycksfall eller ohälsa om de kommer i rörelse ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att de stabiliseras på ett lämpligt och säkert sätt.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska beakta vindens inverkan när

1. byggprodukter och annat material placeras på tak eller andra högt belägna platser, och

2. material med stor yta ska lagras eller ställas upp.

Förankringar och andra stabiliserande åtgärder ska alltid utformas och dimensioneras med hänsyn till de vindlaster som kan förekomma.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att risk för fall till lägre nivå är förebyggd. Det gäller både vid arbete och vid de förflyttningar som görs i samband med arbetet.

När fallhöjden är 2 meter eller mer ska fallrisken normalt förebyggas genom att man arbetar i skydd av gemensamma fallskyddsanordningar som skyddsräcken, mobila eller fasta arbetsplattformar, arbetskorgar, på eller innanför ställningar med skyddsräcken eller ovanför eller innanför fallskyddsnät.

Skyddsräcken ska vara hållfasta och minst 1 meter höga. De ska ha fotlist, mellanledare och överledare eller ge motsvarande skydd. Det gäller även på takkant vid gavel. Skyddsräcken på ställningar ska istället uppfylla bestämmelserna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:11) om arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning – säker användning, kapitlet om användning av ställningar. Om permanenta räcken utnyttjas som fallskydd, får fotlist utelämnas.

Skyddsräcken ska vara helt inklädda om det förekommer lösa föremål som kan orsaka skada om föremålen faller genom skyddsräckena.

 Om gemensamma fallskyddsanordningar, som anges i 60 §, inte kan användas på grund av arbetets art ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att personligt fallskydd används.

 Om det vid takarbete inte är rimligt att använda gemensamma fallskyddsanordningar enligt 60 § ska arbetsgivare och andra ansvariga enligt 2 §, se till att personligt fallskydd används. Vid bedömningen ska följande beaktas

1. tiden det tar att utföra hela takarbetet,

2. de risker som är förenade med takarbetet om personligt fallskydd väljs, och

3. tiden som går åt för att montera skyddsräcket eller utrustningen och de risker som är förenade med detta.

 Personligt fallskydd ska bestå av en sele som är kopplad till lämpliga fallskyddskomponenter för att skapa ett fallskyddssystem och det ska vara förankrat i en säker förankringspunkt. Fallskyddssystemet ska förhindra, eller stoppa och bromsa, ett fall till lägre nivå. De ingående komponenterna, inklusive selen, får bara kombineras och användas enligt bruksanvisningarna.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska utan dröjsmål förse öppningar och hål i bjälklag, tak eller liknande där någon kan falla eller trampa ned, med skyddsräcke eller skyddstäckning som inte oavsiktligt kan rubbas.

Skyddstäckningen ska ha betryggande bärighet och antingen vara utförd så att det framgår vad den är avsedd för, eller vara tydligt märkt.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att underlag som kan beträdas, normalt har tillräcklig bärighet och ytsträvhet för att hindra genomtrampning, halkning, snubbling och fall. Arbetsplatsernas golv får inte ha några farliga upphöjningar, hål eller lutningar.

Underlag som saknar tillräcklig bärighet eller som är hala ska förses med avspärrningar och märkas ut, om det inte är uppenbart onödigt. Om ett sådant underlag behöver beträdas ska särskilda skyddsåtgärder vidtas som gör det möjligt att utföra arbetet på ett säkert sätt.

Innan reparations- eller underhållsarbete på tak påbörjas ska takets beskaffenhet, särskilt dess bärighet och ytsträvhet, ha undersökts.

 Vid takarbete ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ta särskild hänsyn till riskerna för ohälsa på grund av olämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser. Hänsyn ska även tas till olika klimatfaktorers betydelse för arbetet under de särskilda villkor som gäller för takarbete.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att material och verktyg kan läggas på taket utan att de glider ned. Om det behövs, ska material sättas fast på lämpligt sätt.

 Om takarbete utförs på en liten yta på tak som lutar mer än 1:4 (cirka 14 grader) och takarbetet beräknas pågå mer än 4 timmar ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, anordna ett horisontellt arbetsplan.

 Vid utförande av tak med fribärande plåt på balkar ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att plåtpaketens vikt anpassas till konstruktionens bärighet. Plåtpaketen ska placeras ut med sådana mellanrum att hanteringen underlättas.

Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att arbetstagarna arbetar i skydd av ställning, arbetsplattform, eller arbetar från annan säker plats när de lägger ut de första plåtarna på taket. Varje plåt ska fästas omedelbart efter att den har lagts ut.

 När arbete utförs där det finns risk att falla och fallhöjden är 2 meter eller mer och fallskydd enligt 60–65 §§ saknas, ska sanktionsavgift betalas om inte fallskydd motsvarar punkten 1 och är utformat och används enligt punkten 2. Sanktionsavgift ska inte betalas i de fall som anges i punkten 3.

1. Skydd mot fall ska finnas vid arbetet genom att man

   1. arbetar i skydd av skyddsräcken,

   2. arbetar på mobila eller fasta arbetsplattformar,

   3. arbetar i arbetskorgar,

   4. arbetar på eller innanför ställningar med skyddsräcken,

   5. arbetar ovanför eller innanför skyddsnät, eller

   6. använder personligt fallskydd.

2. Skydd mot fall ska vara utformat och användas enligt a–j nedan:

   1. Skyddsräcken ska uppfylla bestämmelserna i 60 §.

   2. För takarbete ska dessutom skyddsräcke finnas även på takkant vid gavel.

   3. Öppningar och hål med fallrisker, i underlag eller tak, ska förses med skyddstäckning eller skyddsräcken.

   4. Om takarbete bara bedrivs på ett begränsat område av taket är det tillräckligt att fallskyddet skyddar mot fall inom detta område, om tydlig och hållbar avspärrning finns mot övriga delar av taket där arbete inte förekommer.

   5. Område på tak eller underlag där det finns risk för genomtrampning ska förses med avspärrning.

   6. Personligt fallskydd ska bestå av en sele som är kopplad till lämpliga fallskyddskomponenter för att skapa ett fallskyddssystem och det ska vara förankrat i en säker förankringspunkt.

   7. Personligt fallskydd ska förhindra, eller stoppa och bromsa, ett fall till lägre nivå.

   8. Vid en förflyttning längs stege eller stegar, fasta eller lösa, ska personligt fallskydd användas och vara förankrat om höjdskillnaden mellan nivån där förflyttningen startar och nivån där den slutar är mer än 4 meter.

   9. Vid takarbete ska personligt fallskydd användas och vara förankrat vid en förflyttning längs stege eller stegar, fasta eller lösa, om höjdskillnaden mellan mark och nivån där förflyttningen slutar är mer än 4 meter. Vid förflyttning mellan olika nivåer på tak ska personligt fallskydd användas och vara förankrat även om nivåskillnaden mellan nivåerna på taket är mindre än 4 meter.

   10. Vid förflyttning på tak ska personligt fallskydd användas och löpande förankras. Detta gäller inte om det finns skyddsräcken som skyddar mot fall.

3. Undantag från sanktionsavgift medges för följande:

   1. Enstaka arbete med att installera förankringspunkt för personligt fallskydd maximalt 7 meter över marknivå. Befintliga förankringspunkter längs vägen upp ska användas, om sådana finns.

   2. Arbete med att första gången fästa personligt fallskydd i befintlig förankringspunkt maximalt 7 meter över marknivån. Befintliga förankringspunkter längs vägen upp ska användas, om sådana finns.

   3. Arbete från lös stege som inte utförs på tak, om endast enstaka arbeten utförs, stegen är kortare än 5 meter, arbetet tar mindre än 15 minuter per steguppställning och arbetet kan utföras med en hand så att man håller sig fast i stegen med den andra handen.

   4. Arbete på tak med högst 6 graders lutning när arbetet utförs mer än 2 meter från takkanten eller annan kant. Tydliga och hållbara avspärrningar ska finnas som avgränsar arbetsområdet, minst 2 meter från takkanten eller annan kant. Om takytan lutar utåt och taket är så halt att det finns risk att falla över kanten, gäller inte detta undantag från sanktionsavgift.

Den arbetsgivare, den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda, de som för gemensam räkning driver sådan verksamhet eller den som anlitar inhyrd arbetskraft i sin verksamhet och som överträder en eller flera bestämmelser i punkterna 1 eller 2 ovan ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Den som för samma arbete överträder flera bestämmelser i punkterna 1 eller 2 ska endast betala en sanktionsavgift.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att fallskyddsnät monteras så att fallskyddsnätet med tillfredsställande säkerhet kan fånga upp fallande personer och att en fallande person som fångas upp av fallskyddsnätet inte skadas vid kontakt med det, eller med upphängningsanordningarna. Fallskyddsnätets förmåga att fånga upp en fallande person, och att bromsa fallet, ska vara tillfredsställande under nätets hela brukstid.

 Vid användning av fallskyddsnät ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att följa tillverkarens skriftliga instruktion och att fallskyddsnätet bara monteras under överinseende av en kompetent person.

Vid monteringen ska en så liten fallhöjd som möjligt eftersträvas. Fallhöjden får inte vara större än vad fallskyddsnätet enligt instruktionen är avsett för. Fallhöjden får inte heller vara större än 6 meter.

Den fria höjden under fallskyddsnätet ska vara så stor att en person som faller i nätet inte, när detta töjs, kan skadas genom kontakt med något som finns under nätet.

 Om ett fallskyddsnät har fångat en fallande person, eller ett föremål som kan ha gett motsvarande påfrestning på nätet, ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att nätet därefter bara används om det har granskats av en kompetent person. Denna person ska ha bedömt att nätet fortfarande fyller sin funktion.

 Efter den tidpunkt då en provtråd senast ska provdras enligt den skriftliga instruktionen, får ett fallskyddsnät med en eller flera provtrådar bara användas om arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, har sett till att

1. provtråden har provdragits,

2. en bedömning av provningsresultatet enligt instruktionen har visat att fallskyddsnätet fortfarande ger tillfredsställande skyddsfunktion, och

3. en bedömning av provningsresultatet har visat att fallskyddsnätet ger tillfredsställande skyddsfunktion fram till nästa provdragning.

Ett alternativ till punkt 3 är att tidpunkten efter vilken nätet inte längre ger tillfredsställande skyddsfunktion har bestämts enligt instruktionen.

Provdragningen, bedömningen och bestämningen ska göras av en kompetent person.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska säkerställa att ett fallskyddsnät

1. med bara en provtråd inte används efter den tidpunkt som bestämts enligt 74 § 3,

2. med flera provtrådar inte används efter den tidpunkt som, efter provdragning av den sista provtråden bestämts enligt 74 § 3, och

3. utan provtråd inte används efter den tidpunkt, då nätet inte längre ger tillfredsställande skyddsfunktion enligt den skriftliga instruktionen.

 Vid arbete när temperaturen är under −10 ºC ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, välja sådana fallskyddsnät som behåller sin energiupptagande förmåga även vid den aktuella temperaturen.

 Om det finns områden dit tillträdesrätten är begränsad, ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §,

1. förse områdena med anordningar som hindrar obehöriga arbetstagare från att komma in där,

2. vidta lämpliga åtgärder för att skydda de arbetstagare som har tillstånd att uppehålla sig på riskområdena, och

3. tydligt markera riskområdena med skyltar.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att arbetsplatser, oavsett var de är belägna, är hållfasta och stabila med hänsyn till

1. det största antal arbetstagare som kan komma att befinna sig på dem,

2. vilka övriga laster de ska kunna bära och hur dessa laster fördelas, och

3. vilken annan påverkan de kan utsättas för under användningen.

Arbetsplatsernas stabilitet och hållfasthet ska kontrolleras på lämpligt sätt. Om arbetsplatser kan höjas eller sänkas ska det efter varje höjning eller sänkning göras en kontroll av stabiliteten och hållfastheten.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska vidta lämpliga säkerhetsåtgärder för att skydda arbetstagarna mot risker som orsakas av

1. att stabilitet och bärförmåga inte är fullt utbildad under olika stadier av byggskedet, och

2. att konstruktionen har övergående bräcklighet eller instabilitet.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska spärra av och märka ut områden där det finns risk för fallande föremål. Om sådana områden måste beträdas, ska skyddstak, täckta gångar eller liknande anordnas.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska vid arbete utomhus se till att arbetstagarna skyddas mot klimat som kan ha negativ påverkan på deras hälsa och säkerhet.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska välja sådana förbränningsmotordrivna fordon, maskiner och annan utrustning som kan användas så att användaren eller de som arbetar intill dem inte exponeras för avgaser i skadliga halter.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att luftkvaliteten på arbetsplatser är tillfredsställande. Luftväxling ska ordnas med hänsyn till de arbetsmetoder som används och de fysiska krav som ställs på arbetstagarna. Om mekanisk ventilation används ska denna hållas i fungerande skick och arbetstagarna får inte utsättas för besvärande drag.

