Elin: Risken är att det uppkommer belastningsbesvär som i förlängningen leder till skador, och det kan ju ta lång tid att läka och komma tillbaka till arbete.

Carro: Vilket innebär att om man ska ha ett hållbart arbetsliv och ett hållbart liv när man sedan blir pensionär, att kunna röra på sig och göra det man vill, så är det viktigt att man är rädd om sig redan från början.

Kvinnlig röst: Hallå arbetsmiljö, en poddserie från Arbetsmiljöverket.

Fredrik: Hej allihop och välkomna till ännu ett avsnitt i poddserien Hallå arbetsmiljö. Denna podd vill ge information och kunskap om just arbetsmiljö. Vi belyser och besvarar frågor kring rättigheter och skyldigheter, och kring de risker och utmaningar som kan finnas på din arbetsplats. Vi berättar även om vad som gäller i olika sammanhang.

Arbetsmiljöverkets experter och inspektörer besöker varje dag arbetsplatser runt om i Sverige för att stötta, hjälpa och dela med sig av sina kunskaper och av de lagar och regler som gäller. Med hjälp av några av de här experterna så får vi ta del av denna kunskap och reder ut oklarheter som finns. Denna gång handlar podden om långvarigt stillasittande arbete, stillastående arbete och belastningsergonomi. Med mig i programmet har jag, som alltid till min stora glädje, och även till er lyssnares stora glädje, Ann-Caroline Kostet. Hej!

Carro: Hejsan!

Fredrik: Vad skönt att du är med här. Jag är väl här för att jag är nyfiken och intresserad av de här frågorna, och för att jag tycker de är viktiga. Och du tycker att de är så viktiga så du till och med har valt att arbeta med detta.

Carro: Ja precis, jag jobbar som arbetsmiljöinspektör. Det innebär att jag är ute och besöker arbetsplatser inom alla möjliga sorters verksamheter. Det som vi arbetsmiljöinspektörer gör är att vi kontrollerar så att arbetsmiljölagen och de föreskrifter som vi har följs.

Fredrik: Och det vi ska prata om denna gång är något som jag tror alla kan sätta sig in i och har en relation till, vi ska prata om att sitta och stå stilla. Hur det påverkar våra muskler och leder, och vad det betyder för vår hälsa. Vilka problem finns det med det här då, Carro?

Carro: Ja, det finns ju en hel del problem. Belastningsbesvär och belastningsskador är ett av de vanligaste problemen på arbetsplatser idag. Inom EU rapporterar över hälften av arbetstagarna en eller flera belastningsskador de senaste tolv månaderna. Och många sitter mycket, och under lång tid i sträck.

Fredrik: Gäller det här alla branscher?

Carro: Det är klart att det varierar mellan branscher, men det är vanligt att vi tänker på kvinnors och mäns arbete vid datorn som har ökat stadigt under de senaste 30 åren. Men det finns inte minst i transportsektorn, chaufförer i bussar, lastbilar, taxi med mera. Vi har det i servicesektorn där vi har urmakare och personal i små butiker, nagelskulptörer, tandläkare med flera.
Och sen har vi såklart industrin också, där vi har många monteringsjobb som är stillasittande eller stillastående. Och det är både män och kvinnor inom tillverkningsindustrin som är drabbade, vad vi kan se.

Fredrik: Du som är ute mycket, kan du ge något konkret exempel på det här?

Carro: En verksamhet som jag har varit och inspekterat är nagelskulptörer. De sitter hela dagen med kunder, och ofta kan det vara många kunder så man inte har möjlighet att gå upp och stäcka på sig eller göra något fysiskt. Ofta sitter de vid ett arbetsbord som inte går att höja eller sänka, de kanske inte heller alltid har den bästa stolen och dessutom är det ett precisionsarbete. Så de har väldigt många faktorer som i förlängningen kan skapa belastningsbesvär och belastningsskador.

Fredrik: Män och kvinnor, finns det någon skillnad där?

Carro: Enligt en europeisk undersökning så rapporterar fler kvinnor än män att de sitter ner nästan hela arbetsdagen, det handlar om 31 % av kvinnorna och 25 % av männen. Vi ser också att kvinnor och män gör olika saker på jobbet, så det kan mycket väl vara en anledning till att det ser ut så här.

