Du som är verksamhetsutövare ska se till att genomföra en systematisk utredning om vilka skadliga effekter som skulle kunna uppstå och vilka skyddsåtgärder som därför behövs för att förebygga skador på människors hälsa eller miljön orsakade av innesluten användning av GMM och för att förhindra utsläpp av GMM. Du ska göra en utredning dels innan en ny GMM-verksamhet påbörjas, dels innan en ny GMM-användning i verksamheten påbörjas.

Både när du gör utredningen och bedömningen och när du läser igenom denna sida bör du ha föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2) till hands. På vår webbplats kan du ladda ner föreskrifterna eller beställa dem och få den tryckta versionen. Där hittar du också andra föreskrifter som kan vara tillämpliga i din verksamhet, bland annat föreskrifterna om Smittrisker (AFS 2018:4).

Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2), föreskrifter

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter

Arbetsmiljöverkets föreskrifter

Regler för utredning och bedömning

Tillvägagångssättet och de faktorer som du ska ta hänsyn till finns i bilaga 1 i föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2). För att underlätta för dig som ska genomföra utredningen och bedömningen har Arbetsmiljöverket tagit fram en mall som kan användas för GMM-användningar i F-verksamheter eller L-verksamheter. Mallen finns sist i blanketterna för anmälan av F-verksamhet och L-verksamhet. Du hittar blanketterna på sidan Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet.

Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet

Ta in expertis utifrån om det behövs

För att kunna göra en allsidig utredning måste du ha tillgång till den kompetens som behövs. Utredningen ska vara vetenskapligt förankrad och utgå från beprövad erfarenhet. Det kan innebära att du måste ta in expertis utanför organisationen. I större organisationer kan det vara lämpligt att inrätta en biosäkerhetskommitté eller ett nätverk av experter som redan finns inom den egna organisationen.

Om man konstruerar GMM i sin verksamhet, finns oftast expertisen i arbetsgruppen som ska använda GMM. Men man kan också köpa eller få ”färdiga” GMM som man inte riktigt vet vad de innehåller eller hur de är konstruerade. Du måste ändå göra utredningen och bedömningen innan du använder sådana GMM. Se till att fråga efter och få den information du behöver från den som har överlåtit GMM.

Tillvägagångssätt för att göra en systematisk utredning och bedömning

När du gör utredningen ska du beakta de potentiellt skadliga effekter som är listade i bilaga 1 A i föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2). Tillvägagångssättet hittar du i bilaga 1 B och det beskrivs översiktligt här. De potentiellt skadliga effekterna är också beskrivna på sidan Huvudsakliga risker med GMM.

Huvudsakliga risker med GMM

Börja med att utreda de potentiellt skadliga effekter som skulle kunna finnas för var och en av de olika komponenterna i GMM, det biologiska materialet. Om du har hittat några skadliga effekter, ska du bedöma hur allvarliga de är och sannolikheten för att de ska uppstå. Det biologiska materialet är: eventuell vektor, infört genetiskt material, mottagarorganism och den färdiga GMM. I förekommande fall är en givarorganism som också finns med i användningen biologiskt material. 

Därefter identifierar du vilka olika faktorer som kan öka sannolikheten för att de skadliga effekterna uppstår och för att GMM skulle kunna släppas ut i miljön. 

När du vet vilka risker som finns med GMM-användningen, ska du bedöma vilka skyddsåtgärder som behövs för att inte de potentiellt skadliga effekterna ska uppstå och för att GMM inte ska släppas ut i miljön.

Jämför sedan de valda skyddsåtgärderna med tabellerna i bilaga 2 B. Därefter avgör du vilken skyddsnivå som motsvaras av de skyddsåtgärder du har bedömt behövs. Bekräfta att valet av skyddsnivå är korrekt genom att kontrollera att de skyddsåtgärder du har valt är tillräckliga. 

Skyddsåtgärder och inneslutningsåtgärder

Skyddsåtgärder eller inneslutningsåtgärder kallar vi de åtgärder som behövs för att hålla GMM inneslutna och för att de inte ska kunna orsaka skador på människors hälsa eller miljön. Både fysiska skyddsåtgärder och andra åtgärder behövs för att du ska kunna arbeta på ett säkert sätt med GMM. Enligt svensk lagstiftning är det inte tillräckligt med enbart biologiska begränsningar, till exempel att åtgärda så att GMM inte kan föröka sig eller överleva i naturen.

Välj skyddsåtgärder utifrån utredningens resultat

Du ska välja skyddsåtgärder utifrån resultatet av den utredning och bedömning som du ska göra innan GMM-användningen påbörjas. Vilka skyddsåtgärder som behövs beror både på GMM och hur GMM används.

Du hittar mer information om detta under rubriken Utredning och bedömning av GMM-användningar på denna sida.

