Kravet på lämpligt termiskt klimat är ett allmänt formulerat funktions­krav och man måste därför bedöma lämplig temperatur från fall till fall. Tillämpning av reglerna kräver bedömning av hela situationen.

Normalt behöver man räkna med att hålla minst +20 °C i lufttemperatur för att klimatet samman­taget ska kunna bli god­tagbart vid stilla­sittande arbete i vanlig klädsel. Vid rörligt eller fysiskt mera ansträngande arbete bör temperaturen vara lägre.

Besvär och obehag av kyla eller värme beror inte bara på luft­temperaturen utan även på ett antal andra klimat­faktorer. Det är strålnings­temperatur, luft­hastighet och luft­fuktighet. Arbets­intensitet och klädsel är andra faktorer som påverkar klimat­upplevelsen. Dessutom påverkar lokala eller tillfälliga faktorer som ojämn temperatur och temperatur­skillnad mellan huvud och fot. Även små skillnader upplevs som obehagliga. Vid en samlad bedömning kan därför klimatet i det enskilda fallet visa sig vara undermåligt även om luft­temperaturen verkar rimlig.

Luft- och strålningstemperatur påverkar

Lufttemperatur och strålningstemperatur är de klimatfaktorer som påverkar upplevelsen mest. Strålningstemperaturen är den inverkan som omgivande varma eller kalla ytor ger. Det kan vara till exempel fönster och ytter­väggar. Strålnings­temperaturen påverkar klimatet lika mycket som luft­temperaturen. Som ett sammanfattande, förenklat mått använder man den så kallade "operativa temperaturen". Det är medel­värdet av luft- och strålnings­temperatur i drag­fria miljöer. I en modern och väl­isolerad byggnad är strålnings­temperaturen ofta lika med luft­temperaturen. Luft­temperaturen kan då användas som närme­värde för att ange klimatet.

Vintertid bör luft­temperaturen, vid lätt och stilla­sittande arbete, normalt ligga inom området 20-24 °C. Sommar­tid bör den ligga inom 20-26 °C. Om luft­temperaturen under längre tid ligger utanför dessa områden bör det termiska klimatet undersökas närmare.

Standard för att bestämma lämplig lufttemperatur

För att bestämma lämplig lufttemperatur vid andra aktiviteter och klädsel kan man använda standarden SS-EN ISO 7730 (se föreskrifterna om arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1), kommentarerna till 124 §). Med den kan man bestämma det område som ger termisk komfort. Både mät­metoden och rikt­värdet för temperaturen behöver anpassas till lokal och verksamhet, och de behöver diskuteras med någon sak­kunnig, till exempel en arbetsmiljö­­ingenjör från företags­­hälsovården. I arbetsmiljö­frågor av detta slag förutsätts också att skydds­ombudet medverkar.

Standarden SS-EN ISO 7730 är enbart tillämplig vid temperaturer mellan 10 och 30 °C. Vid lägre temperaturer kan man använda sig av standarden SS-EN ISO 11079:2007, se kommentarerna till 126 § i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1).

Arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1), föreskrifter

Litteratur

Temperatur inomhus, allmänna råd från Folkhälsomyndigheten FoHMFS (2014:17). Gäller bostäder och skolor m.fl.

Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus HSLF-FS 2024:10, Folkhälsomyndighetens webbplats, öppnas i nytt fönster

Ytterligare litteratur kan sökas via vanliga allmänna bibliotek.