Natomaterial har alltid funnits omkring oss. De finns i rök från skogsbränder, saltkristaller vid havet, bilavgaser och i keramiska material. Den extremt lilla storleken innebär att ett ämne kan få andra egenskaper än i sin vanliga form.

Nanomaterial framställs också för att man vill utnyttja deras speciella egenskaper. Det kan till exempel vara elektriska, optiska, magnetiska, kemiska eller mekaniska egenskaper. De används i många olika typer av produkter såsom färg, kosmetika, textilier, sportredskap och elektroniska produkter.

Den som tillverkar eller använder nanomaterial ska följa den lagstiftning som gäller för andra kemiska produkter. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker föreskriver principerna för hur risker ska bedömas och åtgärdas. Alla situationer där nanomaterial kan bli luftburna behöver särskild uppmärksamhet.

I säkerhetsdatablad ska det stå om ämnet eller blandningen innehåller nanopartiklar. Det ska också anges relevant säkerhetsinformation för nanomaterialet, samt nanopartiklarnas egenskaper. Säkerhetsdatablad för produkter som innehåller nanopartiklar ska alltså innehålla information för att underlätta den riskbedömning som ska göras enligt arbetsmiljöreglerna.

Europeiska arbetsmiljöbyrån har tagit fram information om nanomaterial. Där finns bland annat länkar till goda exempel på hur företag hanterat riskerna med nanomaterial.

Goda exempel, Europeiska arbetsmiljöbyrån, öppnas i nytt fönster

Hantera nanomaterial på arbetsplatsen, Europeiska arbetsmiljöbyrån, öppnas i nytt fönster

Kemikalieinspektionen i Sverige och Europeiska kemikaliemyndigheten arbetar för att ta fram mer kunskap om riskerna med nanomaterial och EU-kommissionen har gjort en översyn av lagstiftningen.

Kemikalieinspektionens webbplats, öppnas i nytt fönster

Europeiska kemikaliemyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

EU-kommissionens översyn av lagstiftningen, öppnas i nytt fönster

Swenanosafes webbplats, öppnas i nytt fönster