Ulrika: Det är en ny pandemi och det är ju liksom för alla att ta in vilket kunskapsläge som råder och vilken personlig skyddsutrustning som faktiskt behövs. Och där kan vi ju se att det har skett en jättestor förflyttning också mot där vi är idag - där man faktiskt vet vilka åtgärder som behövs och när man kan vidta andra åtgärder för att skydda sig som arbetstagare.

Kvinnlig röst: Hallå arbetsmiljö, en poddserie från Arbetsmiljöverket.

Fredrik: Hej allihop och välkomna till ännu en säsong av Hallå arbetsmiljö. Poddserien som ska ge dig information och kunskap om just arbetsmiljöer. Utifrån olika teman och aspekter. Vi belyser och besvarar frågor kring dom utmaningar som finns på din arbetsplats. Och vi berättar om vilka regler som gäller i olika sammanhang.

Arbetsmiljöverkets experter och inspektörer besöker varje dag arbetsmiljöer för att stötta, hjälpa och dela med sig av sina kunskaper. Och några av dem kommer vi att locka hit till studion för att kunna lära oss mer. Och vi inleder med ett högst aktuellt ämne för de flesta av oss. Nämligen arbetsmiljön under Corona. Och med mig har jag som alltid Ann-Caroline Kostet. Hej!

Carro: Hallå Fredrik!

Fredrik: Ja, inspektör på Arbetsmiljöverket. Vad gör du mer för någonting?

Carro: Jag har en annan viktig roll också. Jag är skyddsombud här i Malmö, Region Syd. Jag har varit aktivt skyddsombud sedan 2004 faktiskt. Med bara ett kort uppehåll på ett år. Och det är ett jätteroligt uppdrag - men du måste få rätt förutsättningar.

Fredrik: Och det är väl arbetsgivaren som ska se till att skyddsombuden får rätt förutsättningar också?

Carro: Ja absolut. Och det sker ju om det finns en facklig organisation så sker det med samverkan. Oftast med den fackliga organisationen.

Fredrik: Du säger att det är så roligt. Vad är det roligaste då?

Carro: Det är det här att man kan stötta och hjälpa sina arbetskamrater i arbetsmiljöfrågor och föra fram sånt som är viktigt på arbetsplatsen. Och få till en förändring i samverkan med arbetsgivaren, så att det blir bättre för alla.

Fredrik: Ja nåväl, du har ju varit inne på din vanliga arbetsplats väldigt lite under de senaste månaderna. Och idag är du inte i studion med mig utan du är med oss via länk. Och det är ju så det sett ut för många under den här märkliga tiden - att man inte kan arbeta på sin ordinarie arbetsplats. Hur har det här påverkat dig och ditt arbete?

Carro: Det har påverkat ganska mycket Fredrik. Vi har ju liksom suttit hemma nu sedan i mars. Dels har det påverkat mig på så sätt att jag är en ganska social människa och jag tycker om att vara ute och träffa nya människor. Jag tycker om att vara ute och inspektera. Det är ju liksom därför jag har valt att jobba med det jag gör. Och sen så är det det här med den fysiska arbetsmiljön och den organisatoriska och sociala. Jag träffar liksom inte mina kollegor i den utsträckningen som har gjort innan. Jag kanske inte har en optimal hem-arbetsplats. Så att jag har ju även fått lite ont i ryggen, som jag nu försöker fixa till här.

Fredrik: Och du är ändå inspektör och skyddsombud.

Carro: Ja, jag försöker - men även för mig kan det bli lite tokigt. Jag började liksom få de här tidiga signalerna på att jag är överbelastad i ryggen, så att nu ska jag se till att få hem min stol och min datorskärm så att jag kan sitta bättre.

Fredrik: Det här visar ju att - det är inte lätt. Men vi ska försöka ge tips, råd och också tala om vilka lagar, regler och restriktioner som finns för att kunna hjälpa lyssnarna med att få den bästa möjliga arbetsmiljön. Idag så är du trots allt på kontoret va, är du inte det?