De skyddsåtgärder som behövs vid innesluten användning av GMM liknar mycket de åtgärder som behövs vid användning av smittämnen eller andra biologiska agens som inte är genetiskt modifierade. En skillnad är att du behöver vidta åtgärder för att inte släppa ut GMM till miljön vid innesluten användning av GMM. Därför finns det strängare krav på bland annat hantering av avfall och disk för GMM-verksamheter jämfört med kraven vid användning av biologiska agens som inte är genetiskt modifierade, särskilt i de lägre skyddsnivåerna. Kraven preciseras i föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2).

Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2), föreskrifter

Åtgärderna ska skydda både arbetstagaren och miljön

De fysiska skyddsåtgärder som behövs för att skydda arbetstagaren är ofta tillräckliga för att även skydda miljön. Men ibland är de fysiska åtgärderna inte tillräckliga, särskilt om du använder GMM som inte är skadliga för människor. GMM får inte komma ut i miljön, oavsett om de är smittämnen eller inte. Därför behöver du också vara vaksam på hur GMM skulle kunna komma ut i miljön. Då kan du behöva ställa frågor av följande typ:

• Är den storskaliga odlingens avluftning en väg ut för GMM?
• Vilka rutiner finns det för att oskadliggöra GMM i odlingsmedium?
• Finns det risk att GMM kommer ut via diskhon i laboratoriet?
• Vart tar avfallet vägen?
• Slänger man agarplattor med GMM direkt i papperskorgen? 

Mikrobiologiska säkerhetsbänkar mot spridning via luft

Om du använder GMM som är smittämnen och kan spridas via luften, behöver du vanligtvis en mikrobiologisk säkerhetsbänk. Mikrobiologiska säkerhetsbänkar (MSC) är inte nödvändigtvis samma sak som ”LAF-bänk”, ”sterilbänk” eller ett dragskåp.

Arbetsmiljöregler om smittämnen gäller också GMM

När du använder GMM som är smittämnen och samtidigt hanterar skärande eller stickande föremål behöver du följa bestämmelserna om skärande och stickande föremål i föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4). Bestämmelserna innebär bland annat att man måste använda en kanyl med integrerad säkerhetsfunktion om den används med smittämnen, på människor, på djur eller med kroppsvätskor från människor eller djur.

I reglerna för förebyggande åtgärder och reglerna för arbete med risk för kontakt med kroppsvätskor i om smittrisker (AFS 2018:4) beskrivs god mikrobiologisk praxis. Den ska också tillämpas i din GMM-verksamhet i den utsträckning som inte täcks av föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2). Många gånger finns liknande krav i bilaga 3 i föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2). Du som är arbetsgivare (verksamhetsutövare) behöver se till att dina instruktioner till arbetstagarna följer båda lagstiftningarna. De kan ibland skilja sig åt och då är det de strängare reglerna som har företräde.

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter

Du hittar mer information om arbetsmiljöregler för smittrisker i arbetsmiljön och vid användning av mikroorganismer på sidorna Smittrisker i arbetsmiljön och Användning av mikroorganismer.

Smittrisker i arbetsmiljön

Användning av mikroorganismer

Skyddsnivå och administrativa kategorier

En skyddsnivå är den uppsättning av skyddsåtgärder som är anpassade för GMM-användningar med liknande risker enligt tabellerna i bilaga 2 B i föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2). En GMM-användning behöver bedrivas på en lämplig skyddsnivå med de åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön.

Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2), föreskrifter

Två tabeller med skyddsåtgärder i föreskrifterna

I föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2) hittar du två tabeller med skyddsåtgärder i bilaga 2 B. Det finns också en lista på skyddsåtgärder och arbetssätt som du ska tillämpa vid innesluten användning av GMM. Listan finns i bilaga 2 A i föreskrifterna.

De skyddsåtgärder som finns i tabellerna kan inte alltid tillämpas likadant för alla GMM-användningar i din GMM-verksamhet. Dessa kan variera bland annat beroende på om dina GMM har olika egenskaper eller på vad du ska göra med GMM. Egenskaper som kan skilja olika användningar från varandra är till exempel om GMM är ett luftburet smittämne eller inte. Hur du använder GMM är också viktigt för valet av skyddsåtgärder och tillämpningen av dem. Du ska ha utredningen av varje enskild användning som underlag för hur skyddsåtgärderna ska tillämpas för just den användningen. I de två tabellerna med skyddsåtgärder har vi markerat både obligatoriska och villkorade åtgärder för olika slags verksamhetsinriktningar.

