Systematiskt arbetsmiljöarbete kan i korthet beskrivas så här:

• Undersök verksamheten, i synnerhet med avseende på vilka risker som finns.
• Bedöm de risker du hittar i undersökningen.
• Planera och vidta åtgärder för att minska eller ta bort riskerna.
• Kontrollera att åtgärderna gett resultat.

Du måste även utreda de olyckor, sjukdomar och tillbud som förekommit i din verksamhet. Vad beror de på? Finns det några systematiska brister i hur ditt företag arbetar, som du borde ändra på? Allt detta ingår i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

För att aktiviteterna ovan ska fungera på bästa sätt ställer också reglerna om systematiskt arbetsmiljöarbete krav på vissa förutsättningar, som till exempel:

• att arbetsmiljöuppgifter behöver fördelas i verksamheten
• att de som får uppgifter behöver kunskaper och resurser
• att arbetstagarna ges möjlighet att medverka i arbetsmiljöarbetet
• att det finns rutiner som tydligt beskriver hur de olika aktiviteterna ska genomföras. 

Det systematiska arbetsmiljöarbetet är alltså ett system av både aktiviteter och organiseringen av dessa för att kunna förebygga de risker som är aktuella i verksamheten, och skapa en säkrare och bättre arbetsmiljö.

Läs mer på sidan att arbeta med arbetsmiljön

Arbeta med arbetsmiljön

När det gäller ställningar så består riskerna ofta av fall- eller rasolyckor, tillsammans med ergonomiska risker. Hur riskbilden för det enskilda företaget ser ut beror i stor utsträckning på hur man arbetar med ställningar. Här finns några typer av företag:

1. De som uppför och sedan upplåter en ställning åt ett annat företag.
2. De som använder ställningar i sin verksamhet.
3. De som uppför ställningar för att sedan själva använda dem.

Företag av typ c) drabbas av samma risker som både a) och b), men företagsgruppen i sig är avsevärt mindre än a) och b). Några viktiga punkter att tänka på finns här:

a)      Du som uppför, väsentligen ändrar och monterar ner ställningar är ofta utsatt för fallrisker, eftersom ställningarnas skyddsräcken ofta monteras efter att arbetsplanen kommit på plats. Då måste du vara skyddad genom att använda personlig fallskyddsutrustning. Ett problem där är att det inte alltid är självklart var den personliga skyddsutrustningen kan fästas – rådgör med ställningens tillverkare eller leverantör om du är tveksam!

Du måste även tänka på ergonomin när ställningarna uppförs, väsentligen ändras eller monteras ner – se till att minimera de moment som innebär att ställningskomponenterna måste lyftas eller bäras. Försök lyfta upp komponenterna med kran, eller montera hiss i ett tidigt skede så att hissen även kan användas för att få upp ställningskomponenterna.

b)      För dig som ska använda ställningar är det viktigt att se till att de passar din verksamhet, det vill säga för det arbete du tänkt utföra från den. Är du tveksam – säg ifrån så snabbt som möjligt! Det blir svårare att få ställningen ändrad ju längre du väntar!

Dessutom måste du kontrollera ställningen innan du tar den i bruk, och fortlöpande under användningstiden. Det är till exempel viktigt att det finns skydd mot fall (skyddsräcken) överallt där de ska finnas, och att de är kompletta. De ska ha överledare, mellanledare och fotlist, eller motsvarande skydd på annat sätt. Om du ska använda ställningen som skydd mot fall när du arbetar på ett tak vid sidan av ställningen, behöver skyddsräcket vara såväl starkare som tätare.

Det är en stor fördel om kontrollen av att ställningen är korrekt byggd och fungerar väl, som man ska göra innan den tas i bruk första gången, kan göras samtidigt av den som byggt ställningen och den som ska använda den. Glöm inte att kontrollen ska dokumenteras!

c)      Om du uppför ställningen och sedan själv ska använda den, måste du också dokumentera kontrollen – däremot vet du säkert själv vad som behövs för att du ska kunna utföra ditt arbete på ett bra sätt.

Att välja utrustning - vilken ställning ska man ha?