När det är nödvändigt för arbetstagarnas hälsa ska eventuella funktionsfel hos anläggningen indikeras av ett kontrollsystem.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att luften kontrolleras och lämpliga åtgärder vidtas, innan en arbetstagare beträder ett utrymme eller ett område där

1. det kan förekomma luftföroreningar, syrebrist eller andra luftförhållanden som kan medföra fara, eller

2. luften kan vara lättantändlig.

Behovet av lämplig skyddsutrustning ska särskilt uppmärksammas.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att det hela tiden utifrån går att iaktta de som arbetar i ett slutet utrymme där luftföroreningar, syrebrist eller andra luftförhållanden kan medföra allvarlig fara eller där luften kan vara lättantändlig.

Alla lämpliga åtgärder ska vidtas för att kunna ge snabb och effektiv hjälp.

 Om det behövs för att undvika olycksfall, ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, avlägsna eller åtgärda utstickande eller uppåtriktade byggnadsdelar eller föremål som är spetsiga eller vassa.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att schaktningsarbete påbörjas och utförs under ledning av en kompetent person om

1. utredning enligt 89 § visar att det finns hälsofarliga material, hälsofarliga ämnen, installationer eller ledningar i marken, eller

2. stödkonstruktioner behöver användas eller schaktningen behöver utföras med släntlutning enligt 90 §.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska planera och genomföra markarbete så att stabiliteten i marken blir tillräcklig med hänsyn till de geotekniska förutsättningarna i marken och de belastningar som den kan bli utsatt för.

Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska förebygga risken för ras, jordskred, bottenupptryckning, översvämning och andra oplanerade förändringar i marken.

 Innan schaktning påbörjas ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, utreda om det finns hälsofarliga material, hälsofarliga ämnen eller installationer och ledningar i marken.

Om något av ovanstående finns i marken, ska nödvändiga skyddsåtgärder vidtas.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att stödkonstruktioner används vid schaktning om inte risken för ras som kan leda till ohälsa eller olycksfall bedöms som obefintlig. Som alternativ till stödkonstruktioner kan schakt utföras med släntlutning.

Stödkonstruktioner eller släntlutningar ska utföras så att säkerheten mot ras, eller andra oplanerade förändringar i marken, blir betryggande med hänsyn till förekommande belastningar.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att schaktmassor, material och fordonstrafik hålls på säkert avstånd från schaktgropen.

Schaktmassor och material ska placeras så att de inte orsakar risker på grund av ras, fallande stenar och liknande eller överbelastar spontkonstruktioner och stämp.

 Om det finns risk att någon skadar sig genom att falla ned i schaktgropar och brunnar ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, förse dessa med skyddstäckning eller stänga av dem med skyddsräcken.

För att säkerställa att fordon och maskiner för schaktning och materialhantering inte rasar ned i schaktgropar eller vatten, ska förebyggande åtgärder vidtas.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att lansering, montering eller demontering av tunga byggelement eller tunga formbyggnadselement påbörjas och utförs under ledning av en kompetent person.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska välja lyftanordningar och lyftredskap som är ändamålsenligt utformade, tillräckligt hållfasta för den avsedda användningen och märkta med den maximala lasten (maxlast).

Det gäller även komponenter, tillbehör, förankringar och stöd till lyftanordningarna och lyftredskapen.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att lyftanordningar och lyftredskap bara används av kompetent personal med ändamålsenlig utbildning. Lyftanordningar och lyftredskap får bara användas för det ändamål och under de förutsättningar de är avsedda eller lämpade för.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att rivningsarbete planeras och påbörjas under ledning av en kompetent person, om rivningen omfattar bärande konstruktioner eller hälsofarliga material eller ämnen.

Den kompetenta personen ska fortlöpande följa och övervaka arbetet.

 Innan rivning påbörjas, ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att utreda om hälsofarliga material eller ämnen ingår i byggnaden eller anläggningen. Om så är fallet, ska det beaktas när rivningen planeras.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att rivning och håltagning utförs så att hållfastheten och stabiliteten hos kvarvarande delar av byggnaden eller anläggningen inte äventyras. Byggnadsdelar som utgör stöd för andra delar ska inte rivas förrän tillräcklig förankring eller avsträvning skett.

Om det uppstår rasrisker under arbetet ska riskområdet omedelbart utrymmas och spärras av.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att föraren av maskinen eller kranen är väl förtrogen med arbetsmetoden vid rivning med grävmaskin eller mobilkran eller med kula som fästs i grävmaskinens lyftarm eller i kranlinan.

Vid rivning genom sprängning ska arbetet vara beskrivet i en sprängplan.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att en kompetent person påbörjar och leder arbete

1. där risker på grund av trafik ska förebyggas genom åtgärder enligt 102 § första stycket 3, eller

2. som avser reparationer och underhåll av spår med passerande fordonstrafik.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska planera, ordna och bedriva byggnads- och anläggningsarbete så att det ger betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall på grund av passerande fordonstrafik.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska förebygga risker som beror på passerande fordonstrafik. I första hand ska de åtgärder som anges i punkterna 1–3 övervägas, i den ordning de står angivna:

1. Trafiken leds om så att arbetet inte berörs av den.

2. Trafiken leds så att fordonen passerar på betryggande avstånd.

3. Trafiken skiljs från arbetsplatsen med trafikanordningar. Det ska dessutom finnas skyddsanordningar, som effektivt hindrar eller avleder trafiken från att komma in på arbetsplatsen, i den utsträckning som det behövs.

Även följande åtgärder ska övervägas, antingen var för sig, tillsammans, eller i kombination med åtgärderna i första stycket punkterna 2 och 3:

1. Hastigheten sänks förbi arbetsplatsen genom vägmärken, vägmarkeringar eller annan lämplig åtgärd.

2. Trafiken dirigeras förbi arbetsplatsen med trafiksignaler eller av en särskilt utsedd person (signalvakt).

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att trafikanordningar och skyddsanordningar är placerade, samt belastade eller förankrade, så att de normalt inte kan slungas in på arbetsplatsen av passerande fordon.

 Vid tillämpning av 101–103 §§ på arbete på ett spårområde med passerande spårbunden trafik ska arbetsgivare, och andra ansvariga enligt 2 §, särskilt beakta att planera, anordna och bedriva arbetet så att det erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall på grund av denna trafik.

 Om fordon måste passera genom den plats där arbetet bedrivs, och arbetstagarna av säkerhetsskäl därför måste lämna arbetsplatsen, ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, vidta åtgärder som säkerställer att arbetstagarna har lämnat riskområdet innan ett fordon passerar.

 Om det behövs, ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att särskilda skyddsanordningar finns som förebygger att arbetstagarna exponeras för buller, vibrationer eller luftföroreningar från passerande fordonstrafik.

Behovet av skydd mot ljus och reflexer ska också uppmärksammas.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att varselkläder med reflexer bärs vid följande arbetsuppgifter och i följande situationer:

1. När arbetsplatsen inte är skild från passerande fordonstrafik med skyddsanordningar som effektivt hindrar eller avleder trafiken från att komma in på arbetsplatsen enligt 102 § första stycket 3.

2. Vid arbete som vakt på en arbetsplats med uppgift att

   1. dirigera trafiken som avses i 102 § andra stycket 2, eller

   2. se till att arbetstagarna lämnar riskområdet då fordon nalkas som avses i 105 §.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska utforma, utföra och underhålla formar och andra tillfälliga konstruktioner, så att de med säkerhet klarar de belastningar och påfrestningar de kan komma att utsättas för.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att formar och andra tillfälliga konstruktioner kontrolleras innan de tas i bruk. Då de används, ska de kontrolleras och underhållas regelbundet och efter händelser som kan ha påverkat deras funktion.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska avbryta arbetet omedelbart om brister som kan innebära allvarlig fara för säkerhet eller hälsa upptäcks vid en kontroll enligt 109 §. Arbetet får inte återupptas förrän bristerna har rättats till.

 Om arbete ska utföras vid vatten ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ordna skydd mot de särskilda risker som detta kan medföra.

 Vid arbete på isbelagt vatten ska arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, se till att det finns tillgång till isdubbar, isbroddar, flytväst och livlina.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att fångdammar och kassuner byggs, installeras, ändras och monteras ned under tillsyn av en kompetent person.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att en kompetent person regelbundet inspekterar fångdammar och kassuner.

 Arbetsgivaren, och andra ansvariga enligt 2 §, ska se till att fångdammar och kassuner är

1. konstruerade med hänsyn till de belastningar som de kan utsättas för,

2. utförda av lämpliga, solida material med tillräcklig hållfasthet, och

3. försedda med nödvändig utrustning för att ge arbetstagarna skydd vid ras eller översvämning.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetsgivare sysselsätter arbetstagare med arbete under vatten och de därvid andas andningsgas under förhöjt tryck.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för Försvarsmakten och Polismyndighetens nationella insatsstyrka.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Föreskrifterna, med undantag för bestämmelserna i 23 och 24 §§, gäller för den som ensam eller gemensamt med en familjemedlem men utan anställda yrkesmässigt driver byggnads- eller anläggningsarbete. Om sådan verksamhet bedrivs på ett gemensamt arbetsställe gäller dock föreskrifterna i sin helhet.

För den som ensam eller gemensamt med en familjemedlem men utan anställda driver yrkesmässig verksamhet som inte är byggnads- eller anläggningsarbete gäller föreskrifterna vid arbete på ett gemensamt arbetsställe, med undantag för bestämmelserna i 28 och 29 §§.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Innan dykeriarbete får påbörjas ska arbetsgivaren upprätta en skriftlig dykplan. Dykplanen ska baseras på undersökning och riskbedömning av det planerade dykeriarbetet enligt 5 § och åtgärder enligt 6 §.

Av en dykplan ska minst framgå

1. vilken typ av dykeriarbete som ska utföras,

2. bemanning och uppgiftsfördelning inom dyklaget och bland de övriga som medverkar i dykeriarbetet,

3. vilka certifikat och utbildningsbevis som varje medlem i dyklaget har,

4. vilken dyk- och kommunikationsutrustning som ska användas,

5. vilken andningsgas och dekompressionstabell som ska användas,

6. vilka åtgärder som planeras vid en eventuell olycka eller nödsituation, och

7. var det finns tillgång till tryckkammare och hur lång tid det tar att nå denna.

 Arbetsgivaren ska i sin undersökning och riskbedömning av det planerade dykeriarbetet särskilt uppmärksamma

1. dyklagets sammansättning: antal, utbildning, kompetens och erfarenhet,

2. uppgiftsfördelningen inom dyklaget och bland de övriga som medverkar i dykeriarbetet,

3. den dyk- och arbetsutrustning som ska användas,

4. valet av andningsgas och dekompressionstabell,

5. dykutrustningens kompatibilitet med den andningsgas som används,

6. användningen av gasförsörjning från ytan,

7. användningen av dykvästar, livlinor och mellanlinor,

8. kommunikationen mellan dykare och dykarskötare och dykare emellan,

9. insatstiden för reservdykare,

10. tillträde till dyk- och arbetsplatsen,

11. väder-, vatten- och bottenförhållanden på dyk- och arbetsplatsen,

12. samordningen av dykeriarbetet med andra eventuella arbetsuppgifter på dyk- och arbetsplatsen,

13. planerade åtgärder vid en olycka och en nödsituation, och

14. var det finns tillgång till tryckkammare och hur lång tid det tar att nå denna.

 Arbetsgivaren ska vidta åtgärder som minimerar riskerna vid dykeriarbete om riskbedömningen enligt 5 § motiverar det.

Vid val av åtgärder ska arbetsgivaren särskilt överväga att

1. utöka dyklaget,

2. omfördela arbetsuppgifter inom dyklaget och bland de övriga som medverkar i dykeriarbetet,

3. välja annan dykmetod, dykutrustning, andningsgas och dekompressionstabell,

4. välja annan arbetsutrustning,

5. använda tekniska hjälpmedel som kompletterar eller ersätter dykning,

6. ge kompletterande utbildning,

7. ge information så att dyk- och arbetsutrustningen används på ett riktigt och säkert sätt, och

8. utforma och planera arbetsplatsen och dykplatsen på ett annat sätt.

Dykeriarbete får inte påbörjas innan arbetsgivaren vidtagit åtgärder som reducerar riskerna.

Om det planerade dykeriarbetet inte kan genomföras på ett säkert sätt, trots att arbetsgivaren vidtagit åtgärder för att minimera riskerna, får dykeriarbetet inte genomföras.

 Arbetsgivaren ska se till att den som utför eller medverkar i dykeriarbete har teoretiska och praktiska kunskaper som motsvarar de krav som dykeriarbetet ställer, eller kan komma att ställa, med hänsyn tagen till den dykutrustning och arbetsutrustning som används samt de arbetsuppgifter som ska utföras.

