Kersti: Jag tänker tre ord. Kommunicera, variera, promenera. Därför att vi blir mera stillasittande när vi jobbar hemma. Och det är jätteviktigt att bryta det.

Ulrich: Jag tror att vi ska inte bara ska böja oss och säga att det här, det är så vi får leva med - utan med allt arbetsmiljöarbete handlar om att identifiera risker och sen försöka då förebygga dom.

Kvinnlig röst: Hallå arbetsmiljö, en poddserie från Arbetsmiljöverket.

Fredrik: Hej allihop och välkomna till ännu ett avsnitt i poddserien Hallå arbetsmiljö. Den här podden vill ge er information och kunskap om just arbetsmiljöer. Vi belyser och besvarar frågor kring de utmaningar och de risker som kan finnas på din arbetsplats. Och vi berättar om vilka regler som gäller i olika sammanhang. Varje dag är Arbetsmiljöverkets experter och inspektörer ute på arbetsplatser runt om i vårt avlånga land. För att stötta, hjälpa och dela med sig av sina kunskaper. Några av dom experterna är gäster här i poddserien och delar med sig av den kunskapen och reder ut oklarheter som finns. Den här gången handlar podden om att jobba hemifrån, någonting som för väldigt många är helt nytt. Med mig i programmet har jag som alltid Ann-Caroline Kostet. Hej!

Carro: Hallå Fredrik!

Fredrik: Du vet, jag tänkte ju säga: Med mig i studion har jag som alltid Ann-Caroline Kostet, men så är det ju inte den här gången. Du är ju inte här.

Carro: Nej, jag sitter hemma. Har suttit hemma i snart 20 veckor. Så att jag har min egen inspelningsstudio i mitt sovrum här.

Fredrik: Snyggt. Hur känns det då?

Carro: Ja, det är lite speciellt - det är det. Det hade ju varit trevligare att vara i studion med dig och gästerna Fredrik.

Fredrik: Ja så är det faktiskt. Vi kommer prata om det där hur det är och hur man kan ersätta den icke-fysiska kontakten och jag måste säga – det är roligare när du är här. Men för er som inte har hört på oss tidigare så ska jag berätta att jag heter Fredrik Berling och Ann-Caroline eller Carro, är med mig varje gång. Du säger 20 veckor.

Carro: Ja, det är ju rätt så tufft faktiskt att sitta hemma. Det är framförallt det här med det sociala som man är vad med. Det här med rutiner att man åker till jobbet, är på jobbet ett visst antal timmar, åker hem. Så här nu sitter man liksom, man går från sovrummet till sin arbetsplats. Och från arbetsplatsen till köket, och så snurrar det på liksom. Man får inte de här naturliga avbrotten som man har.

Fredrik: Är det inte skönt att kunna lufsa runt i sina små tofflor och slippa duscha och slippa resa iväg till och från jobbet och sådär.

Carro: Jo, det var kanske skönt i början – men efter ett tag blir det rätt trist alltså. Det är nästan så man pratar med sig själv nu för att ha någon form av sällskap.

Fredrik: Ja du har ju i normala fall en ganska så social arbetsmiljö. För du har ju tidigare jobbat som skyddsombud och huvudskyddsombud. Vad gör du idag för någonting på Arbetsmiljöverket?

Carro: Idag jobbar jag som inspektör och det är också ett väldigt socialt arbete. Det innebär att jag är ute och träffar arbetsgivare, och inspekterar deras verksamheter. Jag är ute ibland även nu under Corona-tider eftersom vi ska prioritera risk för liv och hälsa. Så att jag är ute och kör på byggarbetsplatser bland annat. Så lite grann får jag vara ute.

Fredrik: Jag förstår ju på dig att du både är en social figur men du är också – du brinner ju för det här med inspektionerna och får besöka arbetsplatser och så vidare. Du, det här är ju ganska nytt för dom flesta av oss. Att jobba hemma. Och jag tänkte att för att komma in i det här ska vi få lite bakgrundsfakta att utgå ifrån.

