Utredning och riskbedömning

Skyddsåtgärderna i en verksamhet där man använder mikroorganismer ska vara anpassade för situationen och valda med utgångspunkt från vilka risker som kan förekomma i verksamheten. Därför ska du utreda och bedöma riskerna innan du påbörjar användningen.

Om du inte själv har kunskap om de mikroorganismer som förekommer och om hur man bäst skyddar arbetstagarna, ska du ta hjälp av expertis. Ofta finns kunskap inom organisationen men ibland måste man ta hjälp utifrån, till exempel via företagshälsovård eller andra externa experter.

Gör en systematisk inventering, utredning och bedömning

I en verksamhet där man använder mikroorganismer finns det ofta färdiga beskrivningar för olika metoder och utrustning, men det är inte säkert att de alltid är anpassade för att minimera risker med just den mikroorganism som man arbetar med. Om verksamheten innebär användning av smittämnen vet man oftast vilket eller vilka smittämnen som hanteras och hur de smittar normalt sett. Men man vet inte alltid hur användning av olika metoder och utrustning påverkar riskerna. Därför är det viktigt att genomföra utredningen på ett systematiskt sätt, och inte bara utgå från den information man har från början om smittämnet, metoden eller utrustningen. Bestämmelserna för utredning och riskbedömning vid användning av mikroorganismer finns i föreskrifterna AFS 2018:4.

Riskbedömningen inför användningen av mikroorganismer är en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet där alla arbetsmiljörisker på arbetsplatsen ingår.

Arbeta med arbetsmiljön 

Följ metodiken i föreskrifterna om AFS 2018:4

Reglerna för hur en utredning och riskbedömning ska gå till finns i föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4) och i föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1).

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter

Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1), föreskrifter

6 § i föreskrifterna om smittrisker handlar bland annat om exponeringens art, och är relevanta när du vet vilket eller vilka smittämnen du använder eller letar efter (vilket ju oftast är fallet). Gå igenom punkterna för varje smittämne för att få med så mycket relevant bakgrundsinformation som möjligt innan du bedömer riskerna och avgör vilka skyddsåtgärder som behövs.

Att utreda mikroorganismens tålighet mot olika kemikalier och uttorkning är också viktigt eftersom utredningen ska ligga till grund för valet av skyddsåtgärder. Mikroorganismens tålighet har betydelse både för valet av rutinmässig dekontaminering efter avslutat arbete och för hur du ska utforma rutinerna för att ta hand om mikroorganismer vid spill och andra oönskade händelser. 

Dokumentera utredningen och riskbedömningen

Du ska dokumentera resultatet av utredningen och riskbedömningen. Dokumentationen ska visa vilka risker som du har identifierat och vilka åtgärder som behövs för att undanröja riskerna. Se över den regelbundet och när något i användningen av mikroorganismerna ändras. Du ska också se till att dokumentationen finns tillgänglig i verksamheten.

Ta stöd för utredningen och riskbedömningen om det behövs

Ibland behöver man ta hjälp från andra professioner för att kunna genomföra utredningen och riskbedömningen. Om inte expertis finns inom organisationen, får man söka stöd utifrån.

Inom organisationer där smittämnen används på många arbetsplatser eller på olika sätt kan det finnas en biosäkerhetskommitté. Den brukar vara sammansatt av experter från olika discipliner och ha en central samordnare eller handläggare. En sådan biosäkerhetskommitté kan stötta dig vid riskbedömningen och anmälan av verksamheten. Ofta har biosäkerhetskommittén också uppgifter om andra regler än de som gäller arbetsmiljön, till exempel reglerna om genteknik.

Om din verksamhet redan har ett lednings- och kvalitetssystem kan ni överväga att också införa det ledningssystem för biosäkerhet som finns i CWA 15793, CEN Workshop Agreement. CWA 15793 handlar om biosäkerhet i laboratorier och djuranläggningar. Där ingår också aspekter som ”biosecurity”, dvs. bioterrorhot, vad som krävs av en biosäkerhetskommitté och hur man får in systematiken i systemet. Mer information om CWA 15793 och vägledningen CWA 16393 finns hos Folkhälsomyndigheten. Tänk på att CWA 15793 inte ersätter Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Den ska snarare ses som ett komplement, som bygger på andra lednings- och kvalitetssystem.