Först och främst måste du välja rätt arbetsutrustning. Ska du över huvud taget använda en ställning? Det kanske är mer lämpligt att välja en lift eller någon annan anordning för det arbete du ska utföra. Om du ändå kommit fram till att en ställning är den mest lämpliga arbetsutrustningen för arbetet måste du även välja rätt typ av ställning.

Du måste först bestämma om ni ska använda en fasadställning eller en rullställning. Om du ska göra arbete på en fasad är valet enkelt – det är en fasadställning du ska ha. Om det dock är mycket korta (och lätta) arbeten det handlar om kan du ibland klara dig med en rullställning. En rullställning är enklare att montera och ska inte förankras till fasaden, men är inte lika stabil som en fasadställning. Även tillträdeslederna är sämre. För att se mer om vad som gäller för användning av rullställningar, se 71 § i föreskrifterna och texten om dem i vägledningen.

Allmänt om planering

Planering är det viktigaste, från början till fullbordan, för arbete med eller från ställningar. När europeiska kommissionen tog fram ”arbete-på-höjd-direktivet”, tog man fasta på det och slog fast att man alltid måste göra en planering innan man ska uppföra och använda ställningar. Detta krav är implementerat i 25 § i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ställningar (AFS 2013:4).  Arbetsmiljöverket har även tagit fram en särskild blankett som kan användas i planeringen.

Plan för uppförande, användning och nedmontering av ställning/väderskydd, pdf, öppnas i nytt fönster

Planering av arbete på fasader

När du ska välja vilken fasadställning du ska ha måste du tänka på ett antal faktorer:

• Ska flera företag vara där, samtidigt eller efter varandra?
• Vilket arbete ska göras, och är redskapen eller verktygen som ska användas tunga eller ohanterliga?
• Hur bred ska ställningen vara?
• Vilka tillträdesleder behövs?
• Hur ska ställningen förankras?
• Ska ställningen tjäna som upplag för väderskydd?
• Vilka laster behöver den ta upp?
• Behöver ni använda fler arbetsplan än ett samtidigt?

Innan du bestämmer vilken ställning ni ska ha måste du känna till vilka arbeten som ska utföras från ställningen och vem som ska utföra arbetet. Om du inte känner till hur arbetet eller arbetena ska utföras, bör du kontrollera med företagen som ska utföra dem, så du känner till deras behov. Då bör du samtidigt kontrollera vilka maskiner eller eventuell annan tung utrustning som företagen vill använda på ställningen. Denna utrustning kan såväl inverka på ställningens bredd som på dess lastklass.

Ställningsbredd

För att det ska gå att arbeta på ställningen på ett bra sätt behöver arbetsplanet vara tillräckligt bred. Principen är att det behövs 0,60 m vardera för att arbeta, för större materialuppläggning och för materialtransport. Det är viktigt att du tänker igenom behovet innan du väljer ställning – alla ställningar har inte samma möjlighet till större bredder.

I standarden SS-EN 12811-1 finns ett system med breddklasser för att ange bredden på ett arbetsplan. Systemet, som består av bokstaven W följd av två siffror som anger bredden i decimeter. En bredd av 0,60 m anges alltså med koden W06 och en bredd av 2,40 m benämns W24. Däremellan finns breddklasser med intervallet 0,30 m.

Ju fler personer som ska arbeta på ställningen, desto bredare behöver den vara, särskilt om de arbetar i närheten av varandra. När det gäller att hantera byggmaterial, byggprodukter eller annat gäller Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi.

Tillträdesleder

Det behövs nästan alltid trappor som tillträdesleder vid fasadarbete. Det är endast om det är några få personer som ska använda ställningen och den ska stå uppe under en kort tid som man kan klara sig med annat.

Ibland behövs flera trapptorn i en ställning. Normalt ska det inte vara mer än 25 meter mellan dem om det behövs flera.

Ofta behövs det hiss utöver trappor. Man ska göra en riskbedömning med hänsyn till följande faktorer:

• hur högt det är till arbetsplanet
• hur omfattande arbetet är
• hur många som ska använda tillträdeslederna.

Föreskrifterna om byggnads- och anläggningsarbete kan då vara till stöd för bedömning.

