Byggnads- och anläggningsarbete är ofta belastande för kroppen. Arbetet kan vara tungt genom mycket manuell hantering när material bärs och lyfts, eller så kan tunga verktyg användas. Arbetet kan också vara repetitivt, det vill säga att samma arbetsmoment upprepas gång på gång. Det är även vanligt att byggnads- och anläggningsarbete behöver utföras i dåliga arbetsställningar på grund av begränsat utrymme eller att arbete måste utföras i exempelvis fothöjd eller ovanför axelhöjd.

För att de som arbetar inte ska utsättas för hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar måste det finnas tillräckligt utrymme för arbetet och utrustning för att lyfta och transportera byggprodukter och annat material. Det är viktigt att alla tänker på detta i bygg­projektets olika planerings­faser. I praktiken krävs därför att byggherren, projektörerna, bygg­arbetsmiljö­samordnarna och arbets­givaren tänker på ergonomiska förutsättningar för såväl bygg­skedet som för byggnadens bruks­skede. Även utrymmen för framtida underhåll och kända arbets­platser i byggnaden måste utformas utifrån Arbetsmiljöverkets regler om belastningsergonomi och arbets­platsens utformning.

Belastningsergonomi (AFS 2012:2), föreskrifter

Arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1), föreskrifter

Ventilationsrum, el­centraler, tillträdes­vägar till tak och runt skorstenar är exempel på utrymmen som måste utformas ur bland annat ett ergonomiskt perspektiv, med tanke på behov av framtida underhålls­arbete. Är byggnaden i övrigt planerad för att utgöra arbetsplats för en viss verksamhet, ska även de behoven undersökas och planeras utifrån föreskrifterna om belastnings­ergonomi, arbetsplatsens utformning och andra föreskrifter som är aktuella.

Exempel på dåliga ergonomiska förhållanden i byggskedet kan vara:

• att det saknas utrymme för arbetet, som exempelvis på vindar, i krypgrunder, invändigt arbete i rör och installations­gångar.
• att det saknas transportmöjligheter för tungt gods, som till exempel rullande hantering eller att använda lyftanordningar.
• tunga handhållna maskiner och verktyg.
• att arbetet inte medger användning av arbetsplattformar utan kräver användning av stegar.
• att det inte finns utrymme för trappor, ställningar och hissar.
• att arbetet måste utföras med händer eller armar ovanför axelhöjd eller under knänivå.
• att det saknas utrymme eller möjlighet att använda lyftanordningar för fönster, dörrar eller skivor.
• maskiner med hög vibrationsnivå, exempelvis bilningsmaskiner och entreprenadmaskiner.
• dålig belysning.
• stora nivåskillnader utan trappsteg eller landgångar.
• instabila landgångar.

Åtgärder för att förebygga riskerna kan vara att:

• planera arbete och logistik för material.
• det finns lyft- och transportmöjligheter för material.
• välja lättare och mer hanterbart material.
• göra arbeten i rätt ordning.
• hålla ordning och reda på arbetsplatsen.
• undersöka vilka hjälpmedel som finns för olika arbeten.
• variera arbetet genom arbetsrotation.

Det är viktigt att kroppen både är uppvärmd före, och får möjlighet att återhämta sig efter, en ansträngning. Åter­hämtning tar tid, särskilt om ansträngningen pågått länge. Exempelvis kan långvarig eller åter­kommande skruvning med skruv­dragare medföra belastnings­skada om musklerna i axeln inte hinner återhämta sig. När rörelse­variation ges i arbetet sprids belastningen på olika delar av kroppen.

Belastningsergonomi