Verksamhetsinriktningarna, skyddsåtgärderna och tabellerna hör ihop

De allra flesta GMM-användningar och GMM-verksamheter som förekommer hos en verksamhetsutövare tillhör en verksamhetsinriktning med liknande risker. I olika GMM-verksamheter med samma verksamhetsinriktning brukar de inneslutnings- och skyddsåtgärder som behövs vara ganska lika. De verksamhetsinriktningar som vi har identifierat är dessa:

• Laboratorieverksamhet, där GMM används på många olika sätt i liten skala i laboratoriemiljö.
• Djurverksamhet, där GMM används i eller på djur i djurhus, djuranläggningar eller liknande.
• Växtverksamhet, där GMM används i eller på växter i växthus, särskilda växtkammare eller liknande.
• Storskalig verksamhet, där GMM används i ett processystem i större volymer och där andra åtgärder än för laboratorieverksamhet krävs.
• Annan verksamhet, där inga eller få skyddsåtgärder från tabellerna är tillämpliga.

Laboratorieverksamhet, djurverksamhet och växtverksamhet i tabell 1

Tabell 1 gäller för laboratorieverksamhet, djurverksamhet och växtverksamhet. De åtgärder som är gemensamma för alla tre inriktningarna finns i tabell 1 a) och de åtgärder som ändrar eller är specifika för djur- respektive växtverksamhet finns i tabell 1 b) och 1 c). Har du till exempel en djurverksamhet, behöver du titta på åtgärderna både i tabell 1 a) och 1 b).

Storskalig verksamhet i tabell 2

Tabell 2 gäller för storskalig verksamhet. Vi har inte angett någon volymgräns för vad som ska räknas som ”storskaligt”. Om du har ett processystem för odling av GMM eller om de skyddsåtgärder som behövs finns i tabell 2, är det troligen frågan om storskalig odling.

Om båda tabellerna passar – eller ingen

I enstaka fall kan du behöva skyddsåtgärder från båda tabellerna, eller så passar inte någon av tabellernas skyddsåtgärder. Det kan till exempel vara när ett företag som destruerar avfall vill kunna ta emot avfall med GMM. Då fungerar varken tabell 1 eller tabell 2, men det betyder inte att man inte behöver vidta skyddsåtgärder. Innan du anmäler en sådan verksamhet, bör du kontakta Arbetsmiljöverkets experter.

På vår kontaktsida hittar du information om hur du kan kontakta oss.

Kontakta oss

Det finns en särskild blankett för att anmäla en F-verksamhet där man förbränner GMM-avfall från andra verksamhetsutövare.

Du hittar blanketten som heter F-avfall på sidan Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet.

Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet

Administrativa kategorier baseras på skyddsnivån

Oavsett vilken verksamhetsinriktning som din GMM-verksamhet tillhör och vilken tabell som behövs, hör GMM-verksamheten också till en administrativ kategori. De administrativa kategorierna baseras på skyddsnivån och är avgörande för vilka krav som finns på anmälan eller tillståndet. I och med att du har bedömt vilka skyddsåtgärder som behövs och vilken skyddsnivå som är nödvändig, har du också avgjort vilken administrativ kategori din GMM-verksamhet tillhör. 

De tre kategorierna och skyddsnivåerna hör ihop på följande sätt:

• F-verksamhet bedrivs på skyddsnivå 1.
• L-verksamhet bedrivs på skyddsnivå 2.
• R-verksamhet bedrivs på skyddsnivå 3 eller 4.

En och samma verksamhetsutövare kan ha flera GMM-verksamheter i samma eller olika administrativa kategorier. Se faktarutan om vad som avgränsar en GMM-verksamhet.  

Hanterings- och skyddsinstruktioner

De skyddsåtgärder som behövs för att en GMM-verksamhet inte ska utgöra risk för hälsa och miljö består både av fysiska åtgärder samt instruktioner om hantering och om hur man ska skydda sig. Hanterings- och skyddsinstruktionerna ska vara anpassade till den egna GMM-verksamheten och kända av dem som berörs. För GMM-verksamheter på skyddsnivå 2 och högre ska instruktionerna vara skriftliga. Du som är verksamhetsutövare ska också se till att det finns instruktioner vid spill och andra oönskade händelser.

Alla ska ha tillräckliga kunskaper om GMM

Du som är verksamhetsutövare ska se till att den som du har utsett till arbetsledare har tillräckliga kunskaper och lämplig utbildning om de GMM som används, om riskerna med GMM och hur riskerna ska undvikas. Du ska också se till att alla andra som kan komma i direkt kontakt med GMM har tillräckliga kunskaper och utbildning.

För olika personalgrupper kan det vara lämpligt att utforma särskilda instruktioner med den information som behövs för att man ska kunna arbeta på ett säkert sätt utan att oroas i onödan. Det gäller till exempel instruktioner för djurskötare, lokalvårdare eller annan personal vars huvuduppgift inte är att använda GMM.

