Tillvägagångssättet och de faktorer som du ska ta hänsyn till finns i bilaga 3 i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (2023:13) om risker vid vissa typer av arbeten. För att underlätta för dig som ska genomföra utredningen och bedömningen har Arbetsmiljöverket tagit fram en mall som kan användas för GMM-användningar i F-verksamheter eller L-verksamheter. Mallen finns sist i blanketterna för anmälan av F-verksamhet och L-verksamhet.

Du hittar blanketterna på sidan Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet.

För en R-verksamhet finns inga färdiga mallar. Du behöver själv göra en egen utredning och en fullständig riskbedömning.

Du som är arbetsgivare (verksamhetsutövare) behöver se till att dina instruktioner till arbetstagarna följer både föreskrifterna om GMM och föreskrifterna om smittrisker. De kan ibland skilja sig åt och då är det de strängare reglerna som ska tillämpas. God mikrobiologisk praxis beskrivs i reglerna om förebyggande åtgärder och reglerna om arbete med risk för kontakt med kroppsvätskor i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, 11 kap. smittrisker.

När du använder GMM som är smittämnen och samtidigt hanterar skärande eller stickande föremål ska du följa bestämmelserna om skärande och stickande föremål i föreskrifterna om smittrisker (AFS 2023:10).

För att kunna göra en utredning måste du ha tillgång till den kompetens som behövs. Utredningen ska vara vetenskapligt förankrad och utgå från beprövad erfarenhet. Det kan innebära att du måste ta in expertis utanför organisationen. I större organisationer kan det vara lämpligt att inrätta en biosäkerhetskommitté eller ett nätverk av experter som redan finns inom den egna organisationen.

I verksamheter som konstruerar GMM, finns oftast expertisen i arbetsgruppen som ska använda GMM. Men man kan också köpa eller få färdiga GMM som man inte riktigt vet vad de innehåller eller hur de är konstruerade. Du måste ändå göra utredningen och bedömningen innan du använder sådana GMM. Se till att fråga efter och få den information du behöver från den som har överlåtit GMM.

De allra flesta GMM-användningar och GMM-verksamheter som förekommer hos en verksamhetsutövare tillhör en verksamhetsinriktning med liknande risker. I olika GMM-verksamheter med samma verksamhetsinriktning brukar de inneslutnings- och skyddsåtgärder som behövs vara ganska lika.

Verksamhetsinriktningarna är:

• Laboratorieverksamhet, där GMM används på många olika sätt i liten skala i laboratoriemiljö.
• Djurverksamhet, där GMM används i eller på djur i djurhus, djuranläggningar eller liknande.
• Växtverksamhet, där GMM används i eller på växter i växthus, särskilda växtkammare eller liknande.
• Storskalig verksamhet, där GMM används i ett processystem i större volymer och där andra åtgärder än för laboratorieverksamhet krävs.
• Annan verksamhet, där inga eller få skyddsåtgärder från tabellerna är tillämpliga.

Skyddsåtgärderna för de olika verksamhetsinriktningarna finns i tabellerna i bilaga 3 B i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer.

Om du väljer att anmäla annan verksamhet ska du välja skyddsåtgärder som passar den egna verksamheten. Det kan till exempel vara förbränningsverksamhet eller arbete med kliniska prövningar. Det finns en särskild blankett för att anmäla en F-verksamhet som förbränner GMM-avfall från andra verksamhetsutövare.

Du hittar blanketten som heter F-avfall på sidan Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet.

Du som är verksamhetsutövare ska se till att den som du har utsett till arbetsledare har tillräckliga kunskaper och lämplig utbildning om de GMM som används, om riskerna med GMM och hur riskerna ska undvikas. Du ska också se till att alla andra som kan komma i direkt kontakt med GMM har tillräckliga kunskaper och utbildning.

För olika personalgrupper med olika arbetsuppgifter kan det vara lämpligt att utforma särskilda instruktioner med den information som behövs för att de ska kunna arbeta på ett säkert sätt. Det gäller till exempel instruktioner för djurskötare, lokalvårdare eller annan personal vars huvuduppgift inte är att använda GMM.

Användning av mikroorganismer

Oskadliggör GMM i utrustning samt innan det blir avfall. Rengöring och dekontaminering ska utföras för att förebygga skador på hälsa eller miljö. De medel och metoder som behövs för att dekontaminera beror på GMM-användningen. I första hand bör du välja värmebehandling. Om du använder kemiska medel behöver du ta hänsyn både till medlets effekt på GMM och till eventuella hälsoskadliga effekter, till exempel vid inandning eller hudkontakt.

Dekontaminering behövs före reparation och underhåll av utrustning som kan vara förorenad med GMM, till exempel centrifuger och odlingsutrustning. Kontrollera att ett intyg på att dekontaminering har gjorts följer med utrustningen.

Du behöver ha rutiner för att ta hand om avfall som innehåller GMM som inte är oskadliggjorda. Annars riskerar GMM att komma ut från inneslutningen. I Sverige finns krav på att verksamhetsutövare ska hålla GMM fysiskt inneslutna om de inte har fått tillstånd för att släppa ut dem. Därför är det viktigt att du ser till att det finns instruktioner både för hur avfallet hanteras och hur GMM hanteras innan de hamnar i avfallet.

Tänk på det här när du hanterar GMM-avfall:

• GMM-avfall från en R-verksamhet får inte lämna inneslutningen innan avfallet har dekontaminerats.
• Om avfallet från din F- eller L-verksamhet lämnas till en avfallsanläggning, ska du informera den som transporterar och tar hand om avfallet att det innehåller GMM som inte är oskadliggjorda samt om vilka eventuella risker som finns.
• Du ska också lämna information om vilka skyddsåtgärder de behöver vidta.

Hur din verksamhet hanterar avfall med GMM i verksamheten är en del av de skyddsåtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och miljön.

Du ska ha en beredskapsplan, om ett oavsiktligt utsläpp från din GMM-användning eller en olycka kan medföra allvarlig fara för miljön eller för människor utanför anläggningen. Underrätta den lokala räddningstjänsten, kommunens nämnd för miljö- och hälsoskydd och de myndigheter samt andra som kan beröras av ett utsläpp, såsom närliggande företag och allmänheten i området.

Beredskapsplanen är inte samma sak som instruktioner för spill och andra oönskade händelser, utan den ska säkerställa att du sätter in rätt åtgärder för att skydda miljön och människors hälsa. Om en beredskapsplan även behövs enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om smittrisker (2023:10) är det lämpligt att planerna sammanförs och överensstämmer.