Kunskaperna ska vara dokumenterade i form av ett certifikat eller ett utbildningsbevis.

Certifikatet eller utbildningsbeviset ska vara utfärdat av en nationell eller internationell myndighet eller organisation och tydligt ange hur omfattande kunskaper personen har.

Kravet på certifikat eller utbildningsbevis gäller inte för dem som genomgår utbildning.

 Arbetsgivaren ska se till att den som utför dykeriarbete i form av lättdykning ned till 30 meter har ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat S 30.

Vid dykeriarbete i form av lättdykning till större djup än 30 meter krävs ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat A 40.

 Arbetsgivaren ska se till att den som utför dykeriarbete i form av hjälmdykning ned till 30 meter har ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat H 30.

Vid dykeriarbete i form av hjälmdykning till större djup än 30 meter krävs ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat B 50.

 Arbetsgivaren ska se till att dykarledare har ett dykarledarcertifikat eller utbildningsbevis som dykarledare samt minst har de teoretiska kunskaper som motsvarar kraven för att få ett svenskt yrkesdykarcertifikat S 30.

 Arbetsgivaren ska se till att de som utför dykeriarbete som instruktörer eller dykarledare inom fritidsdykning ska ha en utbildning på lämplig nivå.

 Arbetsgivaren ska se till att den som utför eller medverkar i dykeriarbete upprätthåller tillräckliga kunskaper och färdigheter.

Den som utför eller medverkar i dykeriarbete inom räddningstjänsten ska upprätthålla sina kunskaper och färdigheter genom minst tio övningar per år.

Om dykeriarbete genomförs under året får antalet övningar minskas i motsvarande grad.

Övningstillfällena ska fördelas jämnt över året.

 Arbetsgivaren ska se till att gasförsörjning från ytan om möjligt används

1. vid byggnads- och anläggningsarbeten,

2. vid svetsning och termisk skärning,

3. vid användning av maskindriven arbetsutrustning,

4. i tunnlar, gångar, rör och andra slutna rum där dykaren inte kan göra en uppstigning direkt rakt upp till ytan,

5. i och till undervattensstrukturer där dykaren kan fastna, snärjas eller sugas fast, och

6. i förorenat vatten.

 Arbetsgivaren ska se till att den som utför dykeriarbete använder dykväst vid all dykning om inte riskbedömningen enligt 5 § visar att användningen medför en ökad risk eller är uppenbart onödig.

 Arbetsgivaren ska se till att kommunikationsutrustning används vid all dykning om inte riskbedömningen enligt 5 § visar att den är uppenbart onödig.

 Arbetsgivaren ska se till att livlina eller mellanlina används vid all dykning om inte riskbedömningen enligt 5 § visar att användningen medför en ökad risk eller är uppenbart onödig.

 Arbetsgivaren ska se till att ett dyklag utses innan dykeriarbete får påbörjas.

Ett dyklag ska bestå av minst tre personer: en dykarledare, en dykare och en reservdykare.

I ett dyklag ska det även finnas en dykarskötare till varje dykare i vattnet som dyker med livlina eller med gasförsörjning från ytan.

Dykarledaren får samtidigt tjänstgöra som dykarskötare till en dykare i vattnet om riskbedömningen enligt 5 § visar att dykeriarbetet kan utföras på ett säkert sätt och om samtliga av följande omständigheter föreligger:

1. Antalet dykare i vattnet är maximalt två.

2. Dykning med direktuppstigning planeras.

3. Dykningen sker till maximalt 30 meters djup.

Vid dykning med en tryckkammare på dykplatsen ska det i dyklaget även finnas en person med kompetens att sköta tryckkammaren.

 Arbetsgivaren ska se till att dykarledaren på dykplatsen planerar, leder och övervakar dykeriarbetet i enlighet med dykplanen enligt 4 § och riskbedömningen enligt 5 § samt i övrigt ser till att dykeriarbetet kan utföras på ett säkert sätt.

Följande uppgifter ska särskilt uppmärksammas:

1. Informera dyklaget, och övriga som medverkar i dykeriarbetet, om dykplanen och riskbedömningen.

2. Se till att all den dyk- och arbetsutrustning som behövs är tillgänglig, i gott skick och klar att använda.

3. Kontrollera att dykutrustningen är anpassad för den andningsgas som används och de temperaturförhållanden som råder på dykplatsen och i vattnet.

4. Se till att den andningsgas som behövs för dykningen och vid nödsituationer finns tillgänglig och har rätt sammansättning.

5. Planera dykningen utifrån den dekompressionstabell som används.

6. Se till att förhållandena på dykplatsen inte påverkar dykarens arbete negativt.

7. Säkerställa att det finns anordningar som gör att dykaren säkert kan komma ned i och upp ur vattnet.

8. Se till att dykarflagga eller dykskärm A förs vid behov och belyses vid mörker.

9. Beräkna insatstiden för reservdykare enligt 21 §.

10. Säkerställa att en skadad dykare kan tas upp ur vattnet.

11. Se till att det på dykplatsen finns utrustning för första hjälpen.

 Arbetsgivaren ska se till att dykaren

1. före dykning anmäler om dykaren inte anser sig kapabel att utföra dykeriarbetet av fysiska eller andra orsaker,

2. följer dykarledarens och dykarskötarens anvisningar,

3. provar dykutrustningen under ytan och ger klartecken om utrustningen fungerar som den ska,

4. under och efter dykning omedelbart meddelar dykarledaren om dykaren känner några besvär,

5. avbryter dykeriarbetet om något onormalt inträffar med andningsgasen, dyk- och arbetsutrustningen eller på arbetsobjektet, och

6. avbryter dykningen om dykaren behöver övergå till nödförsörjning med andningsgas.

 Arbetsgivaren ska se till att reservdykaren undsätter dykaren i vattnet i händelse av en nödsituation eller någon annan händelse som innebär att dykaren i vattnet behöver assistans.

En reservdykare ska finnas tillgänglig för omedelbar insats vid dykning

1. utan gasförsörjning från ytan,

2. till större djup än 30 meter, eller

3. om dykning med etappuppstigning planeras.

Vid pardykning eller vid dykning med flera dykare i vattnet får dykarna vara varandras reservdykare om riskbedömningen enligt 5 § medger detta.

 Vid annan dykning än den som beskrivs i 20 §, ska arbetsgivaren se till att reservdykare finns i beredskap.

Insatstiden för reservdykaren i beredskap ska bestämmas av dykarledaren.

 Arbetsgivaren ska se till att dykarskötare assisterar dykaren vid dykning med gasförsörjning från ytan och vid dykning med livlina.

Följande uppgifter ska särskilt prioriteras:

1. Se till att dykaren på ett säkert sätt kommer ned i och upp ur vattnet.

2. Kontrollera att dykutrustningen vid avprovning under ytan inte har något läckage eller något annat fel som dykaren inte själv kan notera.

3. Sköta dykarens livlina och utväxla överenskomna signaler.

4. Kommunicera med dykaren, om kommunikationsutrustning används.

5. Övervaka förrådet av andningsgas på ytan.

 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i dykeriarbete.

Bestämmelser om sanktionsavgifter för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg, finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

 För gravida arbetstagare finns särskilda bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar, i kapitlet om gravida, nyförlösta och ammande.

 Arbetsgivaren ska se till att andningsgas som behövs för dykning och vid nödsituationer, finns tillgänglig i tillräcklig mängd, har rätt sammansättning för den planerade dykprofilen och är fri från skadliga föroreningar.

 Arbetsgivaren ska se till att dykaren har omedelbar tillgång till nödförsörjning med andningsgas.

Arbetsgivaren ska se till att partialtrycket för oxygen i öppna andningssystem vid dykning inte överskrider 160 kPa under nedstigning och under bottenfasen.

Om dykeriarbetet beräknas bli ansträngande ska partialtrycket för oxygen hållas lägre. Oxygendosen får inte överskrida värdena i tabell 2 och 3 i bilaga 1.

Vid dekompression i vattnet får partialtrycket för oxygen inte överskrida 190 kPa.

I tryckkammare får partialtrycket för oxygen inte överskrida 280 kPa.

 Arbetsgivaren ska se till att det vid dykeriarbete finns tillgång till tryckkammare enligt nedan:

1. En fleravdelningstryckkammare ska kunna nås och hyperbar oxygenbehandling (HBO) ska kunna påbörjas inom sex timmar efter det att dykaren har brutit vattenytan vid dykning djupare än 9 meter och som planeras med direktuppstigning eller vid etappuppstigning där dekompressionstiden understiger 31 minuter.

2. En tryckkammare ska kunna nås och HBO ska kunna påbörjas inom 30 minuter efter det att dykaren har brutit vattenytan vid dykning med etappuppstigning och om den planerade dekompressionstiden överstiger 31 minuter eller om det planerade dykdjupet är större än 40 meter.

3. En fleravdelningstryckkammare ska finnas på dykplatsen vid dykning med planerad ytdekompression.

 Arbetsgivaren ska se till att det i utrustning för första hjälpen finns utrustning och ett förråd av 100 procent oxygen som gör det möjligt för en dykare att andas 100 procent oxygen under atmosfärstryck i minst 60 minuter.

Vid pardykning ska utrustningen och förrådet av oxygen göra det möjligt för två dykare att andas 100 procent oxygen under atmosfärstryck i minst 60 minuter.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där det sker arbete med schamponering, klippning, rakning, lockning, sprayning, färgning och liknande av hår, skägg, ögonbryn, ögonfransar, peruker eller postischer (frisörarbete).

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel och ska då följa 5, 6 och 8 §§ i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivaren.

 Arbetsgivaren ska se till att kundstolen lätt kan ställas in i höjdled och vridas så att arbetstagaren får lämplig arbetsställning. Vid kundstolen ska det finnas tillräckligt utrymme.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren har tillgång till frisörstol som gör det möjligt att utföra arbete sittande eller halvsittande.

 Arbetsgivaren ska se till att handverktyg och övrig utrustning är lätt och bekväm att använda. Risken för nickelallergier ska beaktas vid val av verktyg.

 Utrustning som används vid hårfärgning ska, så långt som möjligt, vara utformad så att arbetstagaren inte får hårfärgningsmedel på huden. Sådan utrustning ska rengöras eller kasseras efter användningen.

 Arbetsgivaren ska se till att flytande handtvättmedel, handdukar för engångsbruk samt oparfymerad och fuktighetsbevarande handkräm finns tillgängliga.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna använder skyddshandskar och, där det behövs, skyddsförkläde eller liknande plagg, vid arbete med hårfärgningsmedel, permanentvätska, neutraliseringsvätska, blekningsmedel, lösningsmedel och liknande. Skyddshandskarna som används vid arbete med hårfärgningsmedel och vid andra arbeten ska vara av engångstyp om det behövs.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar endast verksamhet inom hamnområde, redd eller motsvarande vid

1. lastning, lossning, förtöjning, losskastning och bunkring av fartyg,

2. därmed direkt sammanhängande godshantering eller annat terminalarbete, och

3. hantering av fartygs förråd och utrustning.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Den arbetsgivare som inte råder över arbetsstället behöver dock bara följa bestämmelserna i 3–11 §§ och 17–45 §§.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel och ska följa bestämmelserna 23–28, 30–35, 37, 38 och 40–42 §§ i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Vid arbete ombord på fartyg ska arbetsgivare från land samarbeta med fartygets företrädare för att åstadkomma samordning mellan ombord- och landanställdas arbete.

 Inför arbete på ett fartyg ska arbetsgivare från land överlämna skriftliga instruktioner till fartygets företrädare. Instruktionerna ska beskriva de säkerhetsregler som gäller vid hamnbesöket.

 Kommunikationen mellan arbetsgivare från land och fartygsbesättningens företrädare ska, så långt möjligt, föras på ett gemensamt språk.

Arbetsgivaren ska se till att kommunikationen kan ske säkert och på ett sätt så att alla lätt kan förstå varandra.

 Innan lastnings- eller lossningsarbete påbörjas ombord på ett fartyg ska arbetsplatsen och de tekniska anordningarna vara i ett sådant skick att arbetet kan utföras säkert. Innan arbetet påbörjas ska arbetsgivaren

1. se till att en funktionskontroll utförs på de tekniska anordningar ombord på fartyget som ska användas under arbetet, och

2. säkerställa att manövreringen av de tekniska anordningarna på fartyget kan ske säkert.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagare som upptäcker felaktigheter, skador, förslitningar eller annat som kan äventyra säkerheten genast anmäler detta till arbetsledningen.

 Arbetsgivaren ska se till att det vid gång- och fordonsinfarterna till ett hamnområde anges genom skyltning eller på liknande sätt vilka säkerhetsregler som gäller inom hamnområdet.

