I föreskrifterna finns detaljerade regler om vad som är goda hygienrutiner. Arbetssättet ska tillämpas när det finns smittrisk och inom vissa branscher. Det finns också utbildningskrav som gäller vilka hygienrutiner som ska tillämpas, se 13 § i föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4).

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter

Socialstyrelsen har regler om basala hygienrutiner inom vården och vissa omsorgsverksamheter. Basal hygien är främst till för att skydda patienter och omsorgstagare. Arbetsmiljöverkets bestämmelser om förebyggande hygienåtgärder liknar de basala hygienrutinerna, men är främst till för att skydda arbetstagaren.

När ska man tillämpa särskilda hygienåtgärder?

Man ska alltid tillämpa god hygien när det finns smittrisk. I verksamheter där man kan komma i kontakt med blod och andra kroppsvätskor från människor ska man tillämpa särskilda hygienåtgärder. Det gäller vid vård- och omvårdnadsarbete, men också för andra arbetstagare som kan komma i kontakt med kroppsvätskor, som väktare, poliser och personal på förskolor.

Särskilda hygienåtgärder gäller också för arbete inom djurens hälso- och sjukvård.

Slakteri- och livsmedelsbranschen omfattas däremot inte av bestämmelsen om särskilda hygienåtgärder. Däremot gäller föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4) i övrigt, för dessa branscher.

Vad innebär särskilda hygienåtgärder?

Att arbeta med särskilda hygienåtgärder innebär bland annat att man i arbetet:

• använder handskar, skyddskläder och annan skyddsutrustning när det behövs
• desinfekterar och tvättar händerna
• hanterar kanyler och vassa föremål på ett säkert sätt
• känner till de rutiner som gäller vid spill, stickskada och liknande.

De exakta bestämmelserna hittar du i 14 § i föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4). Arbetsgivaren ska se till att de instruktioner och rutiner som finns på arbetsplatsen stämmer överens med bestämmelserna. Arbetsgivaren ska också se till att det finns nödvändig utrustning och att arbetstagarna följer arbetsplatsens instruktioner och rutiner.

Vilken utbildning behöver arbetstagaren?

Arbetstagaren ska följa de muntliga och skriftliga instruktioner som arbetsgivaren ger, men det är också viktigt att den som kan utsättas för smitta får lämplig utbildning och träning. Utbildningen bör innehålla flera olika delar:

• information om vilka smittämnen som kan förekomma i arbetet
• innebörden av de särskilda hygienåtgärderna
• rutiner för beredskap och åtgärder för att minska risker vid tillbud och olyckor, till exempel spill av blodprov/urinprov
• hur man hanterar vassa föremål
• hantering av avfall som innehåller vassa föremål
• betydelsen av vaccination
• övning och praktiskt handhavande.

Om en akut smittrisksituation inträffar har arbetstagare som har utbildning och erfarenhet bättre förutsättningar att skydda sig emot smittan. Därför finns det krav i föreskrifterna på att arbetstagare som kan komma i kontakt med blod eller andra kroppsvätskor från människor eller djur ska få utbildning. Kraven finns i 13 § i föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4).

Olika smittvägar kräver olika sorters åtgärder

Nedan beskriver vi några viktiga åtgärder för att skydda arbetstagaren mot smittämnen som har olika smittvägar. De olika smittvägarna beskriver vi på sidan om huvudsakliga risker med smitta.

Huvudsakliga risker med smitta

Eftersom smittämnen smittar på olika sätt och har olika egenskaper behöver arbetsgivare ta hänsyn till vilka smittämnen det är fråga om för att avgöra vilka skyddsåtgärder som behövs. När det finns risk för smitta i arbetet ska man tillämpa god hygien. 