Fredrik: Och det är lite det som vi hoppas att kunna ge er lyssnare idag, att vi ska kunna ge lite tips och råd och även uppmärksamma de problem och fallgropar som finns i det här. Men också lite tips på vad man kan göra.

Carro: Hos oss har vi till exempel haft hälsobingo, där man har fått göra olika fysiska aktiviteter. Vi har även haft stegtävlingar. Vi har ju haft väldigt mycket möten vid datorn, men nu efterhand så har vi mer och mer gått över till så kallade Walks and talks när det är möjligt, det vill säga när vi inte behöver se varandra i bild. Då kan man lika väl ta mötet gåendes. Då kan man komma ut i friska luften och samtidigt ha möte. Och även, så långt det är möjligt, se till att man varierar mellan att stå och sitta under arbetsdagen.

Fredrik: Vi brukar ju alltid ha med lite bakgrundsfakta, så man ska få en bättre bild av poddens ämne. Så vad är det här då, långvarigt stillasittande och stillastående arbete?

Kvinnlig röst: Man brukar dela in tiden vi är vakna i tre delar, efter hur mycket vi rör på oss.

Måttlig till högintensiv aktivitet: man rör på sig så att puls och andning ökar.
Lågintensiv fysisk aktivitet: Man rör sig ganska lugnt, t ex går runt hemma.
Stillasittande: Definieras som all vaken aktivitet i liggande eller sittande position med låg energiförbrukning där man inte aktiverar några av de stora muskelgrupperna.

Även stillastående kan innebära en låg energiförbrukning, vilket också kan innebära risker för hälsan. Förutom besvär av muskler och leder kan även hjärt- och kärlsystemet påverkas av långvarigt stillasittande. När man har studerat stillasittande under hela dygnet, det vill säga både under arbetstid och fritid, har man sett att de som sitter mycket har en ökad risk för diabetes typ två, vissa typer av cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. De riskerna kan minskas genom att man i övrigt är fysisk aktiv.

Carro: Det är väldigt viktigt att man vet att detta kan vara konsekvenserna av att man har ett stillasittande arbete. Hur mycket behöver man då motionera på fritiden om man har ett stillasittande arbete där man inte kan påverka sitt stillasittande? Det vill säga chaufförer som sitter 7 timmar i sin lastbil varje dag, där man inte har möjlighet att avbryta med någon fysisk aktivitet för att man är styrd av tider att leverera produkter till exempel. Hur gör man?

Fredrik: Just det, det ska vi söka svar på när vi välkomnar dagens gäst. Och det är ingen mindre än ergonomen Elin Vidlund. Hej och välkommen, Elin!

Elin: Hallå!

Fredrik: Kan du svara på Carros fråga?

Elin: Ja, jag kan försöka. För det första skulle jag vilja betona att man behöver skilja på riskerna som finns för hjärt-kärlsjukdomar, cancer och detta som lästes upp i faktarutan. Och riskerna för belastningsbesvär. Det är lite olika där.

När det gäller riskerna kopplat till hjärt-kärlsjukdom, diabetes, cancer och till och med för tidig död, så har det varit en debatt om huruvida stillasittande faktiskt är en egen riskfaktor. Vissa forskare har hävdat att det inte spelar någon roll hur mycket man rör på sig, det är farligt att sitta för mycket i alla fall. Medan nyare forskning har visat på att man faktiskt kan förhindra många av dessa effekter genom att vara fysiskt aktiv i övrigt. Så det är hela dygnet som räknas in och som är av betydelse.

Fredrik: Okej.

Elin: Så jag ska försöka besvara den fråga du hade, Carro. Man har i studier sett att om man rör på sig under 60 minuter per dag, alltså en timme varje dag, och man kommer upp i puls och andning på den måttliga till högintensiva aktiviteten, då verkar det som att man kan sitta ganska mycket utan att det är någon större fara. Men det är väldigt få av oss som når upp till 60 minuter om dagen av den typen av aktivitet. En annan aspekt som man också har sett är att det är viktigt att kunna göra avbrott i sittandet, och särskilt om man inte kommer upp i de här 60 minuterna per dag eller om man har andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom till exempel. Då har man sett att det är viktigt att kunna göra avbrott i sittandet, och det får ju konsekvenser för arbetslivet.