 Arbetsgivaren ska se till att ramper till fartyg där fordonstrafik förekommer har tydligt angivet den maximala hastighet som fordon får framföras med och rampens maxlast.

Om rampen tillhör fartyget och maxlasten inte är tydligt angiven ska arbetsgivaren ta reda på maxlasten och informera berörd personal.

 För tillträde till fartyg, lastrum eller liknande utrymme ska arbetsgivaren se till att bara lämpliga och säkra förbindelseleder används. Förbindelselederna ska vara placerade och fastsatta på riktigt sätt.

Skyddsnät som hindrar fall mellan fartygssidan och kajen ska finnas vid nedre änden av en förbindelseled som leder till ett fartyg, om det inte är uppenbart onödigt.

 Arbetsgivaren ska se till att hamnområden, tillträdesleder dit samt tillträdesleder fram till fartyg har tillräckligt utrymme och även i övrigt är utformade så att arbete kan utföras säkert. Det ska särskilt beaktas att

1. underlaget är fritt från sättningar och ojämnheter av betydelse för arbetsmiljön, och

2. dräneringen är tillfredsställande.

Risker för trafikolycksfall ska beaktas.

 Arbetsgivaren ska se till att hamnområdet och tillfarter till detta som är avsedda för hamnarbete har tillräcklig och lämplig belysning där arbete pågår. Sådan belysning ska dessutom finnas på den del av området som utgör tillträdesled till fartyg.

För belysning gäller att

1. ljuskällors återgivning av färg är lämplig för arbetsuppgiften,

2. belysningen är utformad så att varningsskyltar, nödstoppsdon och liknande lätt uppfattas,

3. belysningen har lämplig fördelning och riktning, och

4. bländning undviks så långt som möjligt.

I områden som normalt är avsedda för hamnarbete ska belysningsstyrkan uppgå till minst 20 lux på fria ytor utan skymmande föremål såsom järnvägsvagnar, containrar, gods eller dylikt. Inom 5 meter från kajkanten får dock den lägsta belysningsstyrkan gå ner till 5 lux om detta är nödvändigt för att hindra att sjöfarande bländas. Nedtrappningen från 20 lux ska i sådant fall ske inom en sträcka av högst 25 meter från kajkanten.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns lämpligt skydd mot nedstörtning av fordon på hamnområdet där andra motordrivna fordon än mopeder används. Detta gäller dock inte om det är uppenbart onödigt. Vid kajändar där motordrivna fordon kan förekomma ska det alltid finnas avkörningsskydd.

Avkörningsskydd vid kajkanten ska ha en höjd som är anpassad efter den typ av fordon som normalt används. De ska dock alltid vara minst 0,3 meter höga. Skydden ska vara varningsmarkerade och så utförda att de hindrar nedstörtning av motordrivna fordon som oavsiktligt körs eller glider mot dem.

I hamnar eller hamnavsnitt som företrädesvis är avsedda för sådana fiskefartyg varifrån fångsten lossas manuellt gäller följande. Avkörningsskydd får vara lägre än 0,3 meter om godtagbar säkerhet mot nedstörtning av fordon ändå uppnås. De ska dock vara minst 0,1 meter höga.

 Arbetsgivaren ska se till att det utmed kajer, bryggor, pirar eller motsvarande där hamnarbete utförs finns

1. lämplig livräddningsutrustning med högst 200 meters mellanrum, och

2. fasta kajstegar eller likvärdig möjlighet för den nödställde att ta sig upp ur vattnet med cirka 50 meters mellanrum.

Fasta kajstegar eller motsvarande ska alltid nå minst 1 meter under vattenytan vid det vattenstånd som normalt förekommer i hamnen. På lämpliga platser inom olika hamnavsnitt ska det finnas livräddningsflottar eller livräddningsbåtar.

 Arbetsgivaren ska se till att det utefter kajer, bryggor, pirar eller motsvarande där tillträde till fartyg förekommer finns fästanordningar för skyddsnät till landgång med lämpliga mellanrum. Fästena ska vara placerade så att snubblingsrisk så långt möjligt undviks.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns en signalman för varje lyftanordning där någon vistas inom lyftanordningens arbetsområde om inte uppsikt över lyftanordningens arbetsområde kan uppnås på annat sätt. Om det behövs ska det finnas flera signalmän för en lyftanordning.

Kopplade bommar räknas som en lyftanordning.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns en hissvakt för varje hiss eller grupp av hissar som manövreras från samma manöverplats och på varje däck som betjänas av hissen,

om inte motsvarande säkerhet kan uppnås ändå.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns en trafikvakt där det finns behov av att dirigera fordon eller varna vid förflyttning av fordon eller järnvägsvagnar.

 Arbetsgivaren ska se till att signalmän, hissvakter och trafikvakter övervakar säkerheten inom sina arbetsområden och kontrollerar att deras instruktioner följs.

Arbetsgivaren ska se till att signalmän, hissvakter och trafikvakter inte har större arbetsområden än att de kan övervaka dem och har tillgång till och använder den särskilda utrustning som behövs för att arbetet ska kunna utföras säkert.

 Arbetsgivaren ska se till att signalmän och trafikvakter, och i förekommande fall, hissvakter när de behövs under lyftrörelser och fordonsrörelser har sådan uppsikt att lyftrörelserna och fordonsrörelserna kan ske utan risk. Föraren ska kunna hålla kontakt med signalmännen och trafikvakterna under hela rörelsen. Om föraren förlorar denna kontakt ska rörelsen omedelbart stoppas.

 Arbetsgivaren ska se till att en vinschoperatör eller kranförare manövrerar två eller fler vinschar eller kranar bara om manöverdonen är särskilt avsedda för detta och manövreringen även i övrigt kan ske utan risk.

Vid samlyft där två eller flera vinschoperatörer eller kranförare ingår ska en lyftledare finnas.

 Arbetsgivaren ska se till att fästen för lyftredskap på mobila maskiner, andra fordon, flyttbara ramper och liknande som ska användas vid lastnings- eller lossningsarbete på fartyg och som är avsedda att lyftas, kontrolleras i samband med det fortlöpande underhållet och kontrollen av arbetsutrustningen.

 När en fjärrstyrd anordning inte används ska arbetsgivaren se till att huvudkontaktorn på fjärrstyrningsanordningens mottagare är frånslagen. Sändarna ska förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem.

 Arbetsgivaren ska se till att fjärrstyrda anordningar manövreras från en plats där operatören kan överblicka rörelsen. Om operatören inte har uppsikt över rörelsen ska en signalman eller en trafikvakt användas.

 Om lasten består av mobila maskiner eller andra fordon som ska köras vid lastning eller lossning ska arbetsgivaren se till att manöverfunktionerna kontrolleras innan arbetet påbörjas. Arbetsgivaren ska också se till att maskinen eller fordonet kan manövreras på ett säkert sätt.

 Innan lyft- och transportrörelser utförs ska arbetsgivaren se till att is, sten och liknande avlägsnas för att hindra skada genom ras. Alternativt ska motsvarande säkerhet skapas genom att arbetet organiseras så att inga personer befinner sig i riskområdet.

 Arbetsgivaren ska se till att gods och liknande inte läggs upp så att tillträde till fartygen eller hanteringen av fartygens förtöjningar hindras eller försvåras. Godset får inte heller läggas upp så att det hindrar framkomlighet på kajen. Minst följande avstånd ska hållas mellan gods eller liknande och de anordningar som anges nedan:

1. Kaj- och bryggkant: 1,5 meter.

2. Järnvägsräl: 2,2 meter.

3. Spårgående kran: 0,9 meter räknat från kranens bredaste del och upp till en höjd av 2,5 meter över mark eller motsvarande.

Gods och liknande får dock läggas upp närmare kaj- och bryggkant än 1,5 meter om det läggs så nära kanten att det inte finns någon möjlighet att passera på utsidan.

 Arbetsgivaren ska se till att en ansvarig person från fartyget utför eller övervakar allt arbete med patentluckor, portar, ramper, hängdäck och liknande maskinellt driven fartygsutrustning.

En mekanisk spärranordning ska säkra utrustningen i öppet eller upphängt läge.

 Arbetsgivaren ska se till att avtagna luckor och annan liknande fartygsutrustning

1. är stabilt upplagda och tillräckligt säkrade,

2. inte inkräktar på det utrymme en signalman behöver, och

3. inte hindrar en sådan förflyttning ombord som är nödvändig.

 Arbetsgivaren ska se till att inget annat arbete pågår i lastrummet under en öppen lucka samtidigt som man hanterar ramper, luckor och annan liknande fartygsutrustning och om- eller tillriggar lastbommar.

Luckor och annan liknande fartygsutrustning, som inte är stabilt upplagda och tillräckligt säkrade, ska tas bort innan man utför något arbete i ett lastrum.

 Vid manövrering av ramper, luckor och liknande ska arbetsgivaren se till att ingen befinner sig på dessa eller i riskområdet för klämning.

 Arbetsgivaren ska se till att inget annat arbete pågår inom områden där det finns risk för att fordon oavsiktligt kan komma i rörelse eller inom riskområde för fallande föremål.

 I ett slutet utrymme ska arbetsgivaren se till att eldrivna fordon används när det är möjligt. Vid användning av förbränningsmotordrivna fordon i slutet utrymme gäller följande:

1. Fordon med förbränningsmotor får bara användas om åtgärder vidtas som säkerställer tillräcklig luftväxling.

2. Onödig tomgångskörning får inte förekomma.

3. Motorn ska stängas av om ett fordon lämnas obevakat.

4. Fordonen som används ska vara så underhållna och utrustade samt köras på sådant bränsle att mängden farliga och besvärande avgaser blir så liten som möjligt.

Bestämmelser om ventilation finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.

 Vid uppställning eller koppling av fordon eller järnvägsvagnar ska arbetsgivaren se till att åtgärder vidtas så att de inte kan komma i oavsiktlig rullning.

Vid förflyttning av påhängsvagnar och andra släpfordon med broms- och belysningssystem ska dessa system vara anslutna, om inte betryggande säkerhet beträffande bromsförmåga och synlighet ändå kan uppnås.

 Arbetsgivaren ska se till att fartygets trim eller slagsida vid lastning och lossning inte överstiger 2°. Undantag gäller vid

1. enstaka, väl kontrollerade lyft,

2. så kallat haveriarbete, och

3. speciella arbeten där arbetsmetoden kräver större trim eller slagsida än 2°.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns säkra utrymningsleder och andra lämpliga anordningar för att skydda personer vid hantering av bulklast. Arbetsgivaren ska i synnerhet ta hänsyn till att en nödställd person ska kunna undsättas vid ras.

Bestämmelser om utrymning finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.

Bestämmelser om skydd mot skada genom ras finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, i kapitlet om skydd mot skada genom ras.

Bestämmelser om arbete i lastutrymme finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, i kapitlet om kompletterande bestämmelser för vissa riskfyllda arbeten i kombination med kemiska riskkällor.

 Vid arbete på en lastbärare eller gods där det finns särskild risk för skada genom fall till lägre nivå ska arbetsgivaren vidta förebyggande åtgärder. Anordningar för skydd mot fall ska användas där det behövs.

Bestämmelser om skydd mot skada genom fall finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, i kapitlet om skydd mot skada genom fall.

 Arbetsgivaren ska se till att utrymmet mellan arbetslagen är tillräckligt så att arbetet kan utföras säkert, när flera av varandra oberoende arbetslag arbetar samtidigt i samma lucköppning eller lastrum. Det fria utrymmet för varje arbetslag ska vara så stort att det i händelse av fara går snabbt att sätta sig i säkerhet och hantering av långt eller skrymmande gods inte inkräktar på annat arbetslags utrymme.

 Arbetsgivaren ska se till att containrar, påhängsvagnar, växelflak och andra lastbärare bara lyfts i lyftanordningar som har ett tillförlitligt lastindikeringsdon eller en tillförlitlig kranvåg i anslutning till lastkroken. Detta gäller dock inte om

1. lastbärarens vikt framgår på något annat sätt,

2. lastbärarens vikt har kunnat kontrolleras genom vägning före lyftet, eller

3. lastbäraren konstaterats vara tom.

 Arbetsgivaren ska se till att en överlastad eller snedlastad lastbärare bara lyfts från ett fartyg, ett fordon eller en järnvägsvagn till en kaj, en flakvagn eller motsvarande om särskilda försiktighetsåtgärder vidtas. I övriga fall får en överlastad eller snedlastad lastbärare inte lyftas.

Efter lyftet får en överlastad eller snedlastad lastbärare inte användas igen utan att den har tömts på överlasten eller att snedlasten har åtgärdats. Samtidigt ska arbetsgivaren ha förvissat sig om att det inte finns några synliga fel som kan inverka på säkerheten vid den fortsatta hanteringen. En överlastad eller snedlastad lastbärare ska rapporteras till avsändaren.

