Återvinningen av elektriska och elektroniska produkter har växt i omfattning de senaste 10-15 åren. Det är idag lönsammare att återvinna metaller som guld, koppar och aluminium än att bryta dem som malm. Sedan 2004 har återvinningen ökat med 50 procent i Sverige och under 2011 samlades 160 000 ton elavfall in, motsvarande över 16 kilo per person.

Vid återvinning utsätts de som hanterar produkterna i kedjan för damm och partiklar, främst via inandning och hudexponering.

• Internationella och svenska studier har visat förhöjda halter av bromerande flamskyddsmedel i luft och blod vid elektronikdemontering.
• Prover från skyddsutrustning visar att huden utsätts för bly, nickel och krom vid vissa arbetsmoment i processen.
• Exponeringssituationen i andra led av återvinningen, som vid första omhändertagande vid återvinningsstationer, transporter och lagring av material inför vidare hantering är mycket lite känd.
• Exponeringen för kvicksilver förutses öka avsevärt eftersom alltfler teveapparater och datorskärmar med så kallade LCD-skärmar, som innehåller kvicksilver, kasseras. Det finns också kvicksilver i lysrör och lågenergilampor, som också omhändertas för återvinning.

Denna kunskapssammanställning presenterar tillgänglig kunskap om hälsoeffekter och exponering för kemiska faktorer vid återvinning av elektroniska och elektriska produkter. Här finns en kartläggning av hur många arbetstagare och företag som utför den typen av arbete samt hur branschen kommer att påverkas av teknikutvecklingen. Kunskapssammanställningen ger en bild av de risker som finns och ger underlag till Arbetsmiljöverkets fortsatta arbete.

Arbetet med kunskapssammanställningen leddes av filosofie doktor yrkeshygieniker Anneli Julander vid Enheten för arbets- och miljödermatologi, Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet. Samarbete skedde med professor Per Gustavsson, Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet och Centrum för Arbets- och miljömedicin vid Stockholms läns landsting, med docent och överläkare Kristina Jakobsson, Avdelningen för Arbets- och miljömedicin, Lunds universitet samt Arbets- och miljömedicinska kliniken, Labmedicin Skåne.