Byggnad- och anläggningsarbete (AFS 1999:3), föreskrifter

Belastning på ställningen

Något av det viktigaste när man väljer ställning är att bestämma vilken lastklass den ska ha – det finns sex lastklasser (klass 1-6). De vanligaste lastklasserna för normalt arbete är klass 3 eller klass 4, ibland klass 2. Lastklass 5 är den vanligaste vid murning. Lastklass 1 används så gott som aldrig vid fasadarbete, och lastklass 6 kommer ibland i fråga när man behöver ta upp tunga maskiner på ställningen, eller om man utformar en intagsbrygga för tungt material.

Om flera företag ska använda ställningen samtidigt måste man undersöka om de ska arbeta på olika nivåer.

En mer detaljerad redovisning av systemet med lastklasser finns i vägledningen ”Säkra ställningar”.

Säkra ställningar (H456), bok

Dimensionering och dimensioneringshandlingar

När man väl vet vilka laster ställningen kommer att utsättas för behöver man göra en dimensionering – det vill säga att kontrollera att ställningen är säker att vara på om den maximala lasten uppnås.

Ofta är det tillräckligt med ett typkontrollintyg (för en prefabricerad ställning) eller typfall (för en rörställning) som dimensioneringshandling, nämligen om

1. lastklassen med tillhörande breddklass finns med i intyget, och
2. endast arbetsplan på en nivå ska belastas samtidigt, och
3. ställningen inte ska kläs in.

Detta gäller under förutsättning att typkontrollintyget innehåller de uppgifter som är upplistade i föreskrifterna om ställningar (AFS 2013:4), bilaga 2.

 Ställningar (AFS 2013:4), föreskrifter

Om något av a) – c) inte är uppfyllt måste man se till att bärförmågan undersöks vidare. För alternativ a) kan det räcka att man kompenserar en större bredd med en kortare facklängd. För att kunna belasta fler än en nivå samtidigt kan man kompensera den ökade lasten av en mindre bredd, en kortare facklängd och/eller en lägre ställningshöjd.

Om ställningen ska kläs in är oftast förankringen avgörande för säkerheten. Förankringskrafterna blir vanligen flera gånger högre för en iklädd ställning, även om man bara klär in den med så kallad sommarväv. Man kan dels både behöva använda starkare förankringar och fler förankringar, ibland till och med två förankringar för samma knutpunkt i ställningen.

Även om man kommer långt med enkla medel, behöver man ändå ibland göra en särskild dimensionering av hela ställningen. Man kan då behöva vända sig till en konsult eller till ställningsleverantören, som ofta kan tillhandahålla dimensioneringshandlingar eller tipsa om en konsult, som är kunnig på just det fabrikatet.

För rörställningar finns inget typkontrollintyg, därför att de inte är prefabricerade. Det finns däremot typfall för rörställningar som är framtagna av Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) på uppdrag av Arbetsmiljöverket. De kan användas på samma sätt som ett typkontrollintyg.

Rörställningar – Utvärdering av typfall (SP Arbetsrapport 2006:58), RISE Research Institutes of Swedens webbplats, öppnas i nytt fönster

Om du uppför ställningen för att ett annat företag sedan ska använda den – tänk då på att lämna med dimensioneringshandlingarna – användaren ska ha tillgång till dem!

Planering av arbete från rullställningar

Rullställningar kan man med fördel arbeta från, om vissa förutsättningar är uppfyllda. Arbetet ska vara kortvarigt och sådant att ställningen ofta behöver flyttas. Byte av lampor, armaturer, upp- eller nedsättning av skyltar samt mindre målnings-, el-, ventilations- och plåtslageriarbeten är exempel på sådana arbeten. Under vissa förutsättningar kan man även måla fasader på småhus från rullställningar. Här är det särskilt viktigt att arbetsgivaren gör en noggrann riskbedömning!

Det som är viktigt att tänka på att en rullställning inte är lika stabil som en fasadställning. Den tål inte vindlaster på samma sätt, och får inte användas när det blåser för mycket. Den bör därför aldrig stå utomhus över natten.