Carro: Jo det stämmer, jag är på kontoret. Idag sitter jag här med vår gäst - på ett Covid 19-säkert avstånd från varandra. Och det är ju lite speciellt i de här tiderna, men man får göra vad man kan för att lösa det.

Fredrik: Ja visst måste vi göra det, vi måste hitta lösningar för att vara säkra. Du, jag tänkte att idag ska vi egentligen inte prata så mycket om de som jobbar på andra ställen än sina normala arbetsplatser, utan tvärtom. Om de som faktiskt inte har möjlighet att jobba någon annan stans än på sin ordinarie arbetsplats. För det är ju många som har såna arbetsuppgifter - där man måste vara på en viss plats. Hur är det för er då? Ni brukar ju vara ute på inspektioner och sånt. Har ni kunnat göra det till exempel?

Carro: Nej, det var ju blivit så att när det här kom så ställdes planerad tillsyn in. Det vill säga de inspektioner vi gör där vi besöker arbetsgivaren fysiskt - i deras lokaler. Och det vi har gjort är att vi har prioriterat den obligatoriska tillsynen. Det innebär att vi har prioriterat när det händer olyckor och allvarliga tillbud. När skyddsombud lämnar in skyddsombuds-begäran om åtgärder eller ett skyddsombud stoppar arbetet. Sen har vi även prioriterat de tips vi får in som rör byggarbetsplatser där det finns en uppenbar risk för liv och hälsa. De har vi åkt ut på.

Vi har direktiv efter det att vi har gjort riskbedömningar, att enbart göra inspektioner utomhus och med avstånd. Sen nu har vi även startat upp att vi inspekterar exempelvis via telefon. Och jag har kollegor som inspekterar smitta i butik - vilket är väldigt aktuellt, och där fokus är att förebygga smittspridning. Hur då arbetsgivare jobbar med det. Och det är ju liksom som vi alltid kopplar tillbaka till, så är det är det systematiska arbetsmiljöarbetet. Att när någonting händer, så ska man undersöka och riskbedöma i sin verksamhet.

Fredrik: Just det. Och flera av avsnitten under den här säsongen kommer att handla om de här sakerna som du är inne på nu. Det är ju viktigt och det påverkar väldigt många. Om inte alla arbetsplatser. Jag tänkte att vi skulle få lite bakgrundsinformation gällande just det här med arbetsmiljön under en epidemi eller pandemi. Så här kommer det lite facts.

Kvinnlig röst: Det är arbetsgivaren som har ansvaret för arbetsmiljön och ska systematiskt undersöka och förebygga arbetsmiljörisker så att anställda kan arbeta säkert. Under Corona-pandemin innebär arbetsgivarens ansvar bland annat att arbeta för att minska riskerna för smittspridning och ohälsa på arbetsplatsen. Och se till att det finns tillräckligt med adekvat skyddsutrustning. Den utrustning som används ska vara säker. Coronaviruset, Covid-19 är en risk i många arbetsmiljöer. Arbetsgivaren behöver undersöka och bedöma vilka arbetsuppgifter eller i vilka situationer som de anställda kan utsättas för risker. Det är arbetsgivarens ansvar att göra arbetsmiljön så säker som möjligt. Om det finns personer i personalen som tillhör någon riskgrupp ska arbetsgivaren göra en särskild riskbedömning för dem. Det kan vara så att det under pandemin inte alls är lämpligt att den som tillhör en riskgrupp utför sina ordinarie arbetsuppgifter utan bör få andra mindre riskfyllda uppgifter.

Fredrik: Ja en hel del självklara saker och en hel del saker som du redan varit inne på. Men det är värt att höra det här. Vad säger du Carro?

Carro: Ja det är ju alltid viktigt att systematiskt undersöka och riskbedöma sin arbetsmiljö. Och när det händer sådana här saker som vi liksom...det här har vi ju inte varit med om förr - då är det extra viktigt att man håller sig uppdaterad, att man kontinuerligt undersöker och riskbedömer och att man absolut om man har arbetstagare i riskzon så ska man ju göra allt man kan för att de här arbetstagarna inte ska drabbas av ohälsa.