Carro: Ja, och som en reflektion på det du säger så är det viktigt att skilja på arbetstid och fritid. För under arbetstiden så är det ju arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret för sina anställda och de ska även, så långt det är möjligt, dels ha kunskap om det här men också kunna riskbedöma för att förebygga och vidta åtgärder för att minimera det stillasittande arbetet.

Elin: Jag håller helt med, och det var lite dit jag ville komma när jag började säga att man behöver skilja på ohälsan mellan hjärt-kärlsjukdom och belastningsbesvär. För när det gäller belastningsbesvär så vet vi att arbetet är en bidragande orsak. Om vi till exempel sitter i olämpliga positioner där vi inte har möjlighet att variera position så finns det en risk för belastningsbesvär. Och det är framför allt där som tyngdpunkten bör ligga när det gäller det arbetsrelaterade sittandet.

Fredrik: För mig som är ny i detta, monotont arbete behöver inte vara detsamma som stillasittande, eller hur?

Elin: Nej, det behöver det inte vara. Det beror väl egentligen på vad man menar med monotont, om det är ensidigt upprepande arbete så behöver inte långsiktigt stillasittande arbete innebära det. Men ur en belastningsergonomisk kontext så behöver man ta reda på vad det är man gör när man sitter.
Ofta när man sitter och jobbar så arbetar man med händerna framför kroppen, man kanske skriver vid en dator eller lagar något. Så det är viktigt att utgå från de arbetsuppgifter man gör, och vad de innebär för konsekvenser. Kanske sitter jag och drar upp axlarna för att hålla armarna uppe till exempel. Så att ta reda på vad vi gör när vi sitter stilla är viktigt.

Fredrik: Så det är snarare statisk än monotont vi pratar om?

Elin: Ja, det skulle jag säga.

Fredrik: Du är ju ergonom och sakkunnig på Arbetsmiljöverket. Vad gör man då för något?

Elin: Eftersom jag jobbar på Regelavdelningen så innebär det att jag arbetar med våra föreskrifter, framför allt inom belastningsergonomi och om arbete med bildskärm. Jag vägleder och stöttar handläggare, jurister och arbetsmiljöinspektörer. Jag besvara även frågor från massmedia. Så det är ett väldigt varierande arbete.

Fredrik: Har ni samarbete med inspektörer också, som Carro till exempel?

Elin: Absolut, vi samarbetar på olika sätt. Till exempel så samarbetar vi i olika tillsynsprojekt och vi har även olika kanaler där vi delar erfarenheter och kan ställa frågor.

Carro: Jag kan även tillägga, att när vi är ute och inspekterar och stöter på en knepig fråga och vi behöver stöd i vår tillsyn så är det Elin vi vänder oss till när det gäller belastningsergonomi. Detta för att få stöd och hjälp i hur vi ska formulera krav kopplat till den lagstiftningen vi har. Så vi jobbar absolut tillsammans på många olika sätt.

Kvinnlig röst: I Arbetsmiljöverkets författningssamling är det framför allt föreskrifterna om belastningsergonomi som gäller vid långvarigt stillasittande arbete.

I paragraf 4 om undersökning och riskbedömning står bland annat att arbetsgivaren ska undersöka om arbetstagarna utför arbete som kan vara hälsofarligt eller onödigt tröttande på grund av arbetsställningar och arbetsrörelser.

Paragraf 5 handlar om arbetsställningar och arbetsrörelser. Arbetsgivaren ska, så långt det är praktiskt möjligt, ordna och utforma arbetsuppgifter och arbetsplatser så att arbetstagarna kan använda arbetsställningar och arbetsrörelser som är gynnsamma för kroppen.

Enligt paragraf 8 ska arbetsgivaren se till att arbetstagaren har möjligheter att påverka upplägget och genomförandet av det egna arbetet, så att de får tillräckligt med rörelsevariation och återhämtning.

Elin: Vi har ju länge vetat att fysisk aktivitet är bra för kroppen. Men det är först på senare år som stillasittande arbete har blivit en viktig fråga. Kroppen är ju gjord för rörelser och behöver belastas för att muskler, leder och skelett ska fungera. Så det är otroligt viktigt att vi har en variation i belastningen.

Fredrik: Vilka situationer ser du som mest riskfyllda?

