Alla reagerar olika

Människor reagerar olika i en våldssituation. En del reagerar direkt med stressreaktioner eller chocktillstånd, andra efter flera timmar eller dagar. Många upplever rädsla, obehag eller skräck efter det som hänt eller hade kunnat hända. Andra förblir relativt oberörda.

Reaktionen kan bero på hur den drabbade har uppfattat vad som hänt, om hen var beredd eller inte, om hen var ensam och om hen varit med om hot eller våldshändelser tidigare. Enbart kunskapen om risken för våld eller hot innebär för många människor en stark psykisk press i arbetet.

Ge stöd till den drabbade direkt

Mycket lidande kan förhindras om den som råkat ut för våld eller hot blir väl omhändertagen. Ofta är det viktigt för den drabbade att snabbt få ett bra psykiskt och socialt stöd av chef och arbetskamrater.

Den som har fått ett bra omhändertagande och möjlighet att bearbeta upplevelserna är också mycket bättre förberedd vid liknande händelser i framtiden.

Tänk på det här:

• Lämna aldrig en drabbad arbetskamrat ensam.
• Lyssna! Du behöver inte ge råd eller säga kloka saker utan det viktigaste är att du finns där.
• Undvik att ge kritik eller att söka efter vem som eventuellt har gjort fel.
• Skicka inte hem någon till en tom bostad. Se till att någon anhörig eller vän tar hand om den drabbade.

Erbjud professionellt stöd

Några samtal med en professionell samtalskontakt kan också vara viktiga. Alla drabbade tar inte emot detta erbjudande omedelbart. Som arbetsgivare kan du därför behöva återkomma med erbjudande om samtalsstöd en tid efter händelsen. Den drabbade kan då ofta bättre bedöma sitt behov av stöd. 

Företagshälsovården kan ofta erbjuda krisstöd. Arbetsgivare kan även teckna avtal med försäkringsbolag för att få tillgång till detta. 

Informera alla om vad som hänt

Som arbetsgivare bör du samla arbetstagarna och ge konkret och saklig information om vad som har hänt och vad du som arbetsgivare har gjort för att stödja den drabbade.

Det här är också ett tillfälle för dig som arbetsgivare att följa upp händelsen. Du kan fånga upp hur händelsen har påverkat arbetstagarna och om det finns behov av åtgärder för att minska oro och rädsla, till exempel gruppsamtal i någon form eller tillfällig personalförstärkning. Om du informerar om vad som hänt på ett bra sätt minskar risken för ryktesspridning, ogrundad oro och rädsla på arbetsplatsen.

Anpassa arbetet om det behövs

Den som drabbas av våld och hot kan bli sjuk efteråt. Om det händer är du som arbetsgivare skyldig att anpassa arbetet. Läs mer om arbetsanpassning:

LÄNK Arbetsmiljöverkets vägledning om arbetsanpassning 

https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/arbetsanpassning--forebygg-eller-atgarda-sjukfranvaro/vagledning-om-arbetsanpassning/?hl=v%C3%A4gledning%20om%20arbetsanpassning

LÄNK Kapitel 3 i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om planering och organisering av arbetsmiljöarbete (AFS2023:2)

Följ upp det som hänt

Arbetsgivare, skyddsombud och berörda arbetstagare bör följa upp vad som har hänt. Uppföljningen bör omfatta orsaken till att det hände, om rutinerna vid våld- och hotsituationer fungerade eller inte och varför de i så fall inte fungerade.

Förslag på vad ni bör dokumentera:

Uppgifter om den drabbade:

• kön
• ålder
• befattning eller yrke
• utbildning
• tid i yrket.

Uppgifter om händelsen:

• arbetsplats
• misstänkt gärningsperson
• när händelsen inträffade
• vilken sysselsättning som pågick
• ensamarbete eller inte
• vad som ledde fram till händelsen
• händelseförlopp.

Uppgifter om följderna av händelsen:

• fysiska eller psykiska skador
• sjukskrivning.

Åtgärder som ni planerar att genomföra efter händelsen:

• Behöver rutinerna förändras?
• Vilka åtgärder behöver genomföras för att liknande händelse inte ska upprepas?

Anmäl alltid våld och hot

Anmäl våld och allvarliga hot om våld till Arbetsmiljöverket, Försäkringskassan och Polisen. På webbplatsen Anmäl arbetsskada kan du anmäla både till Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket.

Anmäl arbetsskada

Arbetsgivaren gör polisanmälan, men det är den arbetstagare som blivit utsatt för brottet som är målsägande.