Fredrik: Och nu välkommen Ulrika Scholander.

Ulrika: Tack tack

Fredrik: Och du arbetar också på Arbetsmiljöverket. Vad gör du där?

Ulrika: Jag är sektionschef på Arbetsmiljöverket men sedan våren 2020 så har jag också haft ett uppdrag att samordna alla de ärenden som kommer in till Arbetsmiljöverket som är kopplade till corona, och det som vi kallar den obligatoriska tillsynen. Det vill säga ärenden som kommer in från skyddsombud, men också hantering av tillbud och olyckor som vi får in.

Fredrik: Vilka ärenden är det då som kommer in nu till er på Arbetsmiljöverket?

Ulrika: Ja men framförallt i våras fick vi in väldigt många skyddsombudsstopp och skyddsombuds-framställan, det vill säga 66 A där skyddsombuden har begärt en åtgärd av arbetsgivarna, men de inte helt enkelt är överens om vilka åtgärder som behövs för att minimera riskerna för arbetsplats. Och när de inte är överens så kan dom vända sig till Arbetsmiljöverket. Och det har skett i stor utsträckning nu kopplat till Corona och det är ju inte så konstigt för det är ett nytt område.

Kvinnlig röst: Utdrag ur Arbetsmiljölagen. Begäran om åtgärder kring arbetsmiljö och arbetstider. Skyddsombud kan göra en begäran på åtgärder kring arbetsmiljö eller arbetstider. Med stöd av Arbetsmiljölagen 6:e kapitlet paragraf 6A ofta benämnd 66 A. Om en arbetstagare eller du som skyddsombud upptäcker risker i arbetsmiljön eller att arbetsgivaren inte följer reglerna om arbetstid - tar ni kontakt med arbetsgivaren och ber att riskerna rättas till. Oftast räcker det för att arbetsgivaren ska göra vad som behövs för att arbetsmiljön ska bli bra. Som arbetstagare vänder du dig till ditt skyddsombud om chefen inte agerar. Om denna kontakt inte räcker kan du som skyddsombud behöva använda din rätt att begära åtgärder.

Fredrik: Jag såg någon statistik på det där... där antalet anmälningar och även stopp följde egentligen Corona kurvan väldigt tydligt. Där den ökade antalet anmälningar och dessutom faktiska stopp.

Ulrika: Ja men absolut. Man kan ju säga att stopp fick vi in väldigt många i våras som handlade om vilken personlig skyddsutrustning som personal behövde som jobbade med patienter eller med brukare har det också varit på boende inom åldringsvård. Och vilken personlig skyddsutrustning som behövs och vilken nivå som ska hållas. Så att på våren fick vi in många stopp där. Det som var en utmaning, det är att det ju är en ny pandemi och det är liksom för alla att ta in vilket kunskapsläge som råder och vilken personlig skyddsutrustning som faktiskt behövs när det är ett nytt virus, för det har ju handlat om att de som är smittskyddsexperter och det är på andra myndigheter och inom vården ska vi veta hur smittan går till. Och vi vill ju lägga oss på en nivå där verkligen arbetstagarna är säkra. Där fanns det också en oenighet i början vilken skyddsnivå alltså mellan arbetsgivare och arbetstagare - vilken skyddsnivå som behövde hållas. Men där vi har hittat en bra nivå, vilken skyddsutrustning dom behöver.

Fredrik: Jag kan tänka att det är svårt i sådana här sammanhang som den här Coronapandemin har varit eftersom det är så mycket som är oklart. Ingen vet allt och ganska många vet väldigt lite och samtidigt är det väldigt många som säger sig vara experter och har en massa åsikter hit och dit. Hur har ni märkt det på arbetsplatsen? Jag tänker där ett skyddsombud eller arbetstagare tycker en sak och en arbetsgivare säger någonting annat.