Instruktionernas utformning och innehåll

Goda instruktioner ger tydlig vägledning och är riktade till den som ska utföra uppgiften. Det är inte säkert att samma instruktioner finns för olika personalgrupper eller för olika forskargrupper inom samma institution. Olika instruktioner för samma slags GMM-användning behöver inte vara fel eller rätt, men man behöver komma överens om vilka instruktioner som ska tillämpas i de fall där olika grupper delar utrymmen så att ingen osäkerhet uppstår om vad som gäller för GMM-användningen.

Tänk på att det kan vara en fördel med generella instruktioner för liknande GMM-användningar, till exempel hur man oskadliggör GMM av en viss typ eller hur man kasserar engångsmaterial som har varit i kontakt med GMM.  

Det ska framgå av instruktionerna när man ska använda skyddsutrustning eller vidta andra åtgärder. När utrustningar behövs ska det också finnas instruktioner om hur de ska användas. Det ska också finnas beskrivningar om på vilket sätt åtgärder ska tillämpas. Ett och samma desinfektionsmedel kanske inte är lämpligt att använda för desinfektion i alla lägen. Man kan behöva välja engångshandskar utifrån vilka kemikalier som ska hanteras – och inte i första hand vilka GMM som ska användas.

Det är viktigt att de ansvariga för GMM-verksamheten regelbundet kontrollerar att hanterings- och skyddsinstruktionerna är uppdaterade med hänsyn till de GMM-användningar som är aktuella och eventuella ändringar som påverkar riskerna. För att veta vem som gjorde den senaste uppdateringen och när den gjordes är det lämpligt att ange namn och datum för revisionen i instruktionerna.

Åtgärder vid spill och andra oönskade händelser

I hanterings- och skyddsinstruktionerna ska det också finnas åtgärder vid spill och andra oönskade händelser. En oönskad händelse kan förutom spill vara en stickskada eller någon annan händelse som skulle kunna leda till ohälsa eller olycksfall.

Om ett utsläpp av GMM skulle kunna innebära skador på människors hälsa eller miljön, är det extra viktigt att man övar åtgärderna vid spill och andra oönskade händelser. Om man upptäcker något vid övningen som saknas eller som inte fungerar, kan man behöva uppdatera instruktionerna och anpassa utrustningen. Man kan ha upptäckt att skyddsutrustning för nödsituationer eller desinfektionsmedel är felplacerade. För att kunna upptäcka sådana saker är det viktigt att man inte ersätter övningen med enbart en muntlig diskussion eller ett skriftligt prov. Det finns också bestämmelser i arbetsmiljöreglerna om övning av oönskade händelser. Du hittar mer information om detta på vår sida Användning av mikroorganismer.

Användning av mikroorganismer

Oskadliggör GMM innan det blir avfall

Om GMM som inte är oskadliggjorda finns i avfall kan de komma ut från inneslutningen om det inte finns rutiner för hur sådant avfall ska tas om hand. I Sverige finns krav på att man ska hålla GMM fysiskt inneslutna om man inte har fått tillstånd för att släppa ut dem. Därför är det viktigt att du ser till att det finns instruktioner både för hur avfallet hanteras och hur GMM hanteras innan de hamnar i avfallet. Hur ni hanterar avfall med GMM i verksamheten ingår också som en del i utredningen av vilka skyddsåtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och miljön.

Avfall som innehåller GMM som inte har oskadliggjorts ska hanteras enligt på förhand uppgjorda rutiner. Om avfallet från din GMM-verksamhet lämnas till en avfallsanläggning, ska den som transporterar det och som tar hand om avfallet få information om att det innehåller GMM som inte är oskadliggjorda och om vilka eventuella risker som finns. Du ska också lämna information om vilka skyddsåtgärder som behövs.

Ha en beredskapsplan för arbete med farliga GMM

Om ett oavsiktligt utsläpp från din GMM-användning kan medföra allvarlig fara för miljön eller för människor utanför anläggningen, ska du ha en beredskapsplan. Du ska också underrätta de myndigheter och andra som kan beröras av ett utsläpp. Beredskapsplanen är inte samma sak som instruktioner för spill och andra oönskade händelser, utan den ska säkerställa att rätt åtgärder sätts in för att skydda miljön och människors hälsa. Normalt är det bara vissa R-verksamheter som behöver ha en beredskapsplan. Läs mer om R-verksamheter på sidan om Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet.

Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet

Om du också behöver en beredskapsplan enligt föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4), är det lämpligt att du sammanför planerna så att de överensstämmer och inte ”krockar”. Du kan behöva en sådan beredskapsplan om din GMM också är ett smittämne som kan medföra allvarlig fara för människor. Du hittar mer information om detta på vår sida Användning av mikroorganismer.

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter

Användning av mikroorganismer