Elin: Det är framför allt om man har ett stillasittande arbete där man inte har inflytande över sin situation, det vill säga att man står vid ett löpande band där man själv inte kan påverka takten på bandet eller gå ifrån när man känner sig trött i axlar och nacke. Vi brukar kalla detta för handlingsutrymme. Och när man har lågt handlingsutrymme, det vill säga när man har låg möjlighet till att påverka sitt arbete. Detta behöver man ha koll på som arbetsgivare.

Fredrik: Är det värre att sitta still jämfört med att stå still?

Elin: Nej, det är lätt att tro att ett höj- och sänkbart skrivbord skulle kunna lösa allt. Det är absolut bra för att få till lite variation i kroppsposition. Men man har mer och mer börjat prata om inaktivt beteende, där man har sett att även stillastående kan vara inaktivt och innebära den låga energiförbrukningen som är skadlig för kroppen. Det optimala är ju att man både kan sitta, stå och gå under en arbetsdag.

Fredrik: Vad innebär det för musklerna att vara inaktiv?

Elin: Det finns många olika teorier bakom detta. Om vi börjar med de mekanismer som man tror ligger bakom kopplingen till hjärt-kärlsjukdomar, då har man sett att om man sitter ner och de stora muskelgrupperna är inaktiva så påverkar detta blodflödet som då blir sämre. Detta innebär även en ökad risk för att blodtrycket stiger. Man har även sett att nivån av blodsocker och insulin blir försämrade om man sitter stilla länge. Och när det gäller risken för belastningsbesvär så vet vi ju att vi behöver belastas för att bli starkare, det är ju därför många av oss går till gymmet. På gymmet överbelastar vi musklerna, men då behöver vi också vila efteråt för att musklerna ska kunna återhämta sig. Så egentligen är det samma princip när det gäller arbetet, det är inte farligt med en stunds överbelastning så länge man även får återhämtning för att hålla i längden.

Carro: Det är en viktig sak som du tar upp, att vi måste variera mellan stillastående, stillasittande och rörelse. För att stå upp en hel dag är inte heller bra, det kan vara lätt att man lutar sig åt ena sidan, eller man står med benen i kors eller man har axlarna för högt upp. Sådant kan också leda till att man får belastningsbesvär, om man står för mycket.

Elin: Ja, jag har mina slagord: Aktivera och variera!

Fredrik: Jag tycker att kroppen är ganska tydlig med att säga ifrån. Man känner ju själv när man har suttit för länge att man blir stel, öm eller känner sig rastlös i benen. Är det sådana symptom man ska ta lite mer på allvar menar ni?

Elin: Ja, det är jätteviktigt att uppmärksamma. Detta är ju typiska tecken på begynnande belastningsbesvär. Sådana här tidiga tecken är bra att uppmärksamma tidigt så att man kan komma tillrätta med dem innan de blir värre. Det är viktigt att känna in kroppen, och det är viktigt att arbetsgivaren ger arbetstagaren kunskap i vilka de här tidiga tecknen kan vara. En annan viktig sak är att om man har ett väldigt stressigt jobb med hög arbetsbelastning, då är det kanske inte lika lätt att känna av dessa tidiga tecken. Så det är även viktigt att arbetsbelastningen är anpassad så det finns resurser att klara av sitt jobb.

Carro: Där tänker jag också att det är viktigt som arbetsgivare att ha denna kunskap för att kunna förmedla den till sina arbetstagare. Och att arbetsgivaren är insatt i och har kunskap om de risker som arbetet kan bidra till. Så det ska vara från arbetsgivaren och ner så att säga.

Fredrik: Det låter som att ni är inne på att det finns både kunskap och utrymme att förstå och göra någonting åt det. Vi ska prata mer om det alldeles strax och även om vilka symptomen är och vad man kan göra åt det. Men först ska vi få träffa några som jobbar i de här lite mer riskfyllda yrkena. Så här säger några av dem:

Kvinnlig röst: Vi står ju hela tiden när vi jobbar, men vi rör oss lite runt omkring kunden. Sen har vi en arbetsstol som vi sitter på när man klipper nackar, rullar permanent och liknande.

Manlig reporter: Hur stor del av arbetsdagen skulle du säga att du står upp?