Ulrika: Ja men det har vi absolut märkt. Att båda parter har varit väldigt osäkra om vad som gäller och arbetsgivarna kan ha fått rekommendationer från något håll medans skyddsombuden får från något annat och det är ett osäkert kunskapsläge. Och det bäddar ju någonstans upp för att man inte kanske är överens. Och där kan vi ju se att det skett en jättestor förflyttning också mot när pandemin bröt ut och började, till där vi idag där man faktiskt vet vilka åtgärder som behövs och hur man kan göra rätt. Och alla är mycket mer inkörda i vad som gäller och vilka kunskaper man behöver och när man behöver ha skyddsutrustning och när man kan vidta andra åtgärder för att skydda sig som arbetstagare.

Fredrik: I faktarutan som vi nyss hörde så är det ganska tydligt att det är arbetsgivaren som har ansvaret för att det är en säker arbetsmiljö och att det bland annat innebär att man måste undersöka och bedöma de risker som föreligger. Och att vidta åtgärder i de fall det behövs. Kan du utveckla lite här och tydliggöra lite mer. Berätta om ansvaret.

Ulrika: Arbetsgivaren har ju ansvaret för att göra en säker arbetsmiljö för arbetstagarna och att ingen arbetstagare skall utsättas för onödiga risker. Och jag tänker nu när det är en Corona-pandemi så har ju arbetsgivarna haft ett stort ansvar att faktiskt lära sig om vad som gäller och att ta reda på information som kommer via Folkhälsomyndigheten och verkligen fundera på hur skyddar vi nu våra arbetstagare i den miljö de verkar. Och det gäller ju alla arbetsmiljöer, inte bara de som jobbar inom sjukvård där man faktiskt jobbar med patienter som är Corona-smittade utan det gäller ju lika mycket i handel och andra verksamheter där man möter människor, eller möter mycket människor. Så det är ju sån målgrupp som vi har haft väldigt väldigt många ärenden om och fattat beslut för, att de ska få mindre risker och helt enkelt inte utsättas för smittrisk.

Carro: Vad säger arbetsgivarna är svårast i det här. När ni har haft dialog med arbetsgivarna.

Ulrika: Det svåraste har nog varit för dom i början - kunskapsläget och sen i början av pandemin. Jag tänker inom vårdboenden och vård och omsorg så var det väl också att dels att det faktiskt inte fanns personlig skyddsutrustning och få tag i Sverige. Det rådde ju faktiskt brist i början och det var ändå arbete som behövde utföras.

Fredrik: Kan du ge lite konkreta tips till arbetsgivare som lyssnar nu och känner att herregud jag har inte varken tid eller möjlighet att förstå eller kunna ta till mig all denna fakta och informationen som finns. Vart vänder man sig då?

Ulrika: Ja men man kan ju alltid ta hjälp av företagshälsovård, men också nu när det gäller Corona-pandemin så finns det jättemycket bra information dels på Folkhälsomyndigheten, det är många branschorganisationer också, som har tagit fram specifik information om sina branscher. Hur man kan tänka inom hotell och restaurang, hur man kan tänka inom handel, hur man kan tänka inom transport och kollektivtrafik. Så det finns ganska mycket information som man kan ta till sig som också gäller sin bransch.

Fredrik: Jag tänker också att som arbetstagare är det väl inte bara luta sig tillbaka och tänka att arbetsgivaren ska lösa allt? Det handlar väl om att om samverkan tänker jag också eller hur?

Ulrika: Absolut, och jag tänker just när det gäller Corona så är det jätteviktigt för, jag menar, vi har ju det här alla på oss. Det händer i samhället i stort, att vi ska hålla avstånd och tvätta händer och respektera det. Men, jag menar, som arbetsgivare kan man ju organisera arbetsplatsen så att det är mindre grupper på plats eller att man alltså styr till exempel raster och pauser så att det är mindre människor som möts. Men det är fortfarande arbetstagarna som måste också agera utifrån det. Det hjälper inte om arbetsgivaren försöker visa hur man ska sitta i lunchrummet om sedan de som jobbar, personalen, sätter sig ihop vid lunchbordet eller umgås väldigt nära ändå. Då finns ju fortfarande smittorisk och då kan inte arbetsgivaren göra mer, så det är ju ett ansvar som vi alla måste ta också med den allmänna smittspridningen.

