Ansvariga inom kommunen

För att arbetsgivare och deras anställda ska ha möjlighet att utföra transporter på ett sådant sätt att riskerna för ohälsa och olycksfall minimeras är det viktigt att man inom kommunen tar sitt ansvar. I detta ingår anpassningsåtgärder av bostäder och att transportvägar mellan bostad och fordon är utformade så att till exempel en rullstolstransport kan ske säkert och på ett sådant sätt att risken för belastning blir liten. Det kan till exempel vara att det ej förekommer rullgrus, trappsteg eller allt för stora lutningar. 

Upphandlare inom kommunen

Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. Som upphandlare har du dock stor möjlighet att påverka utförarens/arbetsgivarens förutsättningar och incitament att skapa en god arbetsmiljö för sina anställda. Följande faktorer bör du som upphandlare ha i åtanke när du utformar avtal.

• arbetsmiljölagstiftningen och gällande föreskrifter från Arbetsmiljöverket ska följas.
• när en rullstolsburen person ska förflyttas mellan våningsplan där hiss saknas ska lämplig trappklättrare användas. 
• föraren ska kunna använda arbetsutrustning/hjälpmedel på ett sätt som är skonsamt för dem och för färdtjänstkunden. 
• föraren behöver ha tillräckligt med tid för att utföra sitt arbete, detta gäller inte minst vid rullstolstransporter. 
• arbetsgivaren ska arbeta systematiskt med förbättringar av arbetsmiljön (SAM). Det innefattar regelbunden riskbedömning, rutiner för hur brister rapporteras och åtgärdas samt vad som gäller vid akuta situationer. 
• i det systematiska arbetsmiljöarbetet ingår också att föraren ska känna till de arbetsrutiner som gäller.

Fordonens utformning 

Förutom att fordonen ska vara trafiksäkra bör de också vara utformade så att de tillåter en god ergonomi för chaufförerna. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi, AFS 2012:2, finns olika krav beskrivna.

De innefattar bland annat att:

• Takhöjden inne i fordonet ska vara så hög att chaufförerna kan arbeta i bra arbetsställningar och arbetsrörelser.
• Lutningen på den ramp som ska användas i anslutning till fordonet eller bakgavellyft, ska vara dimensionerad så att arbetet med att skjuta och dra inte blir för tungt för chaufförerna.
• Förarplatsen bör vara utformad så att den kan justeras utifrån varje förares kroppsmått.

Praktiska mått

• Takhöjd och utrymme i fordon; En arbetstagare ska kunna stå i upprätt ställning med möjlighet att röra sig fritt.
• Att lyfta; En börda bör inte väga mer än 15 kg om lyftet utförs på ett avstånd av cirka 45 cm från ländryggen. Vid lyftarbete ska också hänsyn tas till hur ofta, hur mycket, hur länge, greppbarhet och yttre förhållanden för den som lyfter.
• Rampers lutning vid transportvägar, gångar och korridorer; En ramp för rullstol bör ha en lutning på högst 1:12, d.v.s. 5° lutning.  Det är också viktigt att trösklar och andra nivåskillnader undviks i transportvägar. Läs mer i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1).

Arbetsplatsens utformning (AFS 2020:1), föreskrifter

Bussar och gupp

Vägverket har tillsammans med Arbetsmiljöverket samlat Sveriges Kommuner och Landsting, ett antal kommuner och kollektivtrafikhuvudmän med intresseorganisation samt arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter i branschen i ett gemensamt projekt. I projektet har två broschyrer publicerats som du hittar här nedan.

Bussar och grupp, utgångspunkter, avsikter och fakta, broschyr, pdf, öppnas i nytt fönster

Bussar och gupp - ett samverkansprojekt, sammanfattning, broschyr, pdf, öppnas i nytt fönster

Arbetsmiljö inom färdtjänsten

Inom Arbetsmiljöverket pågår arbetet med att inspektera färdtjänstföretag. Vi tittar på chaufförernas arbetsmiljöförhållanden och de eventuella risker för hälsofarliga eller tröttande fysiska belastningar som kan förekomma, som t ex vid tunga manuella rullstolstransporter.

Risker inom färdtjänst

Bakgrunden till insatserna är de skaderisker som färdtjänstchaufförer utsätts för i sitt arbete. Det kan till exempel vara

• arbete under tidspress,
• ogynnsamma arbetsställningar och
• rullstolstransporter till och från fordon.

Hot och våld i kollektivtrafiken

Hot och våld är ett växande problem för anställda inom kollektivtrafiken. Nästan var fjärde uppger att de varit utsatta för hot eller våld i arbetet under det senaste året. Därför har Arbetsmiljöverket gjort en undersökning av hur arbetsgivarna förebygger och åtgärdar dessa risker. Vi bad samtliga kollektivtrafikföretag i landet att med hjälp av en bedömningsmodell göra en självskattning av hur de hanterar hot- och våldssituationer.

Vi kan konstatera att förare och även annan personal i kollektivtrafiken är en utsatt grupp när det gäller risker för våld och hot i arbetet. Statistiken visar också att det finns betydande geografiska skillnader. Även om riskbilden varierar stort mellan verksamheterna så finns det i så gott som all kollektivtrafik riskkällor att ta hänsyn till, till exempel ensamarbete, hantering av kontanter och kontroller av färdbevis och biljetter.

Bedömningsmodell hot och våld i kollektivtrafiken, checklista, pdf, öppnas i nytt fönster

Relevanta föreskrifter för att arbeta förebyggande med hot och våld

Våld och hot i arbetsmiljön (AFS 1993:2), föreskrifter

Ensamarbete (AFS 1982:3), föreskrifter