Kvinnlig röst: Det är arbetsgivaren som har ansvaret för arbetsmiljön, även vid hemarbete. Det säger Arbetsmiljölagen. I lagen står även att arbetsgivaren ska göra allt som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för oro, hälsa eller olycksfall. I en situation där arbetsgivaren har många medarbetare som arbetar hemifrån gäller det att ha koll på sina arbetsmiljörutiner. För att få en hälsosam arbetssituation i hemmet krävs det ett gott samarbete och en regelbunden dialog mellan chef och medarbetare. Samtidigt som det formella ansvaret för arbetsmiljön är oförändrad säger Arbetsmiljölagen att arbetsgivaren och de anställda ska samarbeta för att skapa en god arbetsmiljö. Samarbetet mellan chef och arbetstagare blir extra viktig när man arbetar hemma eftersom arbetsgivarens möjligheter att se, hantera och åtgärda arbetsmiljöproblem kan vara begränsat. Arbetstagaren deltar i arbetsmiljöarbetet genom att uppmärksamma risker i arbetsmiljön och rapportera dom till arbetsgivaren.

Fredrik: Ja Carro, vad säger vi om det här?

Carro: Jo precis som det vi precis hörde här, så är det jätteviktigt i och med att det är en speciell och situation och sitta hemma. Så är det jätteviktigt att samverka och berätta för sin arbetsgivare hur man har det hemma och man upplever att man har några problem. Då tänker jag både med den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, men också med den fysiska arbetsmiljön. För det är ju mycket enklare för en arbetsgivare att se signaler på ohälsa av olika slag om man träffar varandra i vardagen. Men sitter man hemma så har arbetsgivaren inte alls den insynen så att säga. Därför är det extra viktigt att man som arbetstagare berättar för sin arbetsgivare om man upplever att det finns problem eller risker i ens hemarbetsmiljö.

Fredrik: Alltså, det har ju blivit så tydligt nu med Covid-19 att, det påverkade ju, människor och företagande redan tidigt. Vem eller vilka är det som tar beslut kring det här med arbetsplatsen. Var man ska jobba och om man ska arbeta hemma?

Carro: Det är ju arbetsgivaren. Som i vårt fall på Arbetsmiljöverket så följer vi ju Folkhälsomyndighetens riktlinjer och vi har blivit rekommenderade att arbeta hemifrån nu sedan i mars.

Fredrik: Men har man som arbetstagare någon möjlighet att styra, att kräva, att till och med vägra att lämna sin normala arbetsplats. Eller att vägra att jobba hemma och kräva att man ska få jobba på sin arbetsplats?

Carro: Alltså det kan jag inte svara helt säkert på, det blir ju i så fall kanske en arbetsrättslig fråga. Men det är klart att i de fall en medarbetare tillhör en riskgrupp, ska man tillsammans med arbetsgivaren bestämma hur och var arbetet ska utföras. För då är det ju lite speciella omständigheter.

Fredrik: Vi kommer att få en hel del tankar och tips gällande hemarbete idag. Är det någonting som du vill nämna redan nu utöver det här gemensamma ansvaret, att det ligger hos arbetstagaren och arbetsgivaren.

Carro: Det som är viktigt liksom är ju att man tillsammans med arbetsgivaren bestämmer vilka rutiner som gäller till exempel för när man ska ha avstämningar, när man ska ha andra samtal, vilka arbetstider som gäller, när pauser ska hållas och regler kring om man nu har många digitala möten. Det jag också tänker som är viktigt, är att man kanske ska gå en promenad på morgonen så man får luft och sen återvänder man hem precis som man skulle gå till sin arbetsplats. Så det blir litet avbrott från att gå från sängen till sin kontorsplats i hemmet. Och sen att man städar sitt skrivbord och gör i ordning och plockar undan allt arbetsrelaterat och liksom markerar att nu är arbetsdagen slut och så går man och gör något annat, som man gör på fritiden.