Carro: Ja, där tänker jag ju också att ger arbetsgivaren instruktioner om att så här ska det vara på arbetsplatsen. Då är det ju en skyldighet att arbetstagaren följer de instruktionerna tänker jag - eller hur?

Ulrika: Det är precis så.

Fredrik: Okej då har vi kommit fram till att stort ansvar ligger på arbetsgivaren i samverkan med arbetstagaren och det handlar om att undersöka arbetsmiljön, det handlar om att riskbedöma verksamheten och besluta om åtgärder för att minska risken om sådana föreligger. Jag tänkte vi skulle gå över på det här med åtgärderna helt enkelt. Men innan dess ska vi bara kort ut på stan och få lyssna på några av dom som påverkas av den situationen som vi talar om.

Kvinnlig reporter: Vilka möjligheter har du haft att jobba hemifrån?

Manlig röst: Det är inte så mycket på grund av att vi måste vara här och ge service direkt till kunden, så har det nästan varit omöjligt.

Kvinnlig reporter: Har du lagt in några nya säkerhetsåtgärder eller några ändrade grejer?

Manlig röst: Det har varit mest att vi har skaffat handsprit och sånt där. Sen lite mer avstånd mellan kund och oss, sen får man får sitta med lite mer mellanrum. Så det är väl lite de åtgärderna, de klassiska åtgärderna.

Kvinnlig reporter: Har du känt dig trygg?

Manlig röst: Det är väl lite blandade känslor men tills man testades trodde man att man hade haft det och så där. Men i största mån känner jag mig säker faktiskt.

Kvinnlig röst: Det här är restaurang, så man måste vara på plats. Det är omöjligt, det var bara pappersarbetet som man kunde göra hemma, så det har inte förändrats.

Kvinnlig reporter: Hur har du känt inför smittorisken? Jag antar att du träffar många människor?

Kvinnlig röst: Ja, den har ju alltid funnits sedan det började. Men sen har det avtagit, man blir mer van och man släpper på det här mer och mer. Och man ser att om folk har gjort det också så att man sköter bara sitt jobb och tänker inte så mycket - för det går inte att tänka för mycket heller. Man orkar faktiskt inte tänka på det. I och med att man inte är ensam om det. De flesta har gjort så, och det brukar smitta av sig. Till slut tänker man, att om jag bryr mig och inte de andra – hur ska det gå? Det kommer inte att hjälpa.

Kvinnlig reporter: Vilka möjligheter har du haft att jobba hemifrån?

Kvinnlig röst: Ingen alls

Kvinnlig reporter: För du jobbar i butik?

Kvinnlig röst: Ja precis

Kvinnlig reporter: Och hur har du känt inför det? Du träffar ju rätt många människor, vad har du tänkt inför smittorisk och så?

Kvinnlig röst: Alltså, jag vill ju gå till jobbet och göra mitt jobb. Men i en butik, det är svårt för folk att respektera avstånd så det är alltid risk. Vi har försökt hålla så att vi bara har 30 kunder åt gången, men det är inte riktigt alla som förstår syftet liksom. De tror att man vill göra det för att vara dum och så är det ju inte. Vi vill ju ha jättemycket kunder, men inte alla på en gång. Så att det är klart man känner en oro för att kunna bli smittad, men man håller sig undan bäst man kan.

Kvinnlig reporter: Skulle du säga att du känner dig trygg?

Kvinnlig röst: Nej det skulle jag inte säga. Vi är nära varann, så är det. Så att nej, det skulle jag inte säga.

Fredrik: Ja, både alarmerande och varierande. Vad säger ni Ulrika och Carro?

