Lagen kompletterar det skydd som redan finns enligt grundlagarna och meddelarskyddslagen. Detta innebär bland annat att meddelarskyddet (offentligt anställda och vissa privat anställda inom till exempel vård, skola och omsorg har också ett omfattande skydd att lämna uppgifter till media i publiceringssyfte) kommer att löpa parallellt med den nya lagen för att skydda visselblåsare. Det kommer alltså även fortsättningsvis att vara möjligt att i publiceringssyfte gå direkt till journalister med uppgifter om exempelvis oegentligheter.

En visselblåsare är någon som rapporterar/slår larm om oegentligheter och missförhållanden, ofta på den egna arbetsplatsen. Det kan till exempel vara att mutor tagits emot i samband med en offentlig upphandling eller att skattepengar använts för dyra nöjesresor.

Alla offentliga- som privata arbetsgivare som har fler än 50 anställda ska ha dessa kanaler på plats. Ett antal myndigheter som utsetts som behöriga ska också inrätta externa visselblåsarsystem.

I visselblåsarlagen används endast begreppet verksamhetsutövare. I de flesta sammanhang betyder det arbetsgivare i privat, kommunal och statlig sektor som har anställda.

Ett visselblåsarsystem är en rapporteringskanal för information om missförhållanden och oegentligheter på arbetsplatsen. Genom systemet ska information om missförhållanden eller oegentligheter kunna rapporteras anonymt. Den som rapporterar ska inte riskera att drabbas av repressalier eller negativa konsekvenser.

Visselblåsarlagen ställer inte några krav på att det ska finnas ett tekniskt system för rapportering. Lagen beskriver i stället vilka funktioner eller krav ett internt visselblåsarsystem ska uppfylla. Det innebär att visselblåsarsystem kan se olika ut men ändå uppfylla lagkraven.

• Arbetsplatsen ska ha tydliga interna rutiner för hur rapportering om missförhållanden ska tas emot, följas upp och återkopplas.
  
  
• Det ska gå att rapportera skriftligt och muntligt samt vid ett fysiskt möte.
  
  
• En bred krets av personer ska kunna använda visselblåsarsystemet och skyddas mot repressalier. Utöver anställda ska till exempel volontärer, praktikanter och konsulter kunna rapportera.
  
  
• Det ska finnas särskilt utsedda personer eller enheter som hanterar informationen som rapporteras. Dessa personer eller enheter ska vara oberoende och självständiga.
  
  
• Arbetsgivare och fackförbund kan ingå kollektivavtal om den interna visselblåsarfunktionen där de kan anpassa rutinerna till de egna förhållandena på arbetsplatsen. Dock får dessa anpassningar inte innebära inskränkningar i någons rättigheter enligt visselblåsardirektivet. Kollektivavtalet ska ha slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, det vill säga ett fackförbund eller liknande.
  
  
• Kommuner får dela interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning med varandra samt med kommunala bolag, stiftelser och föreningar som också omfattas av samma skyldigheter. När kravet på intern visselblåsarfunktion börjat gälla för privata verksamhetsutövare med 50 – 249 anställda 17 december 2023, kan även de dela interna rapporteringskanaler och så kallade förfaranden för rapportering med varandra. De förfaranden som får delas är dels mottagande av rapporter och dels utredning av de förhållanden som rapporterats.

En visselblåsarfunktion är en kanal där man ska kunna rapportera allvarliga missförhållanden i arbetsrelaterade sammanhang som det finns ett allmänintresse av att de kommer fram. Visselblåsarfunktionen ska kunna användas i de fall där det inte hjälper att rapportera internt, men också i andra fall – till exempel om den information som rapporteras inte är lämplig att rapportera om internt. Därutöver ska det säkerställas att ingen som slår larm riskerar repressalier.

Det har kommit en ny lag - lag om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden - som ger skydd för personer som rapporterar om missförhållanden på arbetsplatser, så kallade visselblåsare. Förslaget innebär att EU:s direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten, det så kallade visselblåsardirektivet, genomförs i den svenska lagstiftningen.

Den nya lagen ersätter den tidigare visselblåsarlagen. Bland annat kommer fler personer att omfattas av skyddet för visselblåsare än vad som gäller idag. Det ska bli tydligare hur man går till väga för att visselblåsa och identiteten på den som slår larm om missförhållanden ska hållas hemlig.