Man ska inte behöva bli sjuk på grund av att man utsätts för smittämnen i arbetet. Men när det gäller smittämnen som det är vanligt att smittas av i samhället, som förkylningsvirus, kan det vara svårt att avgöra om man har blivit smittad i arbetet eller på fritiden. Normalt ingår det inte i arbetsgivarens ansvar att utreda och bedöma riskerna för arbetstagare att smittas av vanliga förkylningsvirus. Det är när arbetsuppgifterna innebär nära kontakt med människor som man särskilt behöver beakta och förebygga sådana smittrisker. Det kan handla om arbete i förskolor, omvårdnad eller sjukvård. Man har i flera fall kunnat visa att god handhygien minskar risken att drabbas av många vanliga smittämnen.

Om arbetsgivare följer de bestämmelser och råd om utformning och underhåll av arbetsplatser och personalutrymmen som finns i våra föreskrifter om arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1), minskar riskerna att arbetstagare smittas av infektionssjukdomar eller utsätts för andra mikrobiologiska hälsorisker. På arbetsplatser där man riskerar att utsättas för allvarliga hälsorisker till följd av smittämnen behöver man ofta extra åtgärder för att skydda arbetstagarna.

Arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1), föreskrifter

Förebygg direkt och indirekt kontaktsmitta

Kontaktsmitta är vanligt på många arbetsplatser. Inom vård och omsorg är det kanske den vanligaste smittvägen.

När det finns risk för att arbetstagare kan bli smittade via kontaktsmitta är följande åtgärder viktiga för att minska smittriskerna:

• att ha god handhygien och användning av handdesinfektionsmedel (handsprit)
• att inte ta med händerna i ansiktet
• att ha bra städrutiner på arbetsplatsen
• att utrusta och organisera arbetsplatsen så att smitta förebyggs
• att personalen är utbildad om riskerna och har fått de instruktioner som behövs om det finns stor risk att smittas av allvarliga smittämnen
• att använda skyddshandskar om riskbedömningen visar att det behövs.

Förebygg smitta från kroppsvätskor

I arbeten där man kan komma i kontakt med kroppsvätskor från människor gäller särskilda regler. Då ska man arbeta enligt särskilda hygienåtgärder. Det gäller också i verksamheter inom djurens hälso- och sjukvård. Detta innebär bland annat att använda:

• handskar vid risk för kontakt med kroppsvätskor
• skyddskläder vid vård- och omvårdnadsarbete i nära kontakt med personer
• visir när det finns risk för stänk av kroppsvätskor
• andningsskydd om det finns risk för allvarlig luftburen smitta
• stickskyddade vassa föremål som ska användas på människa och hantera det stickande/skärande avfallet på ett säkert sätt.

Förebygg droppsmitta och luftburen smitta

Droppsmitta är en vanlig smittväg vid luftvägsinfektioner. Många av de skyddsåtgärder som är viktiga för att undvika kontaktsmitta är också lämpliga att använda vid dropp- och luftburen smitta. Men ibland kan det behövas flera åtgärder, till exempel andningsskydd och munskydd. Det är skillnad på vilken funktion munskydd och andningsskydd har. Munskydd skyddar oftast bara mot stänk. För att skydda sig mot de små droppar och dammpartiklar som är aktuella vid luftburen smitta måste man använda andningsskydd. De andningsskydd som behövs för att skydda mot luftburen smitta ska ha täta filter. Du hittar mer information om andningsskydd och munskydd på sidan om fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön.

Fördjupning om smittrisker i arbetsmiljön

För att minska smittriskerna specifikt vid risk för smitta via dammpartiklar behövs ytterligare åtgärder, till exempel:

• att man undviker att virvla upp damm som förorenats av gnagare och fåglar
• att man vid städning fuktar damm som förorenats av gnagare och fåglar innan det städas bort
• att man använder andningsskydd med rätt partikelfilter, om det inte går att undvika förorenat damm i luften.

Förebygg blodburen smitta

Blodburna smittämnen finns inte bara i blod utan kan också finnas i andra kroppsvätskor. Blodburen smitta kan också finnas på använda kanyler och andra vassa föremål som har använts på människor eller djur. Eftersom både människor och djur kan vara bärare av olika blodburna smittämnen men inte visa några symptom på sjukdom, är det viktigt att alltid betrakta blod och andra kroppsvätskor som smittförande.