Ulrika: Jag tänker så att det finns ju många yrkesgrupper som just har det så som dom beskriver här och då blir det ju extra viktigt att man som arbetsgivare vidtar åtgärder för att skydda sin personal mot smittrisk. Och speciellt när det är just det här att man har kundkontakter. Det är svårt att styra tredje man om man säger så. Man kan ge råd om hur kunder ska agera och hålla avstånd, men det är väldigt svårt att se till att det verkligen 100 % blir så och då kanske man måste vidta andra åtgärder för att skydda sin personal som faktiskt inte är beroende på hur tredje man agerar utan att personalen får möjlighet att dels kanske agera rätt eller också att det finns olika typer av skydd för att skydda personalen. Sen kan man ju se att liksom när jag gå runt på stan och tittar så - nu är jag lite skadad av det här höll jag på att säga - för att jag har jobbat med det här väldigt väldigt intensivt – så jag kan gå runt och titta på barriärskydd nu i handeln. Ny rolig sysselsättning om man är ute och handlar. Och då kan jag se att vissa kanske borde vara mer heltäckande för att det verkligen ska skydda som det är tänkt.

Carro: Jag tänker också så här Ulrika, med tredje man – med kunderna, att när man ska fråga om en specifik vara och så ser jag ju ibland att då går man ända upp till butikspersonalen för att fråga – och där är det ju lite svårt att bygga någon form av barriär så där kanske man får hitta en annan lösning? Jag kan lite grann känna igen mig i mitt jobb också, nu när vi är ute och inspekterar – även om vi är utomhus så är det ibland svårt. Man kan inte påverka när någon kommer gående, även om man sagt till, så tänker ju inte alla på det här med avståndet. De tänker helt enkelt inte på det. Så att även i vår arbetsmiljö så ibland är det svårt.

Ulrika: Och där tänker jag att liksom att där klassiska att vi nu fattat väldigt väldigt många beslut som kom in. Vi fick in väldigt många ärenden inom kollektivtrafiken där busschaufförerna är en utsatt grupp. Det är svårt för busschaufförer eftersom de sitter där de sitter om man säger så. Att kunna själv hålla avstånd till passagerarna som går ombord. Där de hade väldigt väldigt mycket kundkontakt och kunderna/passagerarna kom nära när de skulle köpa biljetter eller gick på bussen. Och då har ju vi fattat förbud i de ärendena att.. och det har nog väldigt många sett om man har rört sig runt i Sverige att bussarnas främre dörrar har varit avstängda och vi har stängt av de två främre raderna för att sitta. Och det är ju en organisatorisk åtgärd man genomför för att skydda busschaufförerna. För att de kan inte själva påverka hur nära passagerarna kommer dem. För de kan inte själva backa undan eller på något sätt. Utan det blir liksom per automatik att man kommer nära när man går på en buss. Så det en sån åtgärd vi har gjort för att just skydda dom.

Fredrik: Ni ska få utveckla det här med vilka åtgärder som arbetsgivarna kan göra. Och ni pratar ibland om något som heter åtgärdstrappan – berätta.

Ulrika: Det handlar om hur man kan tänka. För att när man har sett risker veta vilken ordning man ska göra saker. Det man brukar säga är att första steget i åtgärdstrappan är att vidta organisatoriska åtgärder. Det kan till exempel vara med att man organiserar mindre arbetsgrupper eller styr om flöden av kunder, alltså så de rör sig på ett annat sätt. Man helt enkelt organisatoriskt påverkar arbetsmiljön genom att göra förändringar på organisationsnivå om man säger så.

Carro: Jo det är ju en del. Men sen är det som du pratar om innan med att om det inte fungerar får man kanske ta till fysiska barriärer. Och fungerar inte fysiska barriärer, så är nästa steg att man kanske har någon form av skyddsutrustning.