Typ av händelser beskrivs i lagen som ”information om missförhållanden i ett arbetsrelaterat sammanhang som det finns ett allmänintresse av att de kommer fram” (1 kap. 2 § 1 st.) Lagen gäller även information om missförhållanden som utgörs av ett handlande eller underlåtenhet som strider mot 3 punkter som beskrivs närmre i 1 kap. 2 § 2 st.

Interna rapporteringskanaler är de som till exempel företag och myndigheter själva upprättar och som omfattar missförhållanden i den egna verksamheten.

En extern rapporteringskanal är en kanal som är upprättad hos en myndighet för hantering av rapportering om överträdelser som ligger inom myndighetens ansvarsområde, och som kan omfatta missförhållanden hos vilken offentlig eller privat verksamhetsutövare som helst. En extern rapporteringskanal kan till exempel användas om den rapporterande personen inte tror att rapportering till en intern rapporteringskanal hos den berörda verksamhetsutövaren skulle innebära en objektiv och saklig hantering. Det gäller under förutsättning att det handlar om frågor som faller inom den behöriga myndighetens område och därmed kopplat till EU:s rättsakter.

Nej, det är inte nödvändigt. En extern rapporteringskanal kan till exempel användas om den rapporterande personen inte tror att rapportering till en intern rapporteringskanal hos den berörda verksamhetsutövaren skulle innebära en objektiv och saklig hantering. Det gäller under förutsättning att det handlar om frågor som faller inom den behöriga myndighetens område och därmed kopplat till EU:s rättsakter.

Ja, det kan man, om man uppfyller de kriterier som lagen ställer upp för att omfattas av skydd, det vill säga

• att det ska handla om rapportering i ett arbetsrelaterat sammanhang om missförhållanden som det finns ett allmänintresse av, eller
  
  
• missförhållanden som handlar om handlande eller underlåtenhet mot viss EU-rätt.
  
  Skyddet för visselblåsare gäller också när man rapporterar utanför en intern kanal, till exempel om det inte finns en intern kanal. Det viktiga är att personen tillhör de kategorierna av rapporterande person som omfattas av lagens skydd (se 1 kap. 8 § p. 2 i visselblåsarlagen). Det finns inget krav på att interna kanaler ska användas istället för externa eller att rapporteringen via externa kanaler ska ha föregåtts av rapportering via interna kanaler.

Med det menas en persons nuvarande eller tidigare arbete i privat eller offentlig verksamhet, och där personen har fått information om missförhållanden.

För att det ska finnas ett allmänintresse

• ska det gälla allvarliga förhållanden
• angå en krets som kan betecknas som allmänheten
• finnas ett legitimt intresse av att missförhållandena kommer fram

Det kan till exempel gälla vanliga och systematiska missförhållanden som det finns ett samhällsintresse av att de rättas till eller avbryts. Missförhållandet behöver inte vara aktuellt eller pågående, det kan även gälla rapportering av avslutade och helt utagerade missförhållanden. Däremot omfattas normalt inte information som endast rör den rapporterande personens eget arbets- eller anställningsförhållande av lagen.

Lagens skydd mot repressalier gäller enbart för rapportering av missförhållanden som

• har uppstått eller som högst sannolikt kommer att uppstå i den verksamhet som den rapporterande personen är, har varit eller kan komma att bli verksam i, eller
• i en annan verksamhet som den rapporterande personen är eller har varit i kontakt med genom sitt arbete

Den som rapporterar ska också vid tidpunkten för rapporteringen ha en rimlig anledning att anta att informationen om missförhållandena var sann.

Med rapport eller rapportering menas tre olika varianter av muntligt eller skriftligt lämnande av information om missförhållanden:

• internt i verksamheten där missförhållandet förekommer
• externt till en behörig myndighet
• genom offentliggörande, genom att visselblåsaren till exempel vänder sig till media

Ett viktigt krav i visselblåsarlagen är att funktionen som hanterar rapporteringen är oberoende och självständig. Det kan vara antingen en person eller en grupp personer som hanterar rapporteringskanalen. Det bör handla om en snäv krets av personer.

De som utses ska ha ett visst mandat att agera utan verksamhetsutövarens godkännande, till exempel mandat att inleda och avsluta utredningar eller ha frihet att formulera slutsatser från uppföljningen av rapporter utan att verksamhetsutövaren godkänner slutsatserna.