Fredrik: Ja, ja det finns verkligen olika och många perspektiv på att det här med att arbeta på andra ställen än just sin normala ordinarie arbetsplats. Vi kommer att ha spännande gäster idag som kommer att hjälpa oss och guida oss, ge oss tips och råd och jag tänkte vi skulle börja med någonting som är så pass viktigt som ergonomi. Och därför är det ju jättebra att vi har en expert på det med oss i studion. Så välkommen Kersti Lorén.

Kersti: Tack så mycket.

Fredrik: Du är handläggare i ergonomifrågor på Arbetsmiljöverket. Vad innebär det för någonting?

Kersti: Ja om vi tar ergonomi först då, det handlar ju om att anpassa arbetet efter människan och ur ett MTO-perspektiv som vi brukar säga, att man tittar både på människan, organisationen och tekniken – hur man kan på bästa sätt optimera arbetet.

Fredrik: Och vad blir din roll i det här då?

Kersti: Ja men jag jobbar ju med framförallt belastningsergonomi och dom föreskrifter som behandlar det är ju belastningsergonomi-föreskriften och sen den som handlar om bildskärmsarbete.

Fredrik: Finns det några såna här grundlagar, gyllene regler när man talar om arbetsplatsergonomi?

Kersti: Ja, men då tänker du på arbetet vid skrivbordet hemma.

Fredrik: Ja det blir ju lätt så.

Kersti: Nej, för man måste ju ändå alltid utgå ifrån det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är grunden. Sen lägger vi på sakfrågan och idag lägger vi på belastningsergonomi och lite annat.

Fredrik: Ok, ja. Oftast är ju hemmet ett hem. Tack och lov. Men det innebär ju också att man normalt sätt inte har någon arbetsutrustning på det stället. Och det är ju en utmaning just nu för många tänker jag.

Kersti: Ja men precis. Och det som, jag verkligen håller med Carro i det hon sa, att det är ju jätteviktigt att vi plockar undan arbetsplatsen när vi slutar jobbet för att vi kan liksom inte bo i jobbet. Om det inte är så att du bor så att du har ett rum som du ställt upp arbetsplatsen och sen så stänger dörren när du går hem så att säga. Det kan man ju göra, men har man så pass litet som jag har, till exempel, så sätter jag upp och tar ner min arbetsplats varje dag. För jag jobbar ju också hemma normalt sätt nu.

Fredrik: Om man pratar om det tekniska då, man behöver ju en stol, man behöver vettig belysning, alla sådana saker – hur mycket kan man förvänta sig att lösa det?

Kersti: Alltså det är ju tillbaka till det som Carro pratade om också att det här med kommunikationen med din arbetsgivare. Med din chef. Hur har du det hemma? Alltså det kräver ju en del från arbetsgivaren att leda på distans nu och ha den här kontakten med varje arbetstagare de har – för att faktiskt ta reda på hur går det därhemma på riktigt? Kan du bygga upp din arbetsplats på ett bra sätt? Och där kan ju också chefen faktiskt behöva ha lite kunskaper så dom ställer rätt frågor. Ja men, hur är det egentligen – vad behöver du? Och vissa arbetsgivare ser ju faktiskt till att du kan få hem en stol eller en lös skärm eller löst tangentbord och någon form av mus.

Fredrik: Men hur mycket kan man kräva då? Ska jag kräva en värsting-kontorsstol, ska jag kräva höj- och sänkbart skrivbord eller hur långt kan man gå där och ska man gå?

Kersti: Vet du, jag tror inte du vill ha det hemma i din hemmiljö. Men det du pratar om nu – det tangerar ju mycket mera avtalsfrågor än liksom arbetsgivarens skyldigheter. Arbetsmiljölagen är inte en rättighetslagstiftning som säger att du kan kräva att arbetsgivaren ska. Du har inte som arbetstagare alltid rättigheten på din sida. Utan då blir det avtalsfrågor.

Carro: Alltså, jag tänker ju att arbetsgivarens ansvar är ju att anpassa så långt det är möjligt så att säga. Att tillgodose en god arbetsmiljö så att man uppfyller de kraven är kopplat till vår lagstiftning.