Kvinnlig röst: Det är nog största delen av dagen. När man är ung då tänker man inte på det, då bara jobbar man på. Men sen när man har varit med ett tag och känner av kroppen lite mer, då tänker man mer på vad man själv kan göra, för jag tycker ju om mitt yrke. Så jag har styrketränat mycket och sedan har jag varit rörlig mycket i övrigt också, jag är inte bara hemma och sitter utan jag går mycket och försöker röra på mig. Dessutom har jag haft en bra naprapat som jag har gått till när jag haft besvär med axlar, armar och rygg. Men jag har klarat mig bra måste jag säga. En del klarar sig ända fram till pensionen medan andra inte klarar av det. Så det är olika hur man är skulle jag vilja säga.

Manlig röst: Den är återkommande, den tanken att man sitter mycket på dagarna. Vi kan få väldigt långa körningar och då är man stillasittande i bilarna. Det kan vara allt ifrån 3, 4 timmar åt gången innan man tar sig en liten rast, så är det. Ibland så kör vi mycket i Mora och hjälper till med rullatorer och varor och så. Men när det är långkörningar då är det 90 procent. Det är ett mycket stillasittande arbete, det är det.

Manlig reporter: Hur påverkar det dig då?

Manlig röst: Ja, jag blir trött i ryggen. Den dagliga motionen går bort och man hamnar i en spiral och upplever trötthet. Det är mycket som är negativt med att sitta still så mycket.

Manlig reporter: Hur pratar ni om de här sakerna på jobbet?

Manlig röst: Pratar och pratar. Vi försöker väl att hjälpas åt så att vi kan variera lite. Att vissa åker kort och vissa åker långt, ja lite så. Det kommer information och man försöker hålla sig uppdaterad. Något som är viktigt när man har ett jobb inom transport är att man har ett fordon för ändamålet.

Manlig reporter: Har du något tips på hur man inte får ont och inte behöver lida av sitt jobb?

Manlig röst: Rent personligt så känner jag att min rygg blir bättre när jag rör på mig. Att investera en halvtimme – timme om dagen och röra på sig helt enkelt. Har man inte gjort det under dagen så får man göra det på kvällen.

Kvinnlig röst: Jag tror nog att de flesta inom det här yrket rör på sig.

Manlig reporter: Har du tjatat på alla om styrketräning och motion?

Kvinnlig röst: Nej, kanske inte så men att man måste röra på sig på fritiden också. Men det här med hur vi står och jobbar, vi hade Arbetsmiljöverket här och de gick igenom lokaler och hur vi står när vi jobbar. När vi pratade med dem så kom vi på att vi ska ta hit en sjukgymnast. Den visade oss sedan tips på hur vi ska stå och så där. Det var jättebra. Direkt efter så påminde vi varandra om hur vi ska stå med lite sviktande knän. Inte stå och luta oss på ena benet och så där. Det var bra.

Fredrik: Carro, nu kan man börja med att säga att ditt jobb gör nytta. Inspektionen ledde någonstans.

Carro: Ja, jag har fantastiska kollegor runt om i landet som varje dag gör ett fantastiskt jobb.

Fredrik: Elin du pratade tidigare om vikten av att variera sig i sin arbetsställning men som vi hör så är det svårt inom vissa yrken.

Elin: Det är jättesvårt för många och då är vi tillbaka i det här handlingsutrymmet som vi pratade om tidigare. Att man har möjlighet att påverka arbetet så att man kan pauser när man behöver och så vidare. För många är det svårt, men då är det desto viktigare att man har bra förutsättningar när man sitter. Att man kan ha en så bra ergonomi som möjligt med möjlighet att exempelvis ställa in förarstolen. Och att man tar de pauser som ges. Finns det en möjlighet att komma ur bilen en stund så ta den möjligheten. Jag förstår att det är svårt för en del yrkesgrupper att få till den här variationen men man får försöka göra så gott man kan.

Carro: Jag brukar säga att man ångrar sig aldrig efter att ha rört på sig. Det lilla är bättre än inget. Det räcker med några benböj för att bryta det här stillasittandet.

Fredrik: Märker du Carro när ni är ute på inspektion att arbetsgivarna är öppna för det här och tar till sig och förstår? Och att de vill göra något åt det?