Ett annat sätt att stärka oberoende och självständighet är att behöriga personer inte rapporterar enligt den ordinarie hierarkin i verksamheten, utan direkt till en högre nivå som till exempel en styrelse, chefsjurist eller revisor.

I oberoende och självständighet ligger också att verksamhetsutövaren inte får vidta bestraffande åtgärder mot en behörig person eller enhet på grund av att denne utför sina arbetsuppgifter.

Verksamhetsutövaren ska göra de interna kanalerna tillgängliga för följande personer som förekommer i verksamheten:

1. Arbetstagare
2. Volontärer
3. Praktikanter
4. Personer som annars utför arbete under en verksamhetsutövares kontroll och ledning (till exempel inhyrd personal)
5. Egenföretagare
6. Personer som ingår i ett företags förvaltnings-, lednings-, eller tillsynsorgan, om verksamhetsutövaren är ett företag
7. Aktieägare som är verksamma i bolaget, om verksamhetsutövaren är ett aktiebolag

Med missförhållanden menas alla typer av försummelser eller oegentligheter, oavsett om de beror på medvetet agerande eller oaktsamhet. Även olika typer av försummelser eller oegentligheter som ännu inte har inträffat, men som högst sannolikt kommer att inträffa, kan vara ett missförhållande. Försök att dölja missförhållanden kan i sig utgöra ett missförhållande. Missförhållandet behöver inte vara aktuellt eller pågående.

Det krävs också att det finns ett allmänintresse – se svaret på frågan Vad menas med allmänintresse.

Genom de interna kanalerna ska en rapporterande person kunna rapportera skriftligt, muntligt och vid ett fysiskt möte.

Den som rapporterar ska få en bekräftelse inom sju dagar på att rapporten är mottagen. Det gäller dock inte om personen avsagt sig rätten att få en bekräftelse. Det gäller inte heller om mottagaren kan anta att en bekräftelse skulle avslöja personens identitet. Det kan till exempel handla om att personen använder sin e-postadress som används i anställningen. Om en bekräftelse då skickas till denna e-postadress kan det innebära en risk för att andra får kännedom om att personen rapporterat, och därmed avslöjar dennes identitet.

Den person som rapporterar ska också i rimlig omfattning få återkoppling om vilka åtgärder som vidtagits som uppföljning. Den rapporterande personen ska få information om uppföljningen på ett så heltäckande sätt som möjligt. Det innebär dock att man inte nödvändigtvis alltid har rätt att få information om samtliga åtgärder som har vidtagits som uppföljning och skälen för dem. Det kan finnas hinder att återkoppla till exempel på grund av tystnadsplikt och sekretess.

Om det blir aktuellt ska den som rapporterar få information om att en uppgift som kan identifiera denne kommer att lämnas ut, om inte informationen gör att syftet med uppföljningen eller åtgärderna hindras eller försvåras. Uppgifter som kan identifiera en person är namn, personnummer och adress. Det kan också vara en uppgift om var personen arbetar eller vilken funktion personen har i organisationen.

• Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
• Ideella organisationer som arbetar med frågor som rör säkerhet och miljö i arbetslivet eller mot korruption och andra missförhållanden i arbetslivet.

De organisationer som kan få bidrag ska ge information och råd till personer som skyddas av visselblåsarlagen.
Informationen och rådgivningen ska handla om

• vilket skydd man har som visselblåsare
• hur och till vem man kan rapportera om missförhållanden
• hur ens personuppgifter kommer att behandlas
• vilka uppgifter som omfattas av tystnadsplikt eller sekretess.

Ja, privata verksamheter med mellan 50 och 249 arbetstagare kan dela interna rapporteringskanaler och tillvägagångssätt för rapportering och uppföljning med varandra.

Det som får delas är

1. mottagande av rapporter
2. utredning av det som har rapporterats. Det innefattar dock inte kontakt med den person som rapporterar.

Nej, det gäller för verksamhetsutövare som har femtio eller fler arbetstagare vid ingången av kalenderåret.

Nej, eftersom begreppet arbetstagare ska tolkas som en fysisk person som har någon typ av anställningsförhållande mot arbetsgivaren. Franchisetagare ska därför ses som separata arbetsgivare med egna arbetstagare.