 Om en lastbärare lyfts med mer än en lyftanordning samtidigt ska arbetsgivaren se till att lyftanordningarna är kopplade till lyftredskapet via lastok eller liknande.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna använder skyddshjälm, varselklädsel och skyddsskor om det inte bedöms att det är uppenbart onödigt. Arbetsgivaren ska göra en skriftlig riskbedömning där det framgår vid vilken typ av arbete och inom vilket område användning av viss personlig skyddsutrustning inte behövs.

En lämplig räddningsväst ska användas vid förtöjningsarbete och annat arbete där det finns särskild risk att falla i vattnet.

Annan personlig skyddsutrustning ska användas när det behövs.

Bestämmelser om personlig skyddsutrustning finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:11) om arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning – säker användning, i kapitlet om användning av personlig skyddsutrustning.

 Arbetsgivaren ska se till att personal och utrustning finns lätt tillgängliga för att rädda personer som befinner sig i fara och för transport av skadade.

 När arbete pågår på ett fartyg eller på en annan arbetsplats som inte har direkt förbindelse med land, ska arbetsgivaren se till att följande finns tillgängligt:

1. Lämplig båt för att föra iland skadad person.

2. Utrustning för livräddning och första hjälpen.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet som gäller innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) med de undantag som anges i 3 och 5 §§ i förordningen (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer.

 Verksamhetsutövaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med verksamhetsutövare avses i detta kapitel den juridiska eller fysiska person som bedriver en eller flera GMM-verksamheter.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Innan verksamhetsutövaren kan påbörja innesluten användning av GMM ska skaderiskerna bedömas enligt 7 § i förordningen (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer. Verksamhetsutövaren ska då göra en utredning på det sätt som anges i bilaga 2.

Resultatet av utredningen ska ligga till grund för bedömningen av vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga och vilken skyddsnivå som behövs.

 Verksamhetsutövaren ska dokumentera utredningen och bedömningen enligt 4 § och bilaga 2.

Dokumentationen ska finnas tillgänglig inom GMM-verksamheten och kunna uppvisas på begäran av Arbetsmiljöverket.

 Verksamhetsutövaren ska bedriva innesluten användning av GMM på lägst den skyddsnivå som verksamhetsutövaren har kommit fram till med tillvägagångssättet i bilaga 2. Om någon eller några skyddsåtgärder enligt en högre skyddsnivå behövs ska den högre skyddsnivån tillämpas.

Arbetsmiljöverket kan bevilja undantag från bestämmelserna i första stycket och kan då besluta att inte alla skyddsåtgärder enligt den högre skyddsnivån behövs eller att en kombination av skyddsåtgärder från tabell 4 och 5 i bilaga 3 ska tillämpas i det enskilda fallet.

 Verksamhetsutövaren ska alltid tillämpa de grundläggande skyddsåtgärderna och arbetssätten som listas i bilaga 3, avsnitt A. Skyddsåtgärderna enligt tabellerna i bilaga 3, avsnitt B ska tillämpas utifrån resultatet av utredningen och bedömningen enligt 4 §.

På skyddsnivå 2 och högre ska verksamhetsutövaren se till att det finns skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner för hur arbetet ska utföras och för åtgärder vid oönskade händelser.

 Med utgångspunkt från den skyddsnivå som verksamhetsutövaren har kommit fram till med tillvägagångssättet i bilaga 2 ska varje GMM-användning ingå i en GMM-verksamhet och klassificeras som F-, L- eller R-verksamhet enligt tabell 1.

 Verksamhetsutövaren ska, vid innesluten användning av GMM på skyddsnivå 2 eller högre enligt 4 § och bilaga 4, se till att varningsskyltar finns vid ingångar till lokaler eller arbetsområden. Material, inklusive behållare och annan utrustning som innehåller GMM, ska också märkas.

Skyltar och märkning ska ha symbolen för biologisk fara med uppgift om skyddsnivå enligt bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser, i kapitlet om skyltar och signaler. När det är frågan om smittämnen ska också den information finnas som krävs enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, i kapitlet om smittrisker.

Uppgifter som är allmänt kända på den plats där material, behållare och annan utrustning används kan uteslutas om det kan ske utan risk för hälsa och miljö.

 För att undvika risker för hälsa och miljö ska verksamhetsutövaren se till att avfall som innehåller GMM hanteras enligt på förhand uppgjorda rutiner. Verksamhetsutövaren ska i förväg informera den som transporterar eller omhändertar sådant avfall om innehållet samt om riskerna med att hantera det och om behovet av skyddsåtgärder.

 Verksamhetsutövaren ska se till att rengöring och dekontaminering genomförs i den omfattning som behövs för att förebygga att GMM orsakar skador på hälsa eller miljö och i övrigt enligt vad som anges i bilaga 3.

 Verksamhetsutövaren ska se till att den som leder arbetet och de som kan komma i direkt kontakt med GMM har lämplig utbildning och tillräckliga kunskaper om de GMM som förekommer, riskerna med dessa och om hur riskerna ska undvikas.

 För GMM-verksamheter där ett oavsiktligt utsläpp kan medföra allvarlig omedelbar eller fördröjd fara för miljön eller för människor utanför anläggningen ska verksamhetsutövaren upprätta en beredskapsplan enligt 31 § i förordningen (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer.

De myndigheter och andra som kan beröras av en olycka ska underrättas om innehållet i planen.

 Om en olycka inträffar ska verksamhetsutövaren underrätta Arbetsmiljöverket och andra berörda myndigheter omedelbart eller senast inom 24 timmar och informera om

1. de närmare omständigheterna kring olyckan,

2. identiteten och mängden av de GMM som kommit ut,

3. allt som behövs för att bedöma olyckans inverkan på hälsa och miljö, och

4. vilka räddningsåtgärder som vidtagits.

 I en anmälan av en F-verksamhet, enligt 15 och 23 §§ i förordningen (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer ska verksamhetsutövaren lämna uppgifter som framgår av bilaga 4 till Arbetsmiljöverket.

 I en anmälan av en L-verksamhet och nya GMM-användningar enligt 15 och 25 §§ i förordningen (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer, ska verksamhetsutövaren lämna de uppgifter som framgår av bilaga 5 till Arbetsmiljöverket.

 I en ansökan om tillstånd för en R-verksamhet och nya GMM-användningar enligt 15 och 26 §§ i förordningen (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer, ska verksamhetsutövaren lämna de uppgifter som framgår av bilaga 6 till Arbetsmiljöverket.

 Vid förändringar i GMM-verksamheten gäller följande:

1. Ändring av en uppgift som i bilaga 4–6 har markerats med en asterisk (*) ska lämnas som en uppdatering enligt 22 § i förordningen (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer.

2. Ändring av en uppgift som har markerats med två asterisker (**) får inte lämnas som en uppdatering. Vid en sådan ändring ska en ny, fullständig anmälan eller ansökan lämnas.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där det sker arbete med livsmedel i kylda livsmedelslokaler där lufttemperaturen av livsmedelshygieniska skäl hålls under +16 °C.

Bestämmelserna gäller inte vid arbete i lastutrymme på transportfordon eller järnvägsvagnar.

Om arbetet bara innebär transport av varor in i och ut ur till exempel ett kylrum, gäller endast 6 §.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft. Den arbetsgivare som inte råder över en arbetsplats behöver endast följa 3 och 6 §§.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetet ordnas så att nedkylning av händerna genom kontakt med frysta eller kylda varor eller förpackningar förebyggs.

 Arbetsgivaren ska se till att köttets temperatur i snittstället vid styckning hålls så hög som livsmedelshygienen tillåter.

 Arbetsgivaren ska se till att lufttemperaturen vid arbete i kylda livsmedelslokaler hålls så hög som livsmedelshygienen tillåter.

 Arbetsgivaren ska se till att personlig skyddsutrustning till skydd mot avkylning under arbetet används.

Kläder och handskar som används till skydd mot kyla ska bäras under sådana skyddskläder, handskar och annan utrustning som används av livsmedelshygieniska skäl.

Vid styckningsarbete ska personlig skyddsutrustning till skydd mot skär- och stickskador användas. Vid annat arbete än industriell produktion får undantag göras, dock bara om en riskbedömning visar att skydden inte behövs. Bedömningen ska dokumenteras.

Om det behövs ska även annan personlig skyddsutrustning användas.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar arbete i master och stolpar.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte arbete i räddningstjänst.

Bestämmelserna i 15 § gäller inte för höjdarbete inom Försvarsmakten.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär klättring med en nivåskillnad på mer än 13 meter i mast eller stolpe.

Bestämmelser om sanktionsavgifter för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

 Innan en arbetsgivare första gången anlitar en arbetstagare för arbete i mast eller stolpe ska arbetsgivaren försäkra sig om att arbetstagaren har särskild teoretisk och praktisk utbildning samt har de kunskaper som behövs.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren vid mast- eller stolparbete använder skyddshjälm med hakrem och fallskyddsutrustning om det inte är uppenbart onödigt. När så behövs ska arbetstagaren även använda skyddshandskar, ögonskydd, skyddsskor och skyddskläder.

Vid mast- och stolparbete ska utrustning för att ta ned skadade finnas lätt tillgänglig om det inte är uppenbart onödigt.

 Arbetsgivaren ska utrusta arbetstagare som utför mast- eller stolparbete med lämplig larm- och kommunikationsutrustning så att arbetstagarna vid behov ska kunna kalla på hjälp. Om det är uppenbart onödigt, behöver inte arbetstagarna utrustas med sådan utrustning.

Arbetsgivaren ska ha en plan för omedelbar undsättning av skadade eller hjälpbehövande.

 Arbetsgivaren ska se till att verktyg och redskap väljs som är lämpliga för det arbete som ska utföras och vid behov är säkrade, så att de inte skapar risker genom att falla ned eller skapar risker på annat sätt.

 Arbetsgivaren ska se till att de stolpskor som används kontrolleras med högst ett års mellanrum. Stolpskor som genomgått kontroll utan väsentlig anmärkning ska märkas på ett sådant sätt att tiden för nästa kontroll lätt kan fastställas. Märkning ska utföras på ett sådant sätt att skorna inte försvagas genom märkningen.

 Arbetsgivaren ska planera mast- och stolparbete så att det kan utföras säkert och försäkra sig om anläggningens skick innan arbetet påbörjas.

Arbetsgivaren ska i god tid informera berörda arbetstagare om anläggningens skick och ge instruktioner till berörda arbetstagare.

När det behövs ska instruktionerna vara skriftliga.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetsledare för mast- eller stolparbete är väl förtrogna med olika metoder att bedriva arbetet och har kunskaper om den aktuella typen av arbete.

 Arbetsgivaren ska se till att starka radiosändare stängs av eller att effekten reduceras när det behövs för att säkert kunna arbeta på eller nära dem. Bestämmelser om detta finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, i kapitel 13 om elektromagnetiska fält.

 Arbetsgivaren ska se till att mast- och stolparbete inte utförs där det finns risk för ohälsa eller olycksfall genom okontrollerat is- eller snöras eller dåligt väder. Det är inte tillåtet att befinna sig i en mast eller stolpe under annalkande eller pågående åskväder.

Arbetsgivaren ska se till att riskområdet kring masten märks ut på lämpligt sätt när det behövs.

 Arbetsgivaren får till höjdarbete bara anlita den som

1. har genomgått medicinsk kontroll med bedömning för tjänstbarhetsintyg enligt 4 §,

2. har genomgått utbildning enligt 5 § samt har tillräckliga kunskaper, och

3. i övrigt är lämplig för uppgiften.

Vid höjdarbete ska det finnas ytterligare en arbetstagare som är behörig enligt första stycket att utföra höjdarbete för att vid behov omedelbart kunna undsätta en arbetstagare som befinner sig på hög höjd.

 Arbetsgivaren ska se till att höjdarbete normalt sker i dagsljus. Om höjdarbete undantagsvis måste utföras under mörker ska det finnas tillfredsställande arbetsbelysning.

 Arbetsgivaren får inte sysselsätta en arbetstagare i höjdarbete om arbetstagaren är indisponerad eller av annat skäl känner tveksamhet inför arbetsuppgiften och har anmält detta till arbetsledningen.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren är försiktig även om en stolpe inte är märkt som farlig och att arbetstagaren genom egna iakttagelser så långt som det är möjligt förvissar sig om att stolpen är i sådant skick att den inte är farlig att gå upp i.

 Arbetsgivaren ska se till att en arbetstagare som måste utföra arbete i en stolpe som arbetstagaren inte bedömer som säker att gå upp i, använder arbetsplattform, arbetskorg eller på annat sätt utför arbetet på ett säkert sätt.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet som gäller personsäkerhet vid provning med över- eller undertryck.