Ulrika: Och personlig skyddsutrustning det är ju väldigt väldigt bra, men man ska också ha med sig att det påverkar arbetsmiljön. Om vi alla skulle säga att alla som jobbar ute i butik eller i restaurang ska ha personlig skyddsutrustning – visir och munskydd. Så är det oerhört jobbigt att jobba med under lång tid och det finns andra åtgärder som man kan vidta i de branscherna som är bättre. Sen när man kommer till vård och omsorg där man faktiskt vårdar personer som är sjuka och man måste komma fysiskt nära de personerna för att utföra sitt arbete – ja då måste de ha personlig skyddsutrustning. Men då ska man också ha med sig att om man pratar de som jobbar på en Covid-avdelning nu till exempel så får man många rapporter om hur obekvämt det är att gå runt med de här visiren och andningsskydden och påklädningen och avklädningen av skyddsutrustningen. Det ska man ju verkligen bara använda när det är enda utvägen. Kan man vidta andra åtgärder så ska man göra det första hand.

Fredrik: Visst är också så att när situationen är så pass allvarlig som den är så måste man göra sina riskbedömningar, undersökningar och åtgärder att de behöver omprövas och göras oftare tänker jag. Och sen tänkte jag också vikten av att arbetsgivaren informerar om vilka föreskrifter som gäller hur utrustning ska användas och så vidare, och så vidare.

Ulrika: Absolut. Du är helt rätt - för det är ju en ny pandemi. Det är ett nytt virus och kunskapsläget ändras också så man måste hänga med på vad som gäller. Men det är en jätteviktig del det här med att man ser till att personalen har kunskap om hur de ska agera och hur de förväntas kunna. Och det gäller liksom också om man har personal som behöver ha skyddsutrustning på sig. Då ska man veta både hur man sätter på den på ett säkert sätt, men också sen hur man tar av den på ett säkert sätt.

Fredrik: Jag tänkte att vi skulle avrunda det här. Jag tycker ni har delat med er av så pass mycket av era erfarenheter och er kunskap så att till och med jag förstår både allvaret och hur man ska göra. Så att om jag bara kort sammanfattar så ska jag sen lämna ordet till er så får ni på något sätt se om det ytterligare är någonting som ni vill få med i den här podden.

Gör en utredning och riskbedöm smittriskerna. Använd åtgärdstrappan – nämligen planera arbetet och så vidare. Vi talar om goda hygienrutiner, täta avstämningar. Vi har talat om samarbete. Vi har talat om att vara extra uppmärksam på oro och stress bland arbetstagarna som både okunskap, men också svårigheter kring teknisk utrustning kan innebära. Försäkra dig om att alla fått och förstått information och ändra åtgärder vid behov och eller ny information och ändrade restriktioner. Det är iallafall några av de viktiga sakerna. Sen tror också att det handlar om att visa respekt för varandra både som arbetstagare och arbetsgivare, men också som tredje part som ni har varit inne på. Att man respekterar människors utsatthet och arbetssituation. Vad vill ni tillägga här Carro och Ulrika?

Carro: Jag vill börja med att säga att det var väldigt bra sammanfattning. Och det sista du sa där var väldigt klokt. Vi måste vara rädda om varandra och respektera varandra. Det är det enda sättet vi kan komma igenom det här och minska smittspridningen.

Ulrika: Jag håller med – jag tycker det var en bra sammanfattning och det är viktigt att alla hjälps åt nu att faktiskt minska smittspridningen och se till att de som arbetar och som måste vara på jobbet kan jobba säkert. Och det behöver alla hjälpa till med - både arbetsgivare och arbetstagare, men också kunder och gäster och allmänhet.

Fredrik: Tack så mycket Ulrika Scholander för att du kom hit och delade med dig av din kunskap och erfarenhet och expertis. Och tack också som alltid Carro för att du tog dig tid att bidra med dina initierade personliga erfarenheter kring det här som gör att podden kan sprida viktig information. Och som alltid - det kanske låter tjatigt. Men inte desto mindre viktigt – och bör repeteras. Vi bor ju i Sverige - här ska ju ingen behöva bli sjuk, skadas, smittas eller i värsta fall dö av sitt arbete. Om vi alla tar ansvar. Om vi alla hjälps åt så kan det faktiskt bli verklighet. Vi hörs och ses.

Kvinnlig röst: Hallå arbetsmiljö, en poddserie från Arbetsmiljöverket. Programledare Fredrik Berling. Om du vill veta mer om Arbetsmiljöverket besök www.av.se.