Carro: Det tycker jag, i stort sett. De flesta arbetsgivare vill att deras arbetstagare ska må bra i jobbet. Att de inte ska bli skadade eller drabbas av ohälsa. Jag upplever att de behöver stöd på vägen och kunskap i vad de behöver göra för att komma till rätta med detta. Och hur man förebygger ohälsa och framtida belastningsbesvär och skador.

Elin: Ofta går det att göra mycket med organisatoriska åtgärder, alltså att man planerar arbetet så att det möjliggörs tid för pauser och att kunna växla mellan arbetsuppgifter där det är möjligt. Så arbetsgivaren har en hel del åtgärder att ta till.

Fredrik: Kan ni då ge några konkreta exempel på vad som händer med människor som inte får eller tar symptomen på allvar.

Elin: Risken är ju att det uppkommer belastningsbesvär som i förlängningen leder till skador. Det kan ta lång tid att läka och komma tillbaka till arbete.
Så det finns en stor risk för sjukskrivning och liknande.

Carro: Jag tänker så här, att i värsta fall så kan det innebära att om du får en belastningsskada så är det, som Elin säger, att det tar väldigt lång tid att läka från en sådan skada. Om man överhuvudtaget läker. Vilket innebär att om man ska ha ett hållbart arbetsliv och ett hållbart liv sedan när man blir pensionär. Då vill man ju kunna röra på sig och göra allt man vill, och då är det viktigt att man är rädd om sig från början.

Fredrik: I vissa branscher så är allt så pressat – saker ska levereras och det är ont om tid och det ska göras på det mest effektiva sättet. Då måste det ju finnas utrymme att få ta de här pauserna som krävs eller säga till att det inte känns bra i kroppen.

Elin: Ja nu är vi inne på handlingsutrymmet igen, och hur viktigt det är för att vi ska få till det här hållbara arbetet och arbetslivet.

Fredrik: Och då är vi också inne på ansvaret igen. För vi har pratat om huvudansvaret ligger på arbetsgivaren. Men hur är det med arbetstagarna och skyddsombuden på arbetsplatserna då?

Elin: Det är jätteviktigt att arbetsgivare, skyddsombud och övriga arbetstagare samverkar här. Arbetstagarna har skyldighet att berätta om potentiella risker som finns i arbetsmiljön. Som var och en kan uppleva alltså. Så kommunikation är väldigt väldigt viktig här. Det kan ske på olika sätt men om vi ska prat om just långvarigt stillasittande arbete och hur man kan uppleva just de riskerna, så ser jag att det är flera olika komponenter som behöver bedömas och undersökas. Dels att ta reda på hur länge människor sitter på den här arbetsplatsen totalt sett. Och att man då kommer ihåg att titta på både kvinnor och män och på olika positioner och arbetsuppgifter. Sedan behöver man fokusera på hur mönstret av sittandet ser ut.

Alltså hur ofta kan arbetstagarna bryta det här långvariga stillasittandet för en stunds rörelsepaus. Det är återigen det här handlingsutrymmet som jag tjatar om. Kan man bryta upp stillasittandet? För det har sett i en del studier att det verkar vara bra för hälsan att göra avbrott i sittandet. Det behöver inte vara en långpaus utan det räcker med att man reser sig och gör några knäböj kanske. Att man får just det här uppbrottet. Titta på total tid, hur länge sitter man? Hur ser mönstret av sittandet ut? Och det sista – hur är den sittande arbetsställningen? Går den att variera? Är den bekväm? Här spelar även synförhållanden in eftersom att ögonen sitter på våra huvuden och vi önskar ofta gärna se det vi arbetar med. Vi riktar in huvudet. Så det är lätt att hamna i obekväma låsta positioner om man inte ser bra. Belysning och glasögon och såna saker.

Fredrik: Om man nu hör podden och vill ha lite mer koll på det här, var kan man hitta de här rekommendationerna? Finns det checklistor eller hur ska man få koll på det här?

Elin: På våra webbplats av.se har vi sidor som handlar om till exempel sittande, stående och gående arbete. Så där får man gärna kika in och få hjälp. Vi har också en checklista i belastningsergonomi och i den tar vi bland annat upp de här aspekterna på handlingsutrymme och arbetspositioner. Även om den checklistan är väldigt omfattande så ingår de här punkterna i den. Den kan man använda sig av.

Fredrik: Och vilka rekommendationer finns det?