De här åtgärderna kan minska risken för blodburen smitta:

• Använd skyddshandskar.
• Använd bara stickskyddade produkter.
• Sätt aldrig tillbaka skyddshylsan på en använd kanyl.
• Släng använda vassa föremål direkt efter användning i en särskild behållare för stickande och skärande avfall.
• Räck aldrig över ett använt vasst föremål till en annan person.

Förebygg vektorburen smitta

För att undvika vektorburen smitta, är det viktigt att undvika de insekter eller fästingar som kan bära på smittämnen.

Dessa åtgärder kan minska risken för vektorburen smitta, men vilka man väljer beror på vilka smittämnen som är problemet:

• Använd lämpligt insektsmedel.
• Bär täckande klädsel och stövlar vid arbete i skog och mark och i parkområden.
• Leta alltid efter fästingar och ta bort dem direkt efter att du vistats i områden där det finns fästingar.
• Vaccinera dig mot fästingburet encefalitvirus (TBE).

Förebygg livsmedelsburen smitta

Risken att bli smittad av livsmedel i arbetet är förhållandevis liten. Men det förekommer att arbetstagare på slakterier blivit smittade i sitt arbete. Därför är viktigt att vara noga med handhygienen och ha tillgång till handtvätt. Det finns livsmedelslagstiftning som har till syfte att hindra att människor blir sjuka av livsmedel. Det är viktigt att även följa denna lagstiftning om man arbetar med livsmedel och framförallt om man hanterar eller provsmakar råa eller otillräckligt upphettade livsmedel.

Förebygg vattenburen smitta

Smitta från avloppsvatten kan undvikas genom olika åtgärder. Några exempel på åtgärder kan vara:

• tekniska åtgärder för att hindra stänk från öppna bassänger
• avdödning av smittämnen genom upphettning, kemiska medel eller reningsprocessen
• att minska halten smittämnen genom utspädning (processen)
• åtgärder som behövs för att undvika aerosoler (små vattendroppar i luften som man kan andas in)
• att erbjuda arbetstagare vaccin mot hepatit A, stelkramp och andra smittämnen som kan vara relevanta.

Se vidare om mikrobiologiska arbetsmiljörisker i IVL:s och Svenskt vattens vägledning på deras webbplats.

www.arbetsmiljoVA.se, öppnas i nytt fönster

De åtgärder som behövs för att undvika tillväxt av legionellabakterier i ett vattensystem kan vara några av följande:

• tillräckligt hög temperatur i systemet
• konstruktion av ledningssystemen så att vatten inte blir stillastående
• urspolning av systemen med jämna mellanrum.

Se vidare kunskapssammanställningen om Legionella i miljön – hantering av smittrisker på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

Vägledning om val av skyddsutrustning vid zoonos

Arbetsmiljöverket har tillsammans med flera andra myndigheter tagit fram en vägledning om val av skyddsutrustning vid misstänkt eller konstaterat fall eller utbrott av zoonos. Vägledningen riktar sig till arbetsgivare och arbetstagare som i sitt arbete kan komma i kontakt med smittade djur eller den miljö där djuren har vistats, till exempel, vid utbrott av högpatogen fågelinfluensa.

Myndighetsgemensam vägledning om val av skyddsutrustning vid misstänkt eller konstaterat fall av zoonos

Åtgärder för att förebygga stick- och skärskador

Här finns information om hur man skyddar sig mot blodburna smittor på grund av stick- och skärskador.

Blodburna smittor märks inte alltid utanpå

Bland de blodburna smittämnena finns det många som kan ge allvarliga och ibland kroniska sjukdomar. De flesta är ovanliga, men inte alla. Exempel på blodburna smittämnen som inte är helt ovanliga i Sverige är hepatit B, hepatit C och humant immunbristvirus (HIV). Både människor och djur kan bära på blodburna smittor utan att ha några symptom. Därför ska man alltid arbeta med blod eller andra kroppsvätskor som om de vore smittade.