Bestämmelserna gäller inte vid läcksökning eller täthetsprovning av en anordning som tidigare genomgått föreskriven tryckkontroll under förutsättning att

1. någon reparation, modifiering eller utbyte av någon del av den tryckbärande anordningen inte gjorts efter den tidigare tryckkontrollen,

2. det tryck anordningen dimensionerats för inte överskrids, och

3. det högsta tryck vid vilket anordningen får användas inte överskrids.

Bestämmelserna gäller inte heller vid pumpning av hjul och däck.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Före provning med över- eller undertryck ska en undersökning och riskbedömning göras som omfattar de riskkällor respektive risker som är förenade med provningen. Med utgångspunkt i riskbedömningen ska alla nödvändiga åtgärder vidtas för att förebygga ohälsa eller olycksfall.

Riskbedömningen ska dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen ska anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.

De risker som är förenade med provning av anordningar tillverkade av spröda material ska särskilt uppmärksammas.

 Arbetsgivaren ska se till att ett område avgränsas runt den anordning som ska provas. Det ska tydligt markeras att området är ett riskområde. Området ska vara så stort eller omges med sådana skydd att det inte finns någon risk för personskador för den som uppehåller sig utanför området under provningen.

Inom riskområdet får bara provningspersonal uppehålla sig.

 Arbetsgivaren ska se till att en anordning provas först efter att en bedömning har visat att den tål det kontrolltryck som är avsett att användas vid provningen.

Första stycket gäller inte vid sprängprovning.

 Arbetsgivaren ska se till att den anordning som ska provas är uppställd eller monterad så att rörelser som orsakas av trycksättning inte gör att den blir instabil eller faller omkull.

 Arbetsgivaren ska se till att anslutningar för tryckhöjning eller trycksänkning är säkert monterade före provning av en anordning. Eventuella öppningar i anordningen ska vara säkert tillslutna.

Tillslutningsanordningar, fastsättningsdetaljer, ledningar för tryckhöjning eller trycksänkning och kopplingar som används vid provning ska vara dimensionerade så att de tål det kontrolltryck som används vid provningen.

 Arbetsgivaren ska se till att den utrustning som används vid provning är tillförlitlig och anpassad för den provning som ska utföras.

 Arbetsgivaren ska se till att provningsutrustningen kontrolleras regelbundet och att kontrollen dokumenteras.

 Arbetsgivaren ska se till att provningsutrustningen före varje provning, utöver kontrollen enligt 10 §, avsynas okulärt med avseende på skador och slitage och kontrolleras med avseende på funktionen.

Kontrollerna ska dokumenteras.

För stationärt uppställd provningsutrustning gäller krav på avsyning och funktionskontroll så ofta som behövs för att upprätthålla säkerheten förutsatt att

1. samma kontrolltryck används vid de provningar som utförs, och

2. en dokumenterad bedömning gjorts att utrustningen inte påverkas av omgivningen på ett sådant sätt att kontroll före varje provning är nödvändig.

 Arbetsgivaren får inte tillåta något arbetsmoment som riskerar att orsaka sådana skador på en trycksatt anordning att den havererar när anordningen är trycksatt.

 Arbetsgivaren ska se till att provningen omedelbart avbryts och anordningen görs trycklös om defekter upptäcks i en anordning som provas, eller om avvikelser från ett normalt provningsförlopp konstateras.

 Arbetsgivaren ska se till att lämplig vätska i första hand används som tryckmedium vid provning.

Om det av tekniska skäl inte är möjligt att använda vätska får i stället luft eller en inert gas användas. En inert gas är en gas som inte reagerar med andra ämnen annat än under extrema förhållanden.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns en skyddad plats för provningspersonal som under provningen uppehåller sig inom det riskområde som anges i 5 §. Arbetsgivaren ska se till att provningspersonalen befinner sig på den skyddade platsen hela tiden från det att trycksättningen börjar tills kontrolltrycket uppnåtts och åter sänkts till en trycknivå som inte överstiger det högsta tryck som anordningen är avsedd att användas vid.

 Arbetsgivaren ska se till att trycket höjs etappvis vid provning med övertryck.

 Före trycksättning med vätska ska arbetsgivaren se till att anordningen och dess fundament eller upphängning tål den ökade belastningen av vätskans tyngd.

 Arbetsgivaren ska se till att anordningen är helt fylld med vätska före trycksättningen. Om det inte går att fylla anordningen helt, eller om det är osäkert om den är helt fylld, gäller i stället bestämmelserna i 19 och 20 §§ om provning med gas.

 Trycksättning med gas ska utföras av ett kontrollorgan som är ackrediterat för uppgiften enligt Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning nr 339/93, eller en organisation från annat land inom EES som på annat sätt erbjuder motsvarande garantier i fråga om teknisk och yrkesmässig kompetens.

Den arbetsgivare som bryter mot något eller några av kraven i första stycket ska betala en sanktionsavgift.

Avgiften ska vara 10 000 kronor varje gång som någon utför trycksättning utan behörighet.

 Bestämmelserna i 19 § gäller inte trycksättning med gas

1. när kontrolltrycket är 0,03 bar eller lägre,

2. när kontrolltrycket är högst 3 bar och produkten av kontrolltrycket i bar multiplicerat med anordningens volym i liter (bar x liter) är högst 30,

3. när säkerhetsanordningars avsäkringstryck (öppningstryck) ställs in, under förutsättning att de tidigare genomgått tryckkontroll vid tillverkning eller, i förekommande fall, efter reparation, eller

4. när provningen utförs i en för provning särskilt konstruerad skyddsanordning som ger betryggande personsäkerhet.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns en skyddad plats för provningspersonal som under provningen uppehåller sig inom det riskområde som anges i 5 §. Arbetsgivaren ska se till att provningspersonalen befinner sig på den skyddade platsen hela tiden från det att trycksänkningen börjar tills kontrolltrycket uppnåtts.

 Vid provning med undertryck ska arbetsgivaren se till att trycket sänks i sådan takt att eventuella defekter i anordningen eller avvikelser i provningsförloppet hinner upptäckas.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet som gäller reparation, service, tvättning, komplettering, kontroll och skrotning av

1. fordon enligt definitionen i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner med undantag för cyklar,

2. fordon som omfattas av militärtrafikförordningen (2009:212),

3. spårbundna fordon,

4. förbränningsmotordrivna maskiner, och

5. förbränningsmotorer till fordon och maskiner av ovan nämnda slag.

Bestämmelserna i 4, 7, 11, 15, 21–25 §§ gäller inte för spårbundna fordon.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte inom Försvarsmakten vid övning under fältmässiga förhållanden.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 Arbetsgivaren ska se till att verksamheter som är särskilt bullrande eller innebär risk på grund av exponering för farliga ämnen bedrivs i en separat lokal. Detta gäller dock inte vid kundmottagning som utförs i en verkstadslokal eller i andra fall om verksamheten kan ske på betryggande sätt.

 Arbetsgivaren ska se till att en arbetsgrop har mekanisk tilluft, som vid behov kan förvärmas.

 Om en förbränningsmotor körs längre tid i en lokal än vad som behövs för in- och utkörning av fordon, ska arbetsgivaren se till att separat avgasutsug används. Arbetsgivaren ska också se till att utsug används vid körning av förbränningsdrivna bilvärmare och vid provning av insprutare. Avgasutsug ska vara dimensionerad för det största planerade avgasutsläppet på platsen.

Arbetsgivaren ska se till att brandfaran särskilt beaktas om avgasutsug används för utsug av bränsleångor.

 Vid manuell hantering av tunga delar ska arbetsgivaren se till att lyftanordningar eller andra hjälpmedel finns och används.

Vid arbete med tunga delar ska skyddsskor användas om inte riskbedömningen visar att det är uppenbart onödigt.

Pallbockar ska på lämplig och väl synlig plats ha en tydlig och varaktig skylt som anger högsta last som bocken är avsedd att användas för (maxlast).

 Arbetsgivaren ska se till att varje arbetsgrop är placerad och anordnad så att risken för att ramla eller köra ner i gropen motverkas.

När en bromsprovare är monterad i anslutning till en grop ska arbetsgivaren se till att det finns en säkerhetsanordning som hindrar att bromsprovaren körs när någon finns i gropen, inom område med risk för personskada.

 En arbetsgrop ska snabbt kunna utrymmas vid en nödsituation.

 Om det finns brandfarlig vara i en arbetsgrop, ska arbetsgivaren se till att det inte genomförs heta arbeten i gropen eller i närheten av gropen.

Bestämmelser om arbetstillstånd vid svetsning, slipning, skärning eller annat arbete, som kan medföra hög temperatur, finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, i kapitlet om kompletterande bestämmelser för vissa riskfyllda arbeten i kombination med kemiska riskkällor.

 Vid tvättning och avfettning av fordon eller delar till fordon ska arbetsgivaren se till att lämplig personlig skyddsutrustning finns och används.

 Arbetsgivaren ska se till att ett hjul med delad fälg är trycklöst vid demontering i samband med servicearbete.

Innan ett hjul balanseras ska det rengöras från sten och lösa föremål.

 Vid körning med en startmotor för lägesändring vid motorarbete, ska arbetsgivaren se till att förbränningsmotorn är säkrad mot start. Växel ska vara i friläge och fordonet säkrat mot ofrivillig rörelse.

 Vid tryckprovning av förbränningsmotorer ska arbetsgivaren se till att personalen känner till riskerna och att särskilda instruktioner finns.

Vid provning av insprutare ska arbetsgivaren se till att personalen känner till de risker som finns på grund av det höga trycket. Om en stråle trängt igenom huden ska medicinsk hjälp snabbt tillkallas.

 Vid arbete under tippflak, tippbar hytt eller annan upplyft fordonsdel ska arbetsgivaren se till att dessa är säkrade i upplyft läge. En hytt får inte tippas med motorn igång.

 För att hindra personskador genom oavsiktlig utlösning av krockkudde och bältessträckare ska arbetsgivaren informera berörd personal om tillverkarens instruktioner och riskerna vid denna typ av arbete.

 Innan svetsning eller annat arbete med öppen eld utförs på fordon med kylanläggning ska arbetsgivaren se till att det kontrolleras att anläggningen är tät. Om ett sådant arbete ska utföras på fordonets kylanläggning, ska denna först tömmas på ett säkert sätt.

 Arbetsgivaren ska se till att fordon som används för transport av olja, kemikalier, sopor eller annan last som kan innebära risk för olycksfall eller ohälsa, rengörs innan arbetet på fordonet påbörjas.

 Vid riktning med riktbänk, dragriktare och liknande ska arbetsgivaren se till att kättingar och dragskor säkras.

 Underredsbehandling ska normalt ske i separat lokal.

På en arbetsplats där underredsbehandling med sprutning sker, ska arbetsgivaren se till att det inte förekommer öppen eld, svetsning, eller rökning.

Kärl med underredsmassa får inte värmas med öppen låga.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna normalt använder spruta där finfördelning sker utan användning av spridarluft vid underredesbehandling.

 Arbetsgivaren ska se till att kratsmaskin för däck ansluts till ett punktutsug.

Arbetsgivaren ska se till att handhållen krats bara används för punktbearbetning av mindre ytor på däcket.

Arbetsgivaren ska se till att säkerhetsventil och reduceringsventil är anslutna vid användandet av vulkaniseringsform, autoklav, bälg och vulkblåsa.

 Arbetsgivaren ska se till att risken för inandning av vulkaniseringsrök förebyggs.

 Arbetsgivaren ska se till att tryckluften till vulkaniseringsslangar är fri från olja och lösningsmedel. Om en oljesmord kompressor används ska tillförlitlig oljeavskiljare finnas.

Formsläppmedel och yttre smörjmedel till vulkslangar ska vara av en typ som minimerar risken för explosion.

 Om en ventil i en luftmatad vulkaniseringsslang blivit igensatt och inte kan öppnas ska arbetsgivaren se till att

1. vulkaniseringsformen bara öppnas så mycket som behövs för att vulkaniseringsslangen och däcket ska bli åtkomliga för punktering,

2. punkteringen sker från skyddad plats, och

3. ventilen inte öppnas med en glödande tråd eller liknande.

En vulkaniseringsutrustning med luftmatad vulkaniseringsslang ska, efter slutförd vulkanisering, öppnas så fort som möjligt, för att minska explosionsrisken.

Under vulkanisering med en apparat med luftmatad slang ska det i möjligaste mån undvikas att någon befinner sig i apparatens omedelbara närhet innan slangen tryckavlastats. Det ska finnas anslag om detta uppsatt på arbetsplatsen.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetsgivare sysselsätter arbetstagare i arbete med rök- och kemdykning.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar under utbildning och vid övning av rök- och kemdykning.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för insatser som beräknas medföra endast måttlig fysisk ansträngning eller belastning.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Innan en insats påbörjas ska arbetsgivaren se till att arbetsledaren gör en undersökning och riskbedömning på skade- eller övningsplatsen så att insatsen kan planeras och organiseras och det är möjligt att välja utrustning, lämplig skyddsklädsel och i övrigt rätt personlig skyddsutrustning.

