Människans kropp gynnas av rörelse och belastning. Men det behövs en lagom blandning av rörelse, belastning och återhämtning för att underhålla kroppens funktioner. Man behöver ordna och utforma arbetsplatser och arbetsuppgifter för att möjliggöra gynnsamma hälsosamma belastningar. Detta gäller också vid planering, byggnation och inredning samt vid utformning och inköp av produkter och tjänster.

Vad är belastningsergonomi?

Belastningsergonomi handlar om hur belastningar i arbetet påverkar kroppens rörelseorgan, det vill säga de kroppsdelar och de strukturer (muskler, senor, skelett, brosk, ledband och nerver) som gör att människan kan inta olika kroppsställningar och röra på sig.

Belastningsergonomi inkluderar:

• arbetsställningar och arbetsrörelser
• manuell hantering av objekt och personförflyttning
• repetitivt, starkt styrt eller bundet arbete
• handintensivt arbete
• handlingsutrymme
• röstbelastning
• synförhållanden som kan påverka arbetsställningarna och arbetsrörelserna negativt

Vilka är riskerna?

När det gäller belastningsergonomi så karakteriseras hälsofarlig belastning framför allt av hög belastning, ensidigt upprepad belastning, eller långvarig låg belastning utan tillräckliga avbrott för återhämtning eller rörelsevariation. Tröttande fysisk belastning är inte nödvändigtvis hälsofarlig, men kan orsaka belastningsbesvär om den upprepas ofta eller pågår under en längre tid. Onödigt tröttande belastningar går att åtgärda.

Var förekommer hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar?

Hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar förekommer inom de flesta branscher och yrken, men typen av belastning skiljer sig ofta åt.

Vissa arbetsuppgifter innehåller hög fysisk belastning. Till exempel när man manuellt:

• förflyttar personer (exempelvis vårdtagare)
• lyfter eller skjuter tunga laster
• utövar kraft i ogynnsamma arbetsställningar

Andra arbetsuppgifter innebär snabba och ensidigt upprepade rörelser med händer och armar. De kan vara tröttande och hälsofarliga om de pågår under en längre tid. Det kan också vara arbete som innebär långvarigt sittande utan tillräckliga avbrott och rörelsevariation.

Dessa är exempel på arbetsuppgifter som ska undersökas, och om de medför risk för skador i rörelseorganen eller på stämbanden så behöver de åtgärdas.

Hur kan man åtgärda riskerna?

Att förebygga och åtgärda risker för belastningsbesvär ingår i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Du som arbetsgivaren ska regelbundet undersöka arbetsförhållandena i den dagliga verksamheten och bedöma riskerna för skador i rörelseorganen och på stämbanden. Det gäller även när ändringar i verksamheten planeras. Riskbedömningarna ska alltid dokumenteras skriftligt.

Mer information om vad som ska ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet hittar du här

När det gäller belastningsergonomiska faktorer ska arbetsgivaren:

• Undersöka verksamheten för att identifiera belastningar i arbetet som kan vara hälsofarliga eller onödigt tröttande.
• Riskbedöma, det vill säga, bedöma om belastningarna enskilt eller i kombination kan innebära en risk för skador i rörelseorganen och på stämbanden.
• Åtgärda genom att ta bort eller minska de hälsofarliga belastningarna. Åtgärderna bör omfatta ett helhetsperspektiv. Det kan handla om tekniska åtgärder såsom ny arbetsutrustning eller automatisering, hur arbetet är organiserat och vilka kunskaper arbetstagarna har så att de kan utföra arbetet på ett säkert sätt. De åtgärder som inte kan göras direkt ska dokumenteras i en handlingsplan.
• Kontrollera och säkerställ att åtgärderna fått avsedd effekt. Förekommer fortfarande hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar? I så fall behövs ytterligare åtgärder.
  
  Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna har tillräckliga kunskaper om lämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser och hur arbetsutrustningen ska användas för att undvika risk för belastningsbesvär. Arbetstagarna ska också få möjlighet att under arbetstid träna in lämplig arbetsteknik för arbetsuppgifterna. Arbetsgivaren ansvarar för att arbetstagarna har tillräckliga kunskaper om tidiga tecken på överbelastning av leder och muskler.