Att se över och revidera våra föreskrifter är något vi alltid arbetar med för att göra dem så tillgängliga och effektiva som möjligt.

Föreskrifterna har gällt sedan 1994 och vi har förstått att arbetsgivare, fackförbund och myndigheter har upplevt dem som otydliga. Bland annat har man ansett, att det är otydligt vad rehabilitering innebär. Många vill ha mer konkreta anvisningar om vad som ingår i ansvaret.

Nej, samma skyldigheter att arbetsanpassa arbetsuppgifterna och arbetsmiljön vid behov finns i de nya föreskrifterna.

Vi har i föreskrifterna konkretiserat hur arbetsgivaren ska organisera arbetsanpassningsarbetet och praktiskt gå tillväga när någon arbetstagare behöver arbetsanpassning. På arbetsplatser där detta redan fungerar, kommer de nya föreskrifterna förmodligen inte innebära några större förändringar.

Exempel på förändringar som gjorts är att kraven på årlig uppföljning av verksamheten med arbetsanpassning tagits bort.  Även kravet att de som arbetar med arbetsanpassning och rehabilitering ska ha de befogenheter, resurser och kunskaper som behövs, har tagits bort. Skälet till det är att ta hänsyn till mindre företag där arbetsanpassning inte så ofta är aktuellt. Att avsätta särskilda resurser för något som kanske bara sker någon gång under flera år är inte rimligt. Samtidigt är det så att i föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete finns regler om att arbetsgivare som inte har egen kompetens för arbetet med arbetsanpassning, ska ta hjälp utifrån.

Kraven på arbetsgivares ansvar att stödja en arbetstagare tillbaka efter sjukskrivning ändras inte. Föreskrifterna gör det tydligare att det är på arbetsplatsen som arbetsgivaren ska anpassa arbetsmiljön och på så vis bidra till arbetstagarens återgång till arbete.

Försäkringskassan är den myndighet som har ansvar för att samordna rehabiliteringen, vilket regleras i socialförsäkringsbalken (30 kap).

Vad gäller det ansvaret är det inte någon förändring i föreskrifterna. Arbetsanpassning är en viktig del av rehabiliteringen och föreskrifterna konkretiserar arbetsgivarens skyldigheter vid tillvägagångssättet av arbetsanpassningen. Övriga regler om rehabilitering finns i Socialförsäkringsbalkens 30 kapitel men det är inget som Arbetsmiljöverket kan föreskriva om. I den lagen finns det bland annat krav på att arbetsgivare ska lämna uppgifter till Försäkringskassan om arbetstagarens arbetssituation.

När det gäller det den fysiska arbetsmiljön kan det handla om att skaffa tekniska hjälpmedel eller undanröja fysiska hinder för att utföra en arbetsuppgift.

Gäller det den organisatoriska eller sociala arbetsmiljön kan arbetsgivaren organisera arbetet genom att till exempel se över arbetsuppgifterna och om det behövs ge extra handling och stöd.

Arbetsanpassning kan pågå både under en begränsad tid eller mera varaktigt.

Det finns inte stöd i arbetsmiljölagen att reglera hur arbetsgivare ska hantera enskilda arbetstagare med missbruksproblem om konsekvenser av missbruket inte medför risker i arbetsmiljön. Dessa risker ska då fångas upp och åtgärdas i det systematiska arbetsmiljöarbetet som övriga arbetsmiljörisker.

Vi lyfter inte alkohol- och drogmissbruk särskilt gentemot andra hälsoproblem. Som med alla typer av hälsoproblem ska, i samband med behandling av missbruket och relaterade medicinska problem, arbetsanpassning ske.

Det finns inte stöd i arbetsmiljölagen för att reglera att arbetsgivaren ska ge särskilt stöd eller bidra till någon form av behandling, oavsett hälsoproblem. Det finns andra aktörer som ansvarar för detta (socialtjänsten och hälso- och sjukvården vid till exempel missbruk av alkohol).

Ja, och då ska de åtgärdas som alla arbetsmiljörisker genom det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Enligt arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets övriga föreskrifter ska arbetsgivaren utforma arbetsmiljön efter arbetstagarnas olika förutsättningar. Det innebär att det generella arbetsmiljöarbetet ska fungera och vara på plats. Föreskrifterna om arbetsanpassning används när det inte räcker till för en enskild arbetstagare utan det behövs särskild anpassning av arbetsmiljön.

Arbetsanpassning blir aktuellt då arbetsgivaren redan åtgärdat andra brister i arbetsmiljön. Det handlar om att säkerställa att den enskilde får den anpassning den har rätt till så den kan utföra sitt vanliga arbete trots sin nedsatta förmåga.

I arbetsmiljölagen är elever och studenter inkluderade. När det gäller elever finns mycket reglerat i skollagen om behov av särskilt stöd. När det gäller studenter finns högskoleförordningen. Utöver det kan det finnas tillfällen då våra föreskrifter om arbetsanpassning kan bli aktuella. Det är då utbildningsanordnaren som måste bedöma vilken arbetsanpassning som är rimlig.

Nej, att göra en tillgänglig arbetsplats för alla i arbetslivet, regleras redan i arbetsmiljölagen 2 kap 1 § och 3 kap 3 § och ska ske genom det generella arbetsmiljöarbetet.

Dessa föreskrifter gäller för arbetstagare, det vill säga när den är anställd. För nyanställda med behov av arbetsanpassning hjälper Arbetsförmedlingen ekonomiskt och med professionellt stöd för att arbetsanpassa arbetsplatsen upp till ett år efter att anställningen påbörjades.

Diskrimineringslagen skyddar personer på arbetsmarknaden från diskriminering genom att arbetsgivare inte får låta bli att anställa en person som uppfyller kompetenskraven men har en funktionsnedsättning.