Säkra ställningar (H456), bok

Var även noga med att läsa instruktionerna innan du ska uppföra eller använda den. Du får aldrig stanna kvar uppe på rullställningen när den flyttas. Då får heller inget material som kan ramla ner ligga på den.

En viktig skillnad mot fasadställningssystem är att en rullställning aldrig får användas på annat sätt än det eller de sätt som beskrivs i typkontrollintyget – läs i instruktionerna om hur den kan användas, och hur den då ska utformas! Typkontrollintyget är alltså den enda dimensioneringshandlingen.

Planering av arbete från tak med ställning som skyddsräcke

Ofta är det svårt att montera skyddsräcken vid en takfot eller takkant. Det kan då vara lämpligt att montera en ställning runt byggnaden så att man kan arbeta med takfoten från den. Den utgör även ett skyddsräcke för dem som arbetar på taket. Man måste då tänka på att särskilda krav gäller för skyddsräcket på ställningen. Till exempel kan det behöva höjas eller förstärkas.

Höjden på räcket räknas från takytan och vinkelrätt mot den, och ska vara minst 1 meter. Om ställningens arbetsplan ligger cirka 0,4–0,5 meter under takfoten innebär det att räcket måste vara högre än 0,95 m ovanför arbetsplanet.

Om någon som arbetar på taket faller kan han eller hon komma nedrutschande längs taket och till slut träffa skyddsräcket, som då måste vara så starkt och tätt att det kan uppta dessa krafter. Om taklutningen är större än 10° måste skyddsräcket dels vara tätare, och dels kunna uppta dynamiska laster. Utförandet varierar beroende på taklutning och höjdskillnad (från takets högsta punkt till takfoten). 

Läs mer i vägledningen Säkra ställningar, sida 23–29.

Säkra ställningar (H456), bok

Planering av arbete med väderskydd

När man monterar väderskydd eller arbetar under ett väderskydd finns det ett antal viktiga faktorer att beakta. Som allt annat måste väderskyddet dimensioneras med avseende på vindlast, snölast och personlaster. Om väderskyddet enbart finns på plats under juni, juli och augusti kan man bortse från snölasten. Snölasten ska vara minst den som motsvarar den snö som kan falla under sju dagar efter varandra (på årsbasis) under en femtioårsperiod. Snölastvärden kan köpas från SMHI, men man kan även välja värdet 0,6 kN/m².

Det räcker inte alltid att endast dimensionera väderskyddet – ofta placerar man väderskyddet på en ställning, och man måste då förvissa sig om att ställningen kan ta upp lasterna från såväl sig själv som väderskyddet. De måste alltså dimensioneras som en samverkande enhet.

Den snölast man dimensionerar väderskyddet för motsvarar oftast den snö som kan falla under en veckas tid, och det innebär att man även måste röja snö från det regelbundet. Det kan även hända att väderskyddstaket behöver repareras under tiden det används – därför måste en tillträdesled till taket finnas, och man måste vara skyddad mot fall under tiden.

Glöm inte att planeringen och kontrollen av ett väderskydd ska dokumenteras på samma sätt som för en ställning!

Utbildning

Bakgrund

För att uppföra, väsentligen ändra och montera ner ställningar måste man ha kunskaper och utbildning. Kravet på utbildning infördes i föreskrifterna om ställningar år 2006, och har modifierats något i samband med att föreskrifterna AFS 2013:4 trädde i kraft.

Utbildningsnivåer

För att uppföra, väsentligen ändra och montera ner ställningar ska man, som ett minimum, ha utbildning enligt något av följande alternativ:

Grundutbildning

• Särskild information om hantverkarställningar                  
• Särskild information om rullställningar                               
• Allmän utbildning om ställningar                                        
• Särskild utbildning om ställningar                                       

Tilläggsutbildning

• Tilläggsutbildning om speciella ställningskonstruktioner (för denna tilläggsutbildning behövs ”Allmän utbildning om ställningar” som grund).
• Tilläggsutbildning om väderskydd. Observera att kravet trädde i kraft den 1 januari 2016 (för denna tilläggsutbildning behövs ”Särskild utbildning om ställningar” som grund).