Elin: När det gäller sittande på arbetsplatsen så har den europeiska arbetsmiljöbyrån, EU-OSHA, tagit fram några riktlinjer. Det är som sagt riktlinjer. Men där säger man att man ska sitta max 5 timmar per arbetsdag, så där har vi den där totaltiden som man vill begränsa. Man säger också att man ska ta en rörelsepaus efter 30 minuters sittande. Röra sig lite kort och lagom. När man suttit i två timmar då rekommenderar de att man ska ta en lite längre rörelsepaus. Då ska man upp och röra på sig i ungefär 10 minuter, det är rekommendationen. Och sen slutligen, när man väl sitter så ska man sträva efter att ha ett dynamiskt sittande.

Fredrik: Okej. Vad ska man göra nu då om man finner att det är brister i arbetsmiljön?

Elin: Det är viktigt att man arbetar med sin arbetsmiljö systematiskt, det vill säga systematiskt arbetsmiljöarbete. Hittar man då under sin undersökning risker i arbetsmiljön så ska man också bedöma de här riskerna och ta reda på hur allvarliga de är. Och sedan prioritera vilka risker som ska åtgärdas först och så vidare. Nästa steg är att man gör olika åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Vi pratar ofta om att man ska ha ett så kallat MTO-perspektiv, vilket innebär att man ska ta hänsyn till människan, tekniken och organisationen. Jag skulle vilja säga att fokus bör vara på organisationen till stor del.

För det är där vi har möjlighet att göra nånting åt det här handlingsutrymmet återigen. Att möjliggöra så att arbetstagarna kan växla så mycket som möjligt mellan arbetspositioner och arbetsuppgifter, möjlighet att ta paus och så vidare. Sedan är det också bra att fundera på hur den fysiska, alltså den byggda, miljön är. Inspirerar den till rörelse? Finns exempelvis skrivaren i ett separat rum? Det kan vara bra så att man får sig en liten bensträckare när man ska hämta utskrifter.

Fredrik: Fikarum utan stolar?

Carro och Elin: Hehehe, ja precis…

Elin: Eller så här i pandemitider – har alla headset så att de kan ta promenadmöten samtidigt som man arbetar? Jag tänker även på att främja fysisk aktivitet på olika sätt genom friskvårdstimme. Att det finns omklädningsrum eller cykelställ så att man kan ta sig till och från arbetet på ett aktivt sätt.

Carro: När vi är ute så ser vi att det är verkligen blandat med kunskapen bland både arbetsgivare och arbetstagare, men de flesta vet att stillasittande arbete och stillasittande överhuvudtaget är dåligt i förlängningen. Vad ska vi göra för att inte vara så stillasittande? Det är därför vi har det som tema i podden idag, vi vill prata om det för att skapa tankar kring vad man kan göra. När jag är ute och inspekterar så tänker jag.. När man inte själv har kunskap eller förutsättningar för att veta hur en arbetsplats ska se ut, att man då tar hjälp utifrån. Till exempel av företagshälsovården, för att få den hjälpen och förståelsen. Vad krävs för att få de bästa förutsättningarna?

Fredrik: Ni som har lyssnat på den här podden, jag tänker att några av er har gjort det gående medan några av er kanske gjort det liggande, sittande eller stående. Men ni som inte har rört på er här under podden, nu är det dags att göra det. Därför säger jag tack Elin Vidlund för att du ville vara med.

Elin: Tack så jättemycket. Det var roligt att få vara med.

Fredrik: Tack också till Ann-Caroline Kostet för att du är med som alltid.

Carro: Tack så mycket Fredrik.

Fredrik: Och vill ni höra min och Carros röst igen tillsammans med andra av Arbetsmiljöverkets experter så finns det flera poddar i den här serien som varje gång tar upp ämnen som är viktiga, och ibland till och med livsviktiga. För som alltid, kom ihåg – vi bor i Sverige och här ska ingen behöva bli sjuk, skadas eller i värsta fall dö av sitt arbete. Om vi alla hjälps åt och om vi alla tar ansvar så kan det bli verklighet. Tack för den här gången.

Kvinnlig röst: Hallå arbetsmiljö! En poddserie från Arbetsmiljöverket. Programledare Fredrik Berling. Om du vill veta mer om Arbetsmiljöverket besök www.av.se.