Kvinnlig röst: Utdrag ur arbetsmiljölagen. Andra kapitlet. Arbetsmiljöns beskaffenhet. Paragraf 1. Det ska eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter. Paragraf 2. Arbetet ska planläggas och anordnas så att det kan utföras i en sund och säker miljö.

Fredrik: Jag är lite nyfiken på det här med inspektioner Carro, för att säkerställa att miljön är god för att kunna arbeta utan risk för sjukdom, skada och så vidare. Ni kan ju inte gå runt till en massa hem och kolla. Vad innebär det här för arbetsgivaren tänker jag? Ska han eller hon sköta de här inspektionerna och ha koll på hur arbetsmiljön är?

Carro: Nej det stämmer Fredrik, att vi kan inte gå hem till människor eller arbetstagare och göra inspektioner. Och egentligen så kan inte en arbetsgivare heller säga att den ska in i en arbetstagares hem. Utan här handlar det väldigt mycket om den här samverkan som vi var inne på tidigare. Att man som arbetstagare redogör för arbetsgivaren hur man har det hemma och sen är det ju frivilligt hur mycket man vill visa av sitt hem eller om man vill släppa in arbetsgivaren. Det är helt frivilligt, men man måste medverka i arbetsmiljöarbetet och påtala för arbetsgivaren om man har problem i sin hemmiljö. Sen tänker jag en annan viktig fråga jag har till Kersti – det här med kunskap, att arbetsgivaren ska ha kunskap. Hur kan dom få kunskap Kersti?

Kersti: Nej men jag tänker just att om man inte har kunskap om hur man ska ordna en arbetsplats på ett bra sätt och vilka frågor man ska ställa så kan man ju faktiskt få hjälp utav företagshälsorådets ergonomer eller motsvarande. Jag ringde runt lite, jag roade mig med det, de stora hälsorna som finns i hela Sverige. Alla dom har faktiskt möjlighet till digitala hembesök så att säga, om man nu vill det som arbetstagare Eller det här som sagt att arbetsgivaren kan ringa och ha ett bollplank och fundera på, men vilka frågor behöver vi ta reda på för att det ska vara så bra som möjligt här hemma.

Fredrik: Ja det här är ju dom lite mer praktiska bitarna - så om man lyckas lösa det på ett bra sätt, sitta och kunna stå och allt vad man behöver göra. Men lite mer kring det fysiska då Kersti, vilka rekommendationer finns det? Några handfasta tips på hur man ska undvika att råka illa ut fysiskt när man arbetar hemma?

Kersti: Det handlar ju om, när man sitter hemma då är det ju faktiskt att man belastar sig för lite. Man kan belasta sig för mycket, man kan belasta sig för lite. Det gäller att belasta rätt. Och, vi har ju en broschyr den ligger ju också på webben naturligtvis, som heter 524, och den handlar just om att belasta rätt vid bildskärmen. Och där finns det ju en del handfasta tips, till exempel, att när du har en skärm så ska du ha den så pass högt så att den övre delen är i ögonhöjd – den övre delen av skärmen. Därför då får du det bättre för ögonen. Och det innebär ju om du bara har en laptop att du faktiskt inte kan ha den i knät eller på soffbordet, eller ens på bordet utan du behöver höja upp den och då betyder det i sin tur att du behöver ha löst tangentbord, någon typ av mus som är lös – eller att du har en stor skärm och använder då laptopens tangentbord, kan du göra till exempel.

Kvinnlig röst: Utdrag ur arbetsmiljöverkets författningssamling AFS 1998:5. På en portföljdator, bärbar dator är normalt tangentbordet fast monterat ihop med skärmen och ofta högre och ibland med annorlunda tangentfunktioner i jämförelse med ett vanligt separat tangentbord vilket kan ge nackdelar vad gäller möjligheterna att anpassa arbetsställningar och arbetssätt. Vid längre tids användning av portföljdator är det därför en fördel att använda ett separat tangentbord.