 Arbetsgivaren ska se till att en rök- eller kemdykarinsats påbörjas tidigast när

1. undersökning och riskbedömning har gjorts enligt 4 §,

2. bemanningen är tillräcklig, och

3. en funktionskontroll är genomförd på andningsutrustningen.

Det är arbetsgivarens ansvar att arbetsledaren ser till att de risker som rök- och kemdykare utsätts för är rimliga i förhållande till vad man kan uppnå med insatsen.

Arbetsgivaren ska se till att arbetsledaren väljer andra alternativ än rök- och kemdykning om arbetsledaren bedömer att riskerna är stora i förhållande till vad man kan uppnå. Om rök- och kemdykning redan har påbörjats ska arbetsledaren i så fall avbryta den.

 När en insats inleds ska arbetsgivaren se till att trycket i tryckluftsapparatens gasflaskor är så nära fyllningstrycket som möjligt.

 Innan en kemdykning påbörjas ska arbetsgivaren se till att arbetsledaren vidtar åtgärder för att få fram information om vilka kemikalier som är, eller kan vara, aktuella på skadeplatsen.

 Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykare har säker tillgång till släckvatten för sitt eget skydd vid brand eller risk för brand.

 Arbetsgivaren ska se till att bemanningen vid en rökdykarinsats består av minst en arbetsledare, en rökdykarledare och två rökdykare.

Arbetsgivaren ska se till att bemanningen vid en kemdykarinsats består av minst en arbetsledare, en kemdykarledare och i normala fall minst två kemdykare.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetsledaren ansvarar för att en baspunkt upprättas.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetsledaren inte ger rök- och kemdykarledare andra arbetsuppgifter under en pågående insats.

 Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykarledare upprätthåller kontakt med dem som ingår i räddningsinsatsen från baspunkten och ger de upplysningar och instruktioner som behövs.

Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykarledare kontrollerar tiden för insatsen och återkallar personalen när den beräknade insatstiden närmar sig slutet eller när det behövs av annat skäl.

Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykarledare i en nödsituation kan utföra en räddningsinsats.

 Arbetsgivaren ska se till att rökdykare arbetar parvis och hela tiden har nära kontakt med varandra.

Arbetsgivaren ska se till att kemdykare i normala fall arbetar parvis.

 Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykarna rapporterar iakttagelser från skadeplatsen, som är viktiga för personsäkerheten, till rök- och kemdykarledare.

Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykarledare avbryter insatsen vid omedelbar fara eller om någon rök- eller kemdykare känner sig osäker, desorienterad eller onormalt trött.

Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykare har reträttvägen klar och inte fortsätter längre in än att de hittar ut igen. De ska också kontrollera att de har kontakt med rök- och kemdykarledare.

Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykare med jämna mellanrum kontrollerar trycket i tryckluftsapparatens gasflaskor. Arbetsgivaren ska även se till att rök- och kemdykarna påbörjar sin reträtt i god tid, och senast då apparatens reservluftsventil aktiveras. Likaså ska arbetsgivaren se till att rök- och kemdykarna underrättar varandra, samt rök- och kemdykarledare, när de påbörjar reträtten.

 Arbetsgivaren ska se till att den som rök- eller kemdyker är fullt frisk, har god fysisk arbetsförmåga och kan arbeta lugnt och metodiskt i svåra situationer.

 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete med rök- eller kemdykning.

Första stycket gäller inte arbetstagare som bara förväntas utföra insatser som innebär måttlig fysisk ansträngning eller belastning.

Bestämmelser om sanktionsavgifter för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg, finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

 För gravida arbetstagare finns särskilda bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar, i kapitlet om gravida, nyförlösta och ammande.

 Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykarna vid rök- och kemdykning använder andningsskydd av typen tryckluftsapparat med andningsventil och säkerhetstryck i kombination med helmask.

Andra typer av andningsapparater får användas om de har en skyddsfaktor på 100 000 eller högre. Tryckluftsapparaten ska vara försedd med en manometer för att avläsa lufttrycket i gasflaskorna.

Andningsluften i tryckluftsapparatens gasflaskor ska vara så fri från föroreningar som möjligt.

Om inträngningsvägarna är långa och om aktionstiden är lång får rök- och kemdykarna använda en syrgasapparat om arbetsgivaren bedömer att den ger tillräckligt skydd. Syrgasapparaten ska ha en skyddsfaktor på 10 000 eller högre. Arbetsgivaren ska se till att utrustningen kontrolleras genom att inläckage mäts i ansiktsmasken på varje användare.

 Arbetsgivaren ska se till att rök- och kemdykare använder personlig skyddsutrustning som är anpassad för brand- eller keminsats.

Rök- och kemdykare samt rök- och kemdykarledare ska ha tillgång till ett fungerande kommunikationssystem.

Rökdykarledaren ska dessutom ha en räddningsluftslang.

 Arbetsgivaren får endast anlita den som har genomgått en särskild teoretisk och praktisk utbildning som minst motsvarar utbildningsnivån som anges i bilaga 7, för rök- eller kemdykning. Färdigheten ska upprätthållas genom minst fyra övningar per år, varav minst två med värmetillsats. Övningstillfällena ska fördelas över året.

Utbildningen och övningarna ska anpassas till riskerna inom räddningstjänstens insatsområde och till hur mycket personal och material som finns. Även andra verksamheter som omfattas av dessa föreskrifter ska anpassa sin utbildning och sina övningar till riskerna och resurserna.

Rök- och kemdykare ska få tid till fysisk träning i den omfattning som behövs.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där det sker smältning och gjutning av metall inklusive

1. hantering av, arbete vid och arbete med arbetsutrustning,

2. hantering av ingående smältmaterial och andra tillsatser,

3. hantering av slagg,

4. ämnesbehandling i direkt anslutning till gjutning,

5. rensning av gjutgods, och

6. kontroll, reparation och underhåll av arbetsutrustning.

Vid tillämpningen av detta kapitel ska kalciumkarbid jämställas med metall.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Arbetsgivaren ska se till att personal inte uppehåller sig i områden där det finns risk för kontakt med smält eller hett material eller med heta ytor om inte arbetsuppgifterna kräver det. I sådana fall ska åtgärder vidtas för att minimera risken för brännskador.

 Arbetsgivaren ska se till att brännskador och ögonskador på grund av värmestrålning förhindras.

 Arbetsgivaren ska se till att arbetsutrustning som används vid smältning, eller annan hantering av het metall eller slagg, är så torr att explosioner inte inträffar.

Allt insatsmaterial ska vara i sådant skick att risken för explosioner minimeras.

 Arbetsgivaren ska se till att ledningar och rör är skyddade där det finns risk för att smälta kan komma ut och okontrollerat rinna ut på golv eller mellan våningsplan.

 Arbetsgivaren ska normalt hålla gång- och transportvägar åtskilda. Om detta inte är praktiskt möjligt ska berörd personal alltid göras uppmärksam på när transporter sker.

Transporter av smält material får inte ske över en arbetsplats eller en gångväg när någon befinner sig där eller i dess närhet och kan bli skadad om smältan kommer ut från transportkärlet.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns utrustning eller grop för nödtappning. Dessa ska vara utformade, placerade och hållas i sådant skick att nödtappning kan ske på ett säkert sätt.

När en grop innehåller smälta ska den spärras av.

 Arbetsgivaren ska se till att det finns en lätt åtkomlig nöddusch på samma våningsplan där det enligt riskbedömning finns risk för stänk av smält material. Nödduschen ska vara fast installerad.

 Där det finns risk för exponering för gaser, metaller, lösningsmedel eller andra ämnen, som finns upptagna i gällande gränsvärdesföreskrifter från Arbetsmiljöverket, ska exponeringsförhållandena klarläggas genom mätningar.

Arbetsgivaren ska se till att det finns ett larm som varningssystem där det enligt riskbedömning finns risk för kolmonoxidhalter som kan medföra akut förgiftning. Larmet ska placeras så att det täcker alla områden där sådana halter kan uppkomma och där någon person avses uppehålla sig.

En person som måste utföra arbete trots att kolmonoxidhalten i luften inte är godtagbar ska använda andningsapparat. Sådant arbete ska begränsas till så kort tid som möjligt.

Andningsapparaten ska ha en tryckluftsutrustning som kontinuerligt får luft genom en slang från en kompressor, ett fast tryckluftssystem (tryckluftnät) eller något liknande. En andningsapparat med övertryck får även vara ansluten till mobila renluftstuber med ett trycksänkningslarm. Luften till andningsapparaten ska vara fri från föroreningar.

 Arbetsgivaren ska se till att en lyftanordning eller annan hanteringsutrustning används vid hantering av gjutgods, infodringsmaterial eller arbetsredskap, som är tunga, varma eller svåra att greppa.

Arbete som medför att samma arbetsrörelser upprepas ofta under arbetsdagen ska mekaniseras eller begränsas genom organisatoriska lösningar, om det är praktiskt möjligt.

 Arbetsgivaren ska vidta åtgärder i planerings- och produktionskedjan så att behovet av rensning minimeras. Urslagning samt det rensningsarbete som måste utföras ska underlättas genom att använda arbetsutrustning så att skada och onödig belastning för arbetstagaren förebyggs.

 Arbetsgivaren ska se till att hjälm bärs, om inte riskbedömningen visar annat.

Annan personlig skyddsutrustning än hjälm ska användas när det behövs.

 Vid transport av smält metall eller slagg i skänkar med öppen badyta ska arbetsgivaren se till att risken för skvalp förebyggs genom att tillräcklig skvalpmån lämnas.

Lyftok till skänk ska vara skyddat mot värmestrålning.

 Om det inom ett område där hydraulvätska kan spruta ut finns smälta metaller eller en annan likvärdig tändkälla och en fast operatörsplats eller personal som normalt uppehåller sig där, ska följande beaktas vid val av hydraulvätska: tändkällans storlek, trycket i hydraulledningarna och vätskans effektutveckling vid brand.

 Arbetsgivaren ska planera och bedriva underhålls- och reparationsarbete så att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall. Underhålls- och reparationsarbete under pågående produktion ska alltid samordnas med det löpande produktionsarbetet.

 Arbetsgivaren ska se till att skänkar och slaggbuttar som lyfts, bara används om följande villkor uppfylls: Säkerhetskritiska lyftdelar som lyfttappar, tappinfästningar och lyftöron, ska inom tre månader från det att de tagits i bruk, samt därefter var tolfte månad, kontrolleras genom oförstörande provning.

Om det finns särskilda skäl kan Arbetsmiljöverket i enskilda fall medge annat provningsintervall, dock högst 24 månader.

Provningen och kontrollen ska utföras av ett organ som är ackrediterat för uppgiften enligt Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning nr 339/93, eller en organisation från annat land inom EES som på annat sätt erbjuder motsvarande garantier i fråga om teknisk och yrkesmässig kompetens.

Provning och kontroll ska säkerställa att säkerhetskritiska lyftdelar och anslutande zoner är fria från sådana ytfel och inre fel, som kan påverka anordningens säkerhet.

Resultatet av provning och kontroll ska dokumenteras i en rapport. I rapporten ska även senaste datum för nästa provning anges.

Den arbetsgivare som använder en eller flera skänkar och slaggbuttar som lyfts, i strid med kraven i första och tredje stycket, ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Om resultaten av kontrollen enligt 18 § visar att kraven inte uppfylls ska arbetsgivaren ta anordningen ur bruk. Den får därefter inte tas i bruk på nytt förrän den har reparerats.

Den får inte heller tas i bruk innan den provats och kontrollerats på nytt enligt 18 § tredje stycket och det därvid konstaterats att skadorna eller defekterna inte finns kvar.

Den arbetsgivare som använder en eller flera anordningar i strid med första stycket eller tar i bruk en eller flera anordningar i strid med andra stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Arbetsgivaren ska se till att tappar och svetsar på sådana skänkar, slaggbuttar, formflaskor och kokiller som lyfts okulärbesiktas minst var sjunde dag för att upptäcka eventuella defekter eller skador. Vid mycket långa uppehåll i användningen ska okulärbesiktningen i stället göras före varje användningstillfälle. Den som utför besiktningen ska ha kunskap för uppgiften.

Om det vid okulärbesiktningen upptäcks defekter eller skador som innebär att anordningen inte längre är säker ska anordningen tas ur bruk. Om avsikten är att åter ta den i bruk ska den repareras.

Innan anordningen åter tas i bruk ska reparerad del kontrolleras på det sätt som anges i 18 §.