Arbetsmiljöer där blodburen smitta kan förekomma 

Det finns många olika verksamheter där man som arbetstagare kan riskera att komma i kontakt med blod och andra kroppsvätskor och där man kan råka ut för en stick- eller skärskada från vassa föremål. Exempel på sådana verksamheter är:

• vården
• äldreomsorgen
• barnomsorgen
• tandvården
• polisen
• omhändertagande av avlidna
• tatuering och skönhetsvård
• verksamheter inom djurens hälso- och sjukvård.

Arbeta på ett sticksäkert sätt

För att undvika att smittas av blodburna smittämnen är det viktigt att man arbetar på ett sticksäkert sätt. Ett sticksäkert arbetssätt innebär att den som i sitt arbete använder vassa föremål som kanyler och skalpeller alltid måste hantera dessa föremål som om de vore smittförande efter att de använts på människor eller djur.

Arbetsgivaren ska se till att de hanterings- och skyddsinstruktioner som ska följas också innehåller instruktioner om hur man ska hantera vassa föremål. Arbetsgivaren ska också se till att de produkter som ska användas på människa är sticksäkra.

Följande åtgärder är viktiga för att man ska kunna arbeta på ett sticksäkert sätt:

• Alla vassa föremål ska vara försedda med en integrerad skyddsfunktion.
• Efter användning ska man genast lägga vassa föremål i en behållare avsedd för stickande/skärande avfall.
• Man ska aldrig sätta tillbaka skyddshylsan på en använd kanyl.
• Arbetstagare ska få utbildning i hur man arbetar på ett sticksäkert sätt och hur man hanterar vassa föremål med skyddsfunktion och andra säkra produkter.

Använd föremål med integrerad skyddsfunktion – stickskydd

Vassa föremål som kanyler eller lansetter ska vara försedda med en skyddsfunktion, så kallat stickskydd, som ska sitta ihop med det vassa föremålet. Direkt efter användning ska man aktivera skyddsfunktionen så att det inte går att sticka eller skära sig på den vassa änden. Om arbetstagare ska hantera insulinspruta med kanyl eller pennkanyler för insulinbehandling ska sådana produkter också vara försedda med integrerad skyddsfunktion.

Även vassa föremål med stickskydd ska kastas i en särskild behållare som är avsedd för skärande eller stickande avfall.

Stickskyddade vassa föremål ska användas inom alla verksamheter där det finns risk för att komma i kontakt med blod eller andra kroppsvätskor från människor.

Använd andra hjälpmedel om det saknas skyddsfunktion

Det kan finnas enstaka produkter som inte går att köpa med stickskydd. Om man behöver använda ett vasst föremål som saknar skyddsfunktion, måste man använda andra tekniska hjälpmedel för att undvika stick- och skärskador. Ett exempel är magnetbrickor för suturnålar.

Det finns krav på avfallsbehållare

Det ska finnas en särskild avfallsbehållare för skärande och stickande föremål. Behållaren ska vara gjord så att de vassa föremålen inte kan tränga igenom väggen på behållaren. Avfallsbehållaren ska vara märkt med orden skärande och stickande avfall och den får inte återanvändas.

Om olyckan ändå är framme

Om man trots skyddsåtgärderna råkar sticka eller skära sig, måste det finnas skriftliga instruktioner i nära anslutning till arbetsplatsen. I instruktionerna ska det stå vart och till vem man ska vända sig för att få hjälp.

Man behöver snabbt göra en bedömning av hur stor risk det är att smitta kan ha förts över till den som stuckit sig. Därefter gör man en bedömning om det behövs medicinering eller förebyggande vaccination. En behandling måste sättas in mycket tidigt efter skadetillfället för att ha tillräcklig effekt. Om man känner oro och obehag över sin stick- eller skärskada så har man rätt till psykologiskt stöd.