Fredrik: Portföljdator Kersti

Kersti: Jamen det är helt underbart, alltså den här bildskärmsföreskriften den kom ju då den heter 1998:5 och det innebär ju att den kommer ifrån, alltså från före förra sekelskiftet. Och då kallade man det för portföljdator. Och då vill jag säga att hela den föreskriften den bygger ju på ett EU-direktiv och om man läser paragraferna så är dom faktiskt inte så gammeldags som den här kommentaren. Men det är lite kul, visst.

Fredrik: Vad mer ska vi tänka på?

Kersti: Alltså, sitt inte stilla för mycket. Ingen kroppsställning som du kan inta naturligt är farlig, men om du sitter på samma sätt för länge så är det inte bra. Så det här med att variera sig, har du någonting att läsa tillexempel – jamen varför inte ligga i soffan. Men om du ska prata i telefonen – res på dig och gå omkring. Variera arbetet.

Carro: Ja jag har ju ett exempel från hur vi gör i vår verksamhet. Vi försöker ju blanda telefonsamtal med videosamtal och det är ju för att, har man telefonsamtal eller telefonmöte så kan man ju gå ut och gå samtidigt. Och har man videomöte då ser man varandra. Så att på det ena kan man vara lite mer fysisk och röra på sig och på det andra så får man det sociala när man ser sina kollegor.

Fredrik: Ja, jag får en känsla av att det är ganska lätt också att hamna i någon sorts soffsittning när man faktiskt med bara lite kreativitet kan hitta lösningar på det här sättet. Du stannar kvar i studion, nu eller hur? Nu när vi skickar in nästa gäst. Och för våra trogna lyssnare så är det en välbekant röst. Välkommen Ulrich Stoetzer.

Ulrich: Ja tack så mycket. Fredrik. Och för er som inte vet så är han alltså sakkunnig inom organisatoriska och sociala arbetsmiljön hos Arbetsmiljöverket. Ja du, du har ett sånt visitkort där texten liksom går runt på båda sidor om visitkortet.

Ulrich: Ja det är nästan obegripligt men egentligen så hanterar de här föreskrifterna tre risker. Och det ena är det här med arbetsbelastning – att kraven överstiger resurserna och det pågår under lång tid. Det som man i folkmun kallar stress, men som vi försöker undvika då, utan pratar om ohälsosam arbetsbelastning. Och sen finns det här med arbetstidsförläggning och som kan medföra vissa risker. Och sen har vi det här med kränkande särbehandling. Alltså en massa negativa sociala beteenden och sånt som kan drabba människor. Där vi vet att det är en risk för ohälsa att bli utsatt för sånt.

Fredrik: Från ditt perspektiv då, vad skulle du säga var den största utmaningen med att plötsligt arbeta hemma?

Ulrich: Ja alltså det är det här med den sociala delen. Och jag tror att vi ibland bortser från den. Vi pratar ofta arbete utifrån något slags teknokratiskt sätt, att man ska göra sitt arbete. Man ska utföra A till B och sen hämtar man ut lönen då i slutet av veckan. Eller nu för tiden i slutet av månaden och sen är man klar. Men många av oss, ja dom flesta av oss skulle jag säga – är det en viktig social gemenskap också i arbetet. Och nu är vi där, där vi kanske sitter hemma väldigt mycket. Och där vi inte ens får chans att träffa dom andra. Så jag tror det sociala är viktigt ur många synpunkter. Fredrik. Och kanske lätt att glömma. Ja det känns som det finns fler än två sidor av det här myntet. Vi får ge oss ut på stan och se hur folk uppfattar den här situationen. I fall de håller med oss eller inte.

Manlig röst: Ja de man saknar är ju arbetskamrater, i det sociala. När man är en lagspelare så gillar man att jobba i lag. Och det är svårare på digitalt.

Kvinnlig röst: Jag bor i en tvåa och har en liksom, gemensamt vardagsrum och kök och vi har liksom ett bord. Så det är väl sådär.