Alla som arbetar med att uppföra, väsentligen ändra och montera ner ställningar måste ha den erforderliga utbildningen. Ett undantag är lärlingar, som får delta i arbetet under utbildningstiden under överinseende av en handledare.

För de företag (till exempel ställningsentreprenadföretag) där personalen huvudsakligen arbetar med att uppföra, väsentligen ändra och montera ner ställningar är dessa miniminivåer oftast inte tillräckliga. Där behövs i regel en mer omfattande utbildning som även är kopplad till erfarenhet. Det är lämpligt att de har något av följande kunskapsdokumentation:

• Kompetensbevis från STIB (teoretisk utbildning och 4200 timmars erfarenhet)
• Yrkesbevis från BYN (teoretisk utbildning och 4200 timmars erfarenhet)

Man kan även ha personer under utbildning med syfte att uppnå någon av de två kunskapsnivåerna.

Observera! Eftersom detta är ett allmänt råd så är innebörden att all personal inte nödvändigtvis måste ha dessa kunskapsnivåer – vid arbetstoppar under kortare tidsperioder accepteras att en mindre del av arbetsstyrkan på en arbetsplats enbart har den teoretiska utbildningsnivån.

Såväl kompetensbeviset från STIB och yrkesbeviset från BYN innebär att man har grundutbildning som motsvarar särskild utbildning om ställningar och tilläggsutbildning om speciella ställningskonstruktioner. Om företaget även arbetar med väderskydd måste man även ha tilläggsutbildningen om väderskydd.

Se föreskrifterna om ställningar (AFS 2013:4), bilaga 3 och vägledningen ”Säkra ställningar", sida 41-46.

Ställningar (AFS 2013:4), föreskrifter

Fallskydd vid uppförande, väsentlig ändring och nedmontering av ställningar

Det är mycket viktigt att du och din personal är skyddad mot fallrisker vid alla arbetsmoment när ni uppför, ändrar och monterar ner ställningar. Du som arbetsgivare kan förebygga riskerna på olika sätt beroende på hur ställningen är beskaffad. Särskilt för fasadställningar finns det tre olika alternativ.

Ställningar som monteras så att skyddsräcke redan finns på nästa övre nivå

Flera ställningsfabrikat kan monteras så att skyddsräcket (oftast överledare och mellanledare) redan finns på plats när den som bygger ställningen kommer upp på nästa nivå. Eftersom man då är skyddad mot fall behöver man inte använda personlig fallskyddsutrustning. Fotlisten ska monteras så snart som möjligt så att räcket blir komplett.

Användning av ett temporärt räckessystem

Ett sådant system monteras på den undre nivån och skjuts sedan upp till nästa nivå. Om systemet har överledare och mellanledare behöver man inte använda personlig fallskyddsutrustning när man monterar ställningens ordinarie skyddsräcke. Om systemet enbart har överledare måste personlig fallskyddsutrustning användas.

Personlig fallskyddsutrustning

Om inget av dessa möjligheter finns måste man använda personlig fallskyddsutrustning tills samtliga över- och mellanledare är uppsatta.

Observera! Lägg märke till att fotlisten inte måste finnas på plats under tiden man uppför, väsentligen ändrar eller monterar ner ställningar - fotlisterna ska däremot vara monterade innan ställningen överlämnas till användning.

Personlig fallskyddsutrustning

Kontroll

När man har uppfört en ställning eller ett väderskydd och ska överlämna den för användning, måste den som byggt den först kontrollera att den är korrekt uppförd och fungerar väl. Användaren ska, om möjligt, delta i kontrollen. På så sätt kan man kontrollera att den är rätt byggd, skyddsanordningar och tillträdesleder finns samt att alla erforderliga komponenter är på rätt plats. Sist men inte minst kan man kontrollera den är lämplig för det arbete som ska utföras från ställningen eller under väderskyddet.

Kontrollen måste dokumenteras, och kontrolldokumentet ska, tillsammans med ett antal andra handlingar, lämnas över till användaren och vid behov kunna visas upp. I vissa situationer ska handlingarna även lämnas till byggarbetsmiljösamordnaren för utförandeskedet.