Kontaktsmitta kan ske både direkt från smittkällan och indirekt via mellanled från smittkällan till den mottagaren. Tarmbakterier och luftvägsvirus sprids ofta via både direkt och indirekt kontaktsmitta

Direkt kontaktsmitta innebär att smittämnet överförs direkt vid kontakt med smittämnet och mottagaren. Exempel på sådan kontakt är handskakningar, kroppsnära vård av patienter eller blöjbyten.

Indirekt kontaktsmitta innebär att ett smittämne sprids via mellanled, till exempel via kontakt med utrustning, föremål eller ytor som varit i kontakt med ett smittämne.

När någon hostar, nyser eller kräks bildas ett moln av droppar som kan innehålla smittämnen, till exempel luftvägsvirus. Dropparna kan normalt nå 1-2 meter. Personer som finns i närheten kan andas in dropparna eller få dropparna på slemhinnor, till exempel i ögonen och på så sätt bli smittade. Droppsmitta är en vanlig smittväg vid luftvägsinfektioner som förkylning.

När dropparna faller ned på ytor och föremål, kan smittämnena föras vidare via indirekt kontaktsmitta. Det är en vanlig smittväg både vid luftvägsinfektioner och vinterkräksjuka.

I droppmoln kan det finnas mycket små vätskedroppar som kan hänga kvar i luften och spridas längre än bara några meter. Dessa droppar kallas för aerosol. Aerosol kan uppstå till exempel när personer andas, pratar eller sjunger. När en person andas in aerosol som innehåller smittämnen kan personen bli smittad.

Damm, rök, dimma, spray och luftföroreningar är vardagliga exempel på aerosoler. Finfördelade dammkorn och hudflagor som bär smittämnen kan ingå i en aerosol.

Hudflagor från till exempel patienter med hudinfektioner kan innehålla smittämnen. Vissa smittämnen har god förmåga att överleva i dammiga miljöer och kan orsaka smitta om någon andas in dammet, till exempel sorkfeber och harpest.

Zoonoser som arbetsmiljörisk

Antibiotikaresistenta bakterier i arbetsmiljön

Luftburen smitta innebär att smittämnen finns i och sprids via luften. Inomhus är risken större att man smittas av smittämnen som finns i luften. Utomhus späds däremot smittämnen ut i stor utsträckning med omgivningsluften och då blir risken att smittas mindre. Exempel på smittämnen som kan spridas via luften är mässlingsvirus, influensavirus och tuberkulosbakterier.

Förorenat vatten innehåller smittämnen som kan orsaka sjukdom. Avloppsvatten, slam och latrin innehåller alltid smittämnen. Arbetstagare kan bli smittade genom att andas in aerosoler från förorenat vatten.

Det finns även andra risker vid avloppsarbete. Här finns information om dessa risker:

LÄNK till ämnessida om syrefattig miljö, explosiva gaser.

Legionellabakterier finns naturligt i vatten och jord. Om förhållandena är gynnsamma kan legionella växa och föröka sig till exempel i

• vattenledningar
• vattenberedare
• bubbelpooler
• luftkonditioneringsanläggningar
• kyltorn
• bioreningsanläggningar.

Arbetstagare kan andas in bakterien både från aerosoler med mycket små vattendroppar och från jord. Arbetstagaren kan då riskera att drabbas av allvarlig lunginflammation.

Smittämnen kan finnas i blod och andra kroppsvätskor. Arbetstagare kan smittas via

• skadad hud
• bett
• stänk av kroppsvätskor
• stick- och skärskador från kanyler eller andra vassa föremål.

Det finns många verksamheter där arbetstagare riskerar att komma i kontakt med kroppsvätskor. Några exempel är polisen, sjukvården, tandvården, äldreomsorgen, förskolan, vid tatuering och inom skönhetsvård.

Stick- och skärskador i arbetet

Smittor som sprids med insekter eller spindeldjur kallas för vektorburen smitta. Smittämnet finns inuti spindeldjuret eller insekten (vektorn) och överförs genom bett eller stick. Borrelia, TBE (fästingburen hjärninflammation), harpest och malaria är exempel på vektorburen smitta.

Zoonoser som arbetsmiljörisk