Kvinnlig reporter: Och har du fått något stöd från din arbetsgivare i det?

Kvinnlig röst: Jamen det har jag verkligen fått, det har jag fått. Med såhär skärm och stol om man vill och sådär så det finns ändå möjligheter att få hjälp.

Kvinnlig röst: Jag tycker det är jätteskönt.

Kvinnlig reporter: Vad är det du tycker är skönt?

Kvinnlig röst: Resvägen. Slippa transporterna.

Kvinnlig reporter: Känner du att du fått stöd från din arbetsgivare för hur det ska fungera på ditt hemmakontor?

Kvinnlig röst: Ja absolut det har jag. Vi får allt vi behöver. Om vi behöver något så kan vi bara säga till, så försöker vi lösa det.

Kvinnlig reporter: Och du har en fungerande ergonomisk situation?

Kvinnlig röst: Kanske inte om man tittar i böckerna, men det fungerar för mig. Jag sitter i soffan. Jag har ett sådant jobb så att jag kan flytta runt lite med min dator.

Kvinnlig reporter: Har du några problem när du jobbar hemma?

Manlig röst: Lite, med tanke på att man då inte har samma tekniska utrustning. När man är van att sitta på stora skärmar, flera stora skärmar och så vidare, så blir det lite begränsande att sitta på en liten laptop. Men det har vi löst nu inom vår situation, så vi kan köpa hem – eller vi kan ta hem bättre grejer så att säga.

Kvinnlig reporter: Och hur gjorde du för att få den hjälpen?

Manlig röst: Jag behövde inte göra någonting. Det var något som organisationen själv tog tag i.

Kvinnlig röst: Alltså man ledsnar ju på det efter ett tag. Det går ju bra till att börja med. Jag har ju jobbat hemma i sex månader nu, och nu börjar man känna att, nej – nu skulle man nog vilja ha lite närmare kontakt med sina arbetskamrater. Och få lite inspiration och så, på ett annat sätt.

Kvinnlig reporter: Kommer det komma något sätt så att du kan få mer kontakt med dina kollegor.

Kvinnlig röst: Nej det är ju via digitala kanaler. Vi följer ju Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Så att vi jobbar hemifrån hela hösten skulle jag tro.

Kvinnlig reporter: Och hur känner du inför det?

Kvinnlig röst: Trött. Tråkigt. Grått.

Fredrik: Jaha, några röster ute på lunchpromenad där alltså. Vad säger du Ulrich? Tråkigt och grått som framtiden sammanfattades där.

Ulrich: Ja, jag tror inte det är så grått för alla. Det är ju, en del ser det här som någonting positivt att kunna jobba hemifrån. Jag har för min egen del aldrig sett så mycket av naturens växlingar som jag har fått möjlighet att göra i år, och bara det kan ju vara någonting positivt. Men jag tror att det finns en risk där. Särskilt för dom som kanske inte har annan social kontakt som blir utanför arbete lika mycket som andra kanske. Och då kan det här bli en risk i längden alltså för psykisk ohälsa.

Fredrik: Något som du Carro eller Kersti reagerade extra på när vi hörde enkäten?

Kersti: Nej men det här med att ha kontakt med sina arbetskamrater. Det kan ju faktiskt vara så att du bor nära någon som du kan ta en walk och talk med. Eller att du kan ringa upp en arbetskamrat och gå ut och gå, alltså promenera var och en på sitt håll men ändå ha någon att prata med när du är ute.

Carro: Jag tänker ju på vikten av täta kontakter med sin arbetsgivare, med sin chef. Så har vi i alla fall gjort i vår organisation. För jag känner igen mig mycket i det dom säger, i intervjuerna här. Det här med att det känns lite tråkigt och grått och sitta hemma. Och mitt stöd jag får av min chef är otroligt viktigt för mig.