Medicinska förebyggande åtgärder

Vaccinationer kan skydda mot vissa sjukdomar

Vaccination kan användas förebyggande men kan inte ersätta andra skyddsåtgärder, som bra arbetsrutiner, goda hygienrutiner eller personlig skyddsutrustning. Vid arbeten med speciella smittrisker kan vaccination ge extra säkerhet för den enskilde arbetstagaren. Exempel på sådana smittämnen är mässling, röda hund och hepatit B. De vacciner som finns tillgängliga mot olika smittämnen varierar både i effektivitet och hur lång immunitet de ger. I bilaga 1 i föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4) finns angivet om det finns verksamma vacciner.

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter

Arbetsgivaren ska erbjuda kostnadsfri vaccination till personalen om riskbedömningen visar behov av detta. Arbetsgivaren kan däremot inte utifrån arbetsmiljölagen kräva att en arbets­tagare vaccinerar sig om arbetstagaren inte själv vill. I samband med vaccinationen är det viktigt att arbetsgivaren informerar arbetstagaren om vikten av att fortfarande arbeta på ett säkert sätt, eftersom vaccinet endast skyddar mot vissa sjukdomar och det dessutom finns vacciner som inte ger ett heltäckande skydd. Även studenter på vård- och omsorgsutbildningar har rätt till kostnadsfri vaccination om risk­bedömningen visar behov av detta.

Förebyggande behandlingar eller mediciner

Vid misstänkt exponering för smittämnen som ger allvarlig sjukdom kan man i vissa fall behöva behandla förebyggande med antikroppar, antibiotika, vaccinationer eller annan medi­cinering. På arbetsplatser där det finns påtaglig risk för exponering för ett visst smittämne och det finns rimlig möjlighet till förebyggande behandling, bör man ha en skriven instruktion till arbetstagarna om detta. Den bör också innehålla information om vart man ska vända sig om man har blivit exponerad. Exempel på sådana arbetsplatser kan vara diagnostik- och forskningslaboratorier eller vårdavdelningar.

I sällsynta fall kan man behöva ge antibiotika i förebyggande syfte till laboratoriepersonal. Ett sådant exempel är när man hittar brucellabakterier vid diagnostik i rutinlaboratorier som använder skyddsåtgärder på skyddsnivå 2.

När behövs medicinska åtgärder?

Några exempel på medicinska åtgärder som kan behövas med anledning av mikrobiologiska arbetsmiljörisker är dessa:

• Undersökning av allergiska reaktioner och lungfunktionstest kan behövas då arbets­tagare är eller misstänks vara utsatta för mikrobiologiska luftföroreningar.
• Personer som har nedsatt immunförsvar eller överkänslighet mot specifika biologiska agens kan behöva undersökas om de reagerar på något i arbetsmiljön.
• Kontroll av immunitet mot olika smittämnen som tuberkulosbakterier eller röda hund­virus.

Arbetsgivaren ska stå för kostnaderna för medicinska åtgärder och kontroller

Arbetstagaren ska kostnadsfritt bli erbjuden alla de medicinska kontroller och åtgärder som behövs enligt riskbedömningen. Se 10 § i föreskrifterna om smittrisker (AFS 2018:4).

Smittrisker (AFS 2018:4), föreskrifter

Bestämmelser om medicinska kontroller och hälsoundersökningar i arbetslivet finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2019:3) om medicinska kontroller i arbetslivet.

Medicinska kontroller (AFS 2019:3), föreskrifter

Företagshälsovården kan ge råd om arbetsmiljön

Företagshälsovården är inriktad på att ge stöd till arbetsplatser när det gäller hälsounder­sökningar och undersökningar av arbetsmiljön. De kan ofta också ge råd om hur arbetsmiljön kan förbättras utifrån bedömningar av de risker som finns på arbetsplatsen.

Den som har smittats eller misstänks ha smittats med vissa sjukdomar är skyldig att låta sig undersökas av läkare enligt reglerna i  smittskyddslagstiftningen.