 Arbetsgivaren ska se till att resultatet av okulärbesiktningen i 20 § dokumenteras i en journal. I journalen ska vidare antecknas datum för okulärbesiktningen och senaste datum för nästa okulärbesiktning.

Den arbetsgivare som bryter mot kraven i första stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 5 000 kronor och högsta avgiften är 50 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 50 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 5 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 90 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där explosiva varor används för att utföra ett sprängarbete.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte verksamhet inom Försvarsmakten.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft. Den som är samordningsansvarig omfattas av 6 §.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

 Arbetsgivaren ska se till att en undersökning av förhållandena och bedömningen av risker för ohälsa eller olycksfall alltid genomförs innan ett sprängarbete påbörjas. En plan över hur sprängarbetet ska utföras (sprängplan) ska upprättas för varje sprängobjekt innan sprängarbetet utförs.

 Vid allt sprängarbete ska arbetsgivaren utse en sprängarbas. Arbetsgivaren ska se till att sprängarbasen säkerställer att arbetet utförs yrkesmässigt och enligt givna instruktioner. När arbetet utförs i lag ska arbetsgivaren se till att sprängarbasen med ledning av sina kunskaper instruerar övriga arbetstagare om hur arbetet ska utföras.

Arbetsgivaren ska se till att sprängarbasen säkerställer att explosiva varor och annan sprängutrustning förvaras och används på avsett sätt.

 Arbetsgivaren och den som är samordningsansvarig ska se till att sprängarbasen får den information om sprängobjektet som kan vara av betydelse för sprängarbetet.

 Arbetsgivaren får bara anlita en sprängarbas som har dokumenterad teoretisk kunskap om sprängning och minst ett års praktik från sprängarbete.

En sprängarbas som endast utför sprängning av mindre komplicerat slag behöver dock endast ha dokumenterad teoretisk kunskap om sådan sprängning och minst två års yrkeserfarenhet i arbete där sprängning ingått.

 Arbetsgivaren ska se till att sprängarbasen har och vidmakthåller den kunskap och erfarenhet som behövs för att utföra arbetet på ett säkert sätt.

 När explosiva varor flyttas eller transporteras i fordon eller hiss inom arbetsstället ska arbetsgivaren se till att bara de personer som behövs för transporten följer med.

Explosiva varor som flyttas inom arbetsstället ska skyddas mot mekanisk åverkan, värme och annat som kan orsaka oavsiktlig explosion eller brand. De får inte samlastas med annat farligt gods.

 Arbetsgivaren ska se till att sprängarbetsplatsen har tillräcklig och lämpligt ordnad belysning när arbetet så kräver.

 Arbetsgivaren ska se till att laddningsarbetet utförs så att risken för oavsiktlig initiering minimeras.

Har laddning av borrhålet påbörjats och avbrutits utan att sprängkapsel införts i borrhålet ska hålet märkas med gul färg.

Laddade hål får inte rensas med borraggregat.

 Arbetsgivaren ska se till att laddningsarbete i närheten av pågående borrning undviks.

Avståndet mellan pågående laddningsarbete och borrning ska vara betryggande.

 Arbetsgivaren ska se till att laddningsarbete med elektriska sprängkapslar under eller i närheten av kraftledning eller elektrifierad järnväg, spårväg och liknande föregås av samråd med ägaren till den elektriska anläggningen.

 Arbetsgivaren ska se till att oavsiktlig initiering av elsprängkapsel genom överledning, induktion eller högfrekvent icke-joniserande strålning förebyggs.

Sprängkapseltrådar, skarvtrådar och tändkablar ska placeras på betryggande avstånd från kraftledningar, transformatorcentraler, strömförande kablar, gruppcentraler, svetsarbetsplatser och liknande.

Laddningsarbete med elektriska tändmedel ska avbrytas och farligt område utrymmas om det finns risk för påverkan från åskväder. Om det behövs ska det finnas åskvarning.

 Arbetsgivaren ska se till att käppar, slangar, lod och andra verktyg för laddningsarbete är utförda så att de inte orsakar initiering eller skadar sprängkapslar eller tändledningar.

När krut eller deflagrerande kompositioner av explosiva varor laddas ska laddkäppen som används vara tillverkad av trä och vara utan beslag.

 Arbetsgivaren ska se till att slangen för laddning är utförd så att initiering på grund av elektrostatisk uppladdning inte uppstår under laddningsarbetet. Vid laddning med pulverformig explosiv vara ska slangen för laddning ha en resistans av 1–30 kΩ/meter (kiloohm per meter). Slangen ska ha tydlig märkning som anger slangtyp och dimensioner samt vilken typ av explosiv vara den är avsedd för.

 Arbetsgivaren ska se till att blåsrör och andra rensverktyg som används i borrhål som innehåller explosiva varor är utförda så att oavsiktlig tändning genom gnistbildning inte uppstår.

 Arbetsgivaren ska se till att förladdning och avskiljande propp mellan laddningar i borrhål består av sådant material och är utförd så att de explosiva varorna vid behov kan bli åtkomliga.

Vid förladdning av borrhål laddade med krut eller deflagrerande kompositioner av explosiva varor ska det säkerställas att dessa explosiva varor inte antänds oavsiktligt. Krutets och de deflagrerande kompositionernas rivkänslighet ska särskilt beaktas.

 Arbetsgivaren ska se till att laddningsarbete utförs på ett sådant sätt att risken för dolor minimeras. Om så behövs ska två eller flera sprängkapslar apteras i samma borrhål.

 Arbetsgivaren ska se till att enbart operatörer som utbildats av tillverkaren, eller av tillverkarens representant, hanterar laddningsutrustningar avsedda för pumpbara explosiva varor.

 Vid initiering ska arbetsgivaren se till att en sådan metod används så att laddningen detonerar omedelbart eller snarast efter initiering. Andra tändmetoder får dock användas om man kan säkerställa att ingen kommer in i det farliga området i tidsintervallet mellan initiering och detonation.

 För att undvika ledningsbrott, kortslutning eller oavsiktlig beröring med elektriskt ledande föremål eller jordkontakt ska arbetsgivaren ska se till att skarvning av tändledning och isolering av skarvar utförs omsorgsfullt.

Skarvtråd får bara användas en gång.

När det finns risk för jordfel ska elsprängkapslar med förstärkt isolering användas.

 Vid elektrisk tändning i närheten av strömförande starkströmsledningar ska arbetsgivaren se till att åtgärder vidtas så att tändkabel och skarvtråd inte kastas upp på ledningarna vid sprängningen.

 Vid användning av krutstubin ska arbetsgivaren se till att sprängkapseln apteras på krutstubinen så att kapseln initieras säkert.

Krutstubinen ska ha tillräcklig brinntid så att det finns tid för att tända och uppsöka skyddad plats. Arbetsgivaren ska se till att sprängarbasen före användning av krutstubin undersöker stubinens brinnhastighet för att säkerställa att tillräckliga längder av stubin används.

Det ska säkerställas att stubinen brinner minst 2 minuter och når minst 0,1 meter utanför borrhålets mynning. Vid laddning med krut eller andra deflagrerande explosiva varor ska stubinänden nå minst 0,5 meter utanför borrhålsmynningen.

Om täckning används ska stubinen nå utanför denna.

 Om elektroniska sprängkapslar används för initiering ska arbetsgivaren se till att olika elektroniska system och olika fabrikat inte blandas i samma salva.

 Arbetsgivaren ska se till att tändapparater för initiering av elsprängkapslar liksom apparater för initiering av icke-elektriska signalledare, instrument för provning av elsprängkapslar, kablar och åskvarnare bara repareras av personer med kunskap om de elektriska, mekaniska och säkerhetsmässiga krav som gäller för apparaten eller instrumentet.

 Arbetsgivaren ska se till att tändapparatens kapacitet är anpassad till sprängsalvans tändströms- och energibehov. Elsprängkapslar i samma sprängsalva ska ha samma elektriska tändkänslighet, det vill säga samma värde på tändpuls, tändström och serietändström.

Ett elektriskt tändsystem (sprängsalva) som är färdigkopplat ska resistansmätas innan initiering.

 Arbetsgivaren ska se till att tändanordning för signalledare av lågenergityp (stötvågsledare) är utförd så att oavsiktlig initiering inte kan inträffa.

 Om en detonerande stubin används för initiering ska arbetsgivaren se till att tändsystemet så långt som möjligt anordnas som en ringledning med grenledningar. Grenledningen ska kopplas vinkelrätt mot ringledningen och avståndet mellan grenledningar ska vara sådant att övertändning inte kan inträffa.

 Arbetsgivaren ska se till att detonerande stubin vid ort- eller tunnelsprängning inte har större laddningsvikt än 20 gram explosiv vara per meter stubin.

 Om stenar, splitter eller andra föremål som kastas ut vid sprängning kan medföra skada, ska arbetsgivaren se till att sprängobjektet täcks (fördäms). Täckningen ska ha tillräcklig utbredning och vikt. Den ska placeras med hänsyn till bergets kontur och sprickighet och salvans planerade utslagsriktning.

 På en sprängplats ska arbetsgivaren se till att det finns regler för utrymning, bevakning och initiering av sprängsalvan.

Varning om förestående sprängning ska ges till alla som kan komma att beröras av sprängningen.

Sprängsalvan får initieras endast om åtgärder vidtagits så att ingen som vistas inom farligt område riskerar att skadas.

 Vid risk för dammexplosioner ska arbetsgivaren se till att åtgärder vidtas som förebygger sådana explosioner och begränsar verkningarna av dem.

 Arbetsgivaren ska se till att sprängplatsen inte beträds sedan sprängsalvan initierats så länge det finns risk för personskador genom försenad detonation, farliga gaser eller stenfall. Arbetsgivaren ska se till att resultatet av sprängningen undersöks av sprängarbasen och att behövliga åtgärder vidtas innan meddelande ges om att området åter får beträdas. Eventuella kvarvarande rester av explosiva varor (dolor) ska snarast oskadliggöras.

Arbetsgivaren ska se till att sprängarbasen innan sprängplatsen lämnas informerar den eller de som inom arbetsstället hanterar det sprängda berget så att dessa får kunskap om hur

1. påträffade icke detonerade eller deflagrerade explosiva varor ska omhändertas, och

2. sprängarbasen vid behov kan nås för konsultation om lämpliga åtgärder.

 Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där planering och utförande av vinterväghållning och snöskottning på tak utförs.

 Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft. Två eller flera som för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställda omfattas av samtliga bestämmelser.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel. Den som driver sådan verksamhet omfattas dock inte av bestämmelserna i 4–6 §§.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

 I detta kapitel har följande begrepp denna betydelse.

 Arbetsgivaren ska se till att olika verksamheter inte sammanfaller i tid och rum på ett sådant sätt att risk för ohälsa eller olycksfall uppkommer vid vinterväghållning.

 Arbetsgivaren ska anpassa tilldelningen av tid med hänsyn till hur arbetet med vinterväghållning fortskrider.

 Arbetsgivaren ska se till att planeringen av vinterväghållning omfattar hur det är möjligt att ge första hjälpen i en nödsituation.

 Arbetsgivaren ska välja arbetsmetoder, fordon och övrig utrustning vid vinterväghållning så att

1. hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska och psykiska belastningar undviks, och

2. exponeringen för buller, vibrationer, farliga ämnen och luftföroreningar blir låg.

 Arbetsgivaren ska se till att varselkläder bärs vid vinterväghållning. Vid vinterväghållning på isbelagt vatten ska det finnas tillgång till isdubbar, isbroddar, flytväst och livlina.

I övrigt ska arbetsgivaren se till att den personliga skyddsutrustning som behövs används.

 Arbetsgivaren ska beakta alla faktorer som har betydelse för arbetsmiljön så tidigt som möjligt vid snöskottning på tak.

När arbetsgivaren väljer platser för snöskottning på tak, ska det vara möjligt att ta sig till arbetsplatserna på ett säkert sätt. Hänsyn ska tas till hur tillträdesleder kan ordnas.

 Om ett underlag som är halt eller saknar tillräcklig bärighet behöver beträdas, ska arbetsgivaren vidta särskilda skyddsåtgärder som gör det möjligt att utföra snöskottning på tak på ett säkert sätt.

 Vid snöskottning på tak ska arbetsgivaren följa bestämmelserna i 5 kap. 60, 62–65 §§ om byggnads- och anläggningsarbete samt övriga bestämmelser som är tillämpliga vid arbete med risk för fall i det kapitlet.

Den arbetsgivare, den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda, de som för gemensam räkning driver sådan verksamhet eller den som anlitar inhyrd arbetskraft i sin verksamhet och som överträder bestämmelserna i 5 kap. 70 § ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkningen av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Den som för samma arbete överträder flera bestämmelser i 70 § ska endast betala en sanktionsavgift.