Fredrik: Jag kan känna igen det där också. Jag är ju i det här fallet något av en expert eftersom jag är egenföretagare och tillbringar mycket tid hemma och jag tycker det finns många fördelar med det. Och visst måste det väl vara så, att man upptäcker en, även som ovan hemmaarbetare att det faktiskt finns fördelar också.

Ulrich: Ja, det tror jag säkert. Som jag säger det, det till och är så att man får möjlighet att umgås med sina nära och kära och vänner mer för att en del har fått minska sin restid, som kan ta mycket tid utav dagen. Så det är klart det finns fördelar, men jag tror att i grunden som jag var inne på, så är vi sociala varelser, så vi behöver i så fall ersätta den här sociala gemenskapen så att man har i jobbet med någon form av social gemenskap. Jag håller med, försök att hålla kontakt och hitta former där man kan prata och umgås på något sätt digitalt.

Fredrik: Har ni hittat andra sätt Carro också än bara dom officiella mötena?

Carro: Ja det har vi faktiskt. Vi har två gånger i veckan så har vi, via digitala former paus, där vi kan prata om allt möjligt. Så som vi gjorde när vi satt i soffan på kontoret. Och sen så har vi haft några digitala after works också faktiskt. Och jag tänker ju lite såhär att det här är ju av ett gott syfte som vi jobbar hemifrån för att vi inte ska smitta varandra och för att vi ska sprida smittan i samhället och så får man lite grann tänka när det känns mörkt, så att säga. Och så får vi hoppas att det här inte varar alldeles för länge.

Fredrik: Nej. Jag kan ju se många fördelar. Men jag kommer ändå vara såhär lite tråkig och belysa det som är negativt därför att vi ska försöka hjälpa de som lyssnar på det här som uppfattar det som jobbigt, på ett eller annat sätt. Och där dyker ju faktiskt det här upp med den mentala oron upp, att folk känner sig ensamma. Jag vet att eran svarslinje Kersti kommer väldigt många samtal där folk uttrycker en ensamhet, en oro och också vilsenhet i att utföra sina arbetsuppgifter och så.

Ulrich: Ja oro, det är ju väldigt speciellt alltså. Vi alla känner ju oro i olika sammanhang och om det är någonting som är snett eller som inte fungerar så ska vi ju känna oro. Det är ju kroppen som signalerar att någonting är fel.

Fredrik: Omfamna din oro.

Ulrich: Ja lite grann kanske om man tittar ur arbetsmiljösynpunkt. Det blir ju väldigt stort ämne annars. Man kan ju oroa sig kring miljön och alla saker runt omkring. Men om vi tar det här med arbetet då, och då kanske utifrån smittrisker och så vidare så får man se oro som kanske ett tecken eller signal brukar vi säga. Det är ju inte i sig en arbetsmiljöfråga, oro, utan det är ju ofta ett symptom på någonting. Så att som arbetsgivare kanske det är extra viktig nu att lyssna på sina arbetstagare och höra om det finns någon form av oro och den går och koppla till något arbete som man kan hantera. Och gör det det, så går det oftast att göra någonting åt det. Annars, den övriga oron är någonting som man kanske hanterar då tillsammans med, som vi sa förut, socialt genom att prata om det, man kanske har någon annan som man kan vända sig till och så.

Fredrik: Hur är det med kreativitet då? Jag tänker, många gånger är det ju dom här idéerna kläcks ju när man sitter tillsammans med folk, när man går på lunch, när man möts vid kaffeautomaten. Det är där idéerna kläcks. Det är där erfarenheterna byts. Förlorar man det? Riskerar man att tappa den biten?

Ulrich: Absolut, skulle jag säga. Jag vet inte vad ni säger, men jag tror det är en jätterisk alltså. Jag tror det är en sån där sak man underskattar, det där sociala spontana. Vi är inte medvetna om hur mycket vi kanske bollar eller frågar. För vi bara går ut i korridoren eller vi sitter vid fikarasten och slänger ur oss en mening. Får ett svar, testar någonting. Det är ingenting som vi registrerar och sen skriver upp som mycket annat vi gör i arbetet. Så att, det här tror jag är ett av dom stora problemen. Och det finns också i den sociala arbetsmiljön. I den här OSA-föreskriften. Det är ju det här stöd man får från dom andra arbetstagarna och arbetsgivaren. Och det är en viktig del i arbetet.

