På många sätt har digitalisering förbättrat människors arbetsmiljö. Till exempel kan robotik göra det möjligt att ta bort repetitiva arbetsuppgifter. Samtidigt kan digitalisering standardisera arbetssätt och minska inflytande och påverkan på hur det egna arbetet ska genomföras.
För att fortsatt få mer kunskap om digitaliseringens påverkan på arbetsmiljön startar Arbetsmiljöverket en treårig utvecklingsinsats. I takt med att vi bygger mer kunskap kommer vi att välja ut ett antal fokusområden.
– Digitaliseringen kan medföra förändringar i verksamheten som är komplexa. Samma digitala lösningar kan ha både positiv och negativ inverkan på arbetsmiljön. Det är viktigt att uppmärksamma och förebygga risker, så att ingen blir sjuk, skadas eller dör av förändringar i verksamheten, säger Linda Svahn, som ska leda Arbetsmiljöverkets fortsatta arbete med att utforska digitaliseringens påverkan på arbetsmiljön och vilka effekter den kan få.
Vårdpersonalens upplevelse av vård på distans
För att öka kunskapen har Arbetsmiljöverket tidigare låtit forskare titta närmare på hur arbetet och arbetsmiljön för vårdpersonal påverkas när digitala verktyg, såsom till exempel videomöten, används vid vårdinsatser på distans.
Den kvalitativa forskningsstudien är genomförd med stöd av forskare på Research Institute of Sweden (Rise). Totalt har 20 personer intervjuats, främst läkare och sjuksköterskor, men även andra professioner inom regioner och privata aktörer.
Forskningsstudien visar att digitaliseringen medför både positiva och negativa effekter på arbetet. Forskarna lyfter fram två genomgående arbetsmiljöaspekter. Den ena handlar om att andelen av arbetstiden som vårdpersonalen spenderar digitalt sannolikt är avgörande för hur de upplever digital vård. Studien visar att vårdpersonalen behöver en balans mellan fysisk och digital vård för att inte uppleva social och professionell isolering. Den andra aspekten handlar om den digitala vårdens ändamålsenlighet, det vill säga hur väl digitaliseringen stödjer arbetet som ska genomföras. Det får inte bli ytterligare system som läggs på det vardagliga arbetet, utan det behöver vara integrerat i befintliga arbetsprocesser.
Några slutsatser som studien visar är att:
- Digitala möten fungerar bättre när vårdinsatserna är avgränsade till enstaka möten, men finns det behov av ett mer komplext analysarbete eller samarbete med fler aktörer, så fungerar inte digitala möten lika bra.
- En del ser det som att vårdinsatser i digitala miljöer är en paus från en stressig vårdcentral, men man vill inte gå miste om den sociala kontakten man får när man träffar kollegorna fysiskt.
- Digitala möten upplevs vara mindre flexibla och nya arbetssätt är ovana, samtidigt beskrivs det som att man har en större kontroll över den egna arbetssituationen.
- En del upplever att det finns förutsättningar för återhämtning när arbetet sker via digitala verktyg, men att det blir ett större eget ansvar att ta paus.