Välj skyddsåtgärder och skyddsnivå utifrån riskklass

I föreskrifterna AFS 2018:4 kopplas riskklasserna ihop med skyddsnivåer. Om de smittämnen du använder tillhör riskklass 2, ska du tillämpa skyddsåtgärderna som lägst motsvarar skyddsnivå 2. För användning av smittämnen i riskklass 3 behövs lägst skyddsnivå 3 och skyddsnivå 4 ska tillämpas för användning av smittämnen i riskklass 4.

Riskklasser och klassificering av smittämnen

Skyddsåtgärder och skyddsnivåer

För att minska riskerna med att använda mikroorganismer behöver du tillämpa olika skyddsåtgärder. Vilka skyddsåtgärder som behövs för att undanröja eller minska riskerna varierar beroende på mikroorganism och användningssätt. Olika åtgärder motsvarar olika skyddsnivåer.

För användning av smittämnen i laboratorier, i rum för försöksdjur och i industriella processer finns olika uppsättningar av skyddsåtgärder som du måste tillämpa beroende på vilken eller vilka smittämnen som ingår i användningen. Åtgärder finns i AFS 2018:4. Du bör ha föreskrifterna till hands för att lättare kunna följa resonemanget om skyddsnivåer. 

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter

Skyddsåtgärder och skyddsnivåer

Beroende på vad du gör och vilka smittämnen du använder, behöver du tillämpa olika skyddsåtgärder för att hindra eller minska riskerna med användningen. För att avgöra vilka skyddsåtgärder som behövs ska du utgå från

• riskbedömningen
• den egna verksamheten
• smittämnets riskklass
• de förutsättningar som finns på arbetsplatsen.

Under avsnittet Arbete med smittämnen i laboratorier, i rum för försöksdjur och i industriella processer i föreskrifterna AFS 2018:4 hittar du paragrafer med ett antal skyddsåtgärder.  Förutom dessa kan du behöva andra skyddsåtgärder. Du måste överväga skyddsåtgärderna i en viss ordning som du kan läsa mer om i avsnittet om Åtgärdstrappan nedan.

Åtgärderna delas upp på tre olika skyddsnivåer i paragraferna. En skyddsnivå motsvaras av den uppsättning skyddsåtgärder som du behöver tillämpa när du använder smittämnen med likartade risker. Smittämnets riskklass är vägledande men inte helt avgörande för vilken skyddsnivå som är nödvändig.

Tillämpning av skyddsnivån

När du har valt skyddsnivå måste du vidta och tillämpa alla obligatoriska skyddsåtgärder på den skyddsnivån.

På skyddsnivåerna 2 och 3 finns det skyddsåtgärder som ibland behöver tillämpas och ibland inte. Det som avgör valet i de fallen är riskbedömningen och smittämnets egenskaper.

Andra föreskrifter som kan påverka skyddsåtgärderna

I föreskrifterna AFS 2018:4 finns skyddsåtgärder och regler som är specifika för användning av smittämnen. Andra föreskrifter från Arbetsmiljöverket gäller också och kan påverka hur enskilda skyddsåtgärder ska tillämpas i just din verksamhet. Några av dem listas här.

• I föreskrifterna om arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1) finns bland annat bestämmelser om ventilation, råd om mikrobiologiska säkerhetsbänkar och hur de ska kontrolleras samt bestämmelser om omklädningsrum.
• I föreskrifterna om första hjälpen och krisstöd (AFS 1999:7) finns bland annat bestämmelser om ögonduschar och hur information om första hjälpen ska anslås.
• I föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2011:19) finns bland annat krav på riskbedömning av kemiska ämnen och i vissa fall tillstånd.
• I föreskrifterna om försöksdjur (AFS 1990:11) finns regler som behövs vid djurförsök.

Arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1), föreskrifter

Första hjälpen och krisstöd (AFS 1999:7), föreskrifter

Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2011:19), föreskrifter

Arbete med försöksdjur (AFS 1990:11), föreskrifter

Åtgärdstrappan – planera ditt arbete

Det är viktigt att arbeta på ett säkert sätt och att genomföra de skyddsåtgärder som behövs. Arbetssättet och åtgärderna ska genomföras så att de mikroorganismer som används i en verksamhet inte orsakar ohälsa eller olycksfall. Därför behöver du planera och organisera ditt arbete. De risker som du har identifierat i utredningen och bedömningen ska undanröjas eller, om det inte är möjligt, minskas.

När du överväger vilka skyddsåtgärder du ska välja, ska du följa en viss ordning: det som vi kallar åtgärdstrappan. Här beskriver vi de olika stegen.

Ibland går det inte att helt undanröja riskerna vid ett visst steg. Det är ändå viktigt att gå igenom listan i ordningsföljd, utan att hoppa över något steg, och välja åtgärder från de senare stegen som komplement. För de flesta som använder smittämnen i laboratorier brukar det behövas åtgärder från åtminstone steg 1–4.

1. Välj ett mindre skadligt smittämne eller mikroorganism, om det är möjligt.

Ibland är det inte möjligt att välja ett mindre skadligt smittämne, till exempel om man ska diagnostisera prover från patienter som misstänks bära på smittämnet. Men om du kan ska du alltid försöka välja en mindre farlig variant av ett smittämne eller ett annat, mindre skadligt smittämne.

2. Förebygg oönskad förekomst och tillväxt.

Förebygg oönskad förekomst av mikroorganismer genom att hålla rent i laboratoriet och se till att avfall som innehåller näringsplattor snarast tas omhand. Du kan också förebygga oönskad förekomst och tillväxt genom att dekontaminera odlingar med mikroorganismer redan i laboratoriet, i stället för att skicka iväg dem som avfall.

3. Välj arbetsmetoder, processer och tekniska anordningar som motverkar uppkomst av mikrobiologiska arbetsmiljörisker.

Välj så långt som möjligt sådana arbetsmetoder som minskar risken för stick- och skärskador, smitta och andra risker med mikroorganismerna. Tänk på att du ska kunna dekontaminera teknisk utrustning om det finns risk för spill. När något nytt tillkommer, som en ny analysmetod eller ett nytt instrument, behöver du se över arbetsmetoderna så att inte nya risker uppstår.

Det är vanligt att man av ekonomiska eller tekniska skäl använder engångsmaterial i stället för glas. Då skapas samtidigt mer avfall som behöver dekontamineras. Det behöver man också ta hänsyn till.

4. Vidta åtgärder så nära källan som möjligt.

Se till att dekontaminera mikroorganismer i ett så tidigt skede som möjligt. Då begränsar du spridningen av dem via disk och avfall. Vissa smittämnen behöver du arbeta med i en mikrobiologisk säkerhetsbänk för att begränsa spridning via luften.

5. Håll nere antalet personer som kan bli påverkade.

Genom att ha lämpliga arbetsmetoder, processer och teknisk utrustning håller du automatiskt nere antalet personer som berörs eller påverkas av mikroorganismen. Andra faktorer som kan hålla nere antalet personer som kan bli påverkade är om du dekontaminerar så nära källan som möjligt och förebygger oönskad tillväxt. Men ibland räcker det inte. Då måste du se till att vidta fler åtgärder. Det kan till exempel vara att enbart använda smittämnen inom ett väl avgränsat arbetsområde eller att begränsa tillträdet till området genom låsta dörrar eller tillträdesförbud under den tid som arbetet utförs.

6. Använd personlig skyddsutrustning.

När andra skyddsåtgärder inte är tillräckliga, är det nödvändigt att också använda personlig skyddsutrustning, som ett komplement till andra skyddsåtgärder. Det är däremot inte acceptabelt att använda personlig skyddsutrustning i stället för andra skyddsåtgärder.