Kersti: Jag tycker det är jättebra du tar upp det här. Därför att om man är medveten om att det är så, så får man liksom fejka några andra sociala sammanhang där man faktiskt kan utbyta dom här idéerna. I alla fall, för om man inte ens är medveten om att det här sker så har man ju inte möjlighet att reparera det på något annat sätt så att säga.

Fredrik: Jag är lite krass där. Jag tänker att i framtiden så kommer vi få vänja oss vid att inte alltid träffas fysiskt. Sen kommer vi alltid behöva träffas. Vi är ju sociala varelser, vi behöver träffas. Men jag tror ändå att vi kommer flytta positioner här och vi kommer få lära oss att acceptera det. Är det någonting mer nu som ni vill, som ni tycker är viktigt som vi inte har fått fram nu när vi ändå börjar runda av det här avsnittet? Ulrich. Ja, förutom det som är sagt. Det har ju sagts väldigt kloka och viktiga saker hittills, men jag vill nog poängtera det igen att glöm inte det är som du säger, man måste medvetet synliggöra vissa problem. Och det här att vi är sociala varelser att det är en del ändå att vi behöver ses och umgås eller försöka hitta lösningar till det. Jag tror att det annars finns en risk att i framtiden. Det kanske är som du säger att vi måste vänja oss vid vissa typer av arbete här. Och då, då ser jag risker i framtiden med att ensamhet och så vidare. Så att, jag tror att vi inte ska bara böja oss och säga att nej det här är så vi får leva med utan som med allt arbetsmiljöarbete så handlar det om att identifiera risker och sen försöka då förebygga dom.

Fredrik: Kersti?

Kersti: Jag tänker tre ord. Det är kommunicera – både arbetskamrater emellan och med chef – arbetsgivare. Variera – variera arbetsställningar. Promenera – det vill säga rör på dig på ett sätt som du tycker är trevligt och roligt därför att vi blir mera stillasittande när vi jobbar hemma och det är jätteviktigt att bryta det.

Fredrik: Carro, vad säger du då?

Carro: Jag tänker på vikten av att skapa en bra arbetsmiljö utifrån de förutsättningar man får och har. Och verkligen, det är en arbetsplats. Jag går till den och jag går därifrån. För det är så lätt att allting flyter ihop när man sitter hemma och arbetar. Och sen så, mycket har ju framkommit här i podden. Och vi har mer info på vår webbplats av.se och sen kan man även leta efter information hos andra organisationer som till exempel Prevent och även Sunt Arbetsliv.

Fredrik: Toppen. Ja för ni som lyssnar nu, oavsett om ni är arbetstagare, arbetsgivare eller skyddsombud – det finns ju stöd att få. Ni är inte ensamma i den här situationen. Och med det säger vi tack Ulrich Stoetzer och Kersti Lorén för att ni var med och delade med er av er kunskap. Och tack också Carro för att du som alltid är med och delar med dig av dina erfarenheter och din kunskap. Och därmed avrundar vi det här avsnittet. Glöm inte att det finns fler i den här serien Hallå arbetsmiljö. Och du hittar dom på Arbetsmiljöverkets webbplats av.se. Eller där du brukar lyssna på poddar. Och kom ihåg, det är ju så här att vi bor ju för sjutton i Sverige. Här ska ingen behöva bli sjuk, skadas eller till och med i värsta fall dö av sitt arbete. Om vi alla hjälps åt, om vi alla tar ansvar så kan det faktiskt bli verklighet. Väl hört någon annan gång. Hej, hej.

Kvinnlig röst: Hallå arbetsmiljö, en poddserie från Arbetsmiljöverket. Programledare Fredrik Berling. Om du vill veta mer om Arbetsmiljöverket besök www.av.se.