Riskerna beror på ämnets egenskaper och hur det används

Användning av GMM kan medföra potentiellt skadliga effekter. För att bedöma risken krävs att verksamhetsutövaren utreder sannolikheten för att potentiellt skadliga effekter ska uppstå. De skadliga effekterna vid innesluten användning av GMM beror både på de egenskaper som finns i det biologiska materialet och på hur verksamheten använder GMM.

I bedömningen av risken ingår också att bedöma konsekvenserna för hälsa och miljö om GMM skulle hamna utanför inneslutningen.

Sannolikheten för att de skadliga effekterna ska uppstå beror ibland på egenskaperna eller användningssättet, men kan också bero på omgivande faktorer.

Risker vid innesluten användning av GMM

Risker vid arbete med GMM beror på de biologiska egenskaperna och hur GMM hanteras.

Skadliga effekter som har med de biologiska egenskaperna att göra är:

• infektion och sjukdom hos människor och allergiframkallande eller toxisk effekt på människor
• avsaknad av effektiv profylax eller behandling av sjukdom
  infektion och sjukdom hos djur eller växter
• spridning och etablering av GMM i miljön
• överföring av genetiskt material till andra organismer i miljön
• motståndskraft mot desinfektionsmedel, värmetålighet och liknande
• det införda genetiska materialets funktion eller påverkan på GMM.

Faktorer som kan öka sannolikheten för skadliga effekter som har med hanteringen att göra är

• stickande och skärande föremål
• bildande av aerosoler
• hantering av djur som ska infekteras eller har infekterats av GMM
• stora volymer och höga koncentrationer i storskalig odling
• utsläpp av GMM till miljön via avlopp eller avfall.

Risker med det biologiska materialet

Eftersom genteknik innebär att man konstruerar genetiska sammansättningar i organismer som inte nödvändigtvis finns i miljön skulle de förändrade organismerna kunna få helt andra egenskaper än de förväntade. Men i de allra flesta fall har inte GMM farligare egenskaper än den omodifierade motsvarigheten (vildtypen). Du som verksamhetsutövare måste ändå räkna med att en GMM kan ha oväntade och åtminstone annorlunda egenskaper.

På den här sidan hittar du beskrivningar av några vanliga egenskaper och faktorer som har att göra med det biologiska materialet och som skulle kunna påverka risken med GMM-användningen.

Det biologiska materialet i en GMM-användning är vektor, infört genetiskt material, vildtyp, färdig GMM och givarorganism, om den förekommer i användningen.

Smittämnen och virulensgener

Smittämnen undersöks ofta med avseende på de egenskaper som gör att de kan infektera och orsaka sjukdom. De gener som är inblandade kallas för ”virulensgener”.

Exempel på sätt att undersöka virulensgener är att inaktivera en gen som man vill undersöka och sedan återinföra genen på en plasmid eller i genomet med en virusvektor. Det förändrade uttrycket av virulensgenen kan påverka risken med GMM.

Ett annat sätt är att föra in genen i en besläktad mikroorganism som har en annan eller ingen smittrisk. Införandet av en virulensgen kan förändra egenskaperna så att mikroorganismen blir farligare eller så att en normalt ofarlig mikroorganism kan bli ett smittämne.

Risk för sjukdom hos djur eller växter

Sjukdom hos djur eller växter räknas också som en risk som skulle kunna uppstå på grund av GMM-användning. En virusvektor som inte orsakar sjukdom hos människor kan medföra risker för djur eller växter.

Vid arbete med en djur- eller växtpatogen, kan det finnas risker för djur eller växter i närmiljön utanför anläggningen där GMM-verksamheten bedrivs. En arbetstagare kan oavsiktligt bära med sig GMM utanför inneslutningen. Detta kan utgöra en risk för att djur eller växter påverkas eller smittas.

Antibiotikaresistensgener

Konstruktioner med antibiotikaresistensgener som används inom human- eller veterinär¬medicin kan medföra risk för att resistenta bakterier, själva resistensgenen eller resistenta GMM sprids.

Resistensen är vanligtvis antibakteriell och används bland annat vid urvalet av de kloner som har fått resistensgenen i fråga. Ibland finns resistens mot substanser som dödar celler från högre organismer och som används på samma sätt som antibakteriell resistens men i andra organismer.

Allergiska eller toxiska effekter

Uttryck av en del gener kan ge upphov till allergiska eller toxiska effekter. Förutom allergener kan man få en toxisk effekt av superantigen, som är ett protein som startar en ospecifik aktivering av immunförsvaret med inflammation som följd. Det införda genetiska materialet kan också koda för ett toxiskt protein eller en toxisk peptid.

Virusvektorer i cellkulturer

En vanlig GMM-användning är att använda en vektor som bygger på humana eller animala virus med olika slags gener i försök med celler i odling. Cellerna kan vara allt från immortaliserade och köpta cellinjer som HEK293, till primära celler från djur eller patienter.

Riskerna med virusvektorer i cellkulturer beror på det genetiska material som finns i vektorn eller i cellkulturen. Virusvektorerna som används är ofta replikationsdefekta och förändrade så att de bara kan ta sig in i cellen och leverera det genetiska materialet. För att en sådan virusvektor ska kunna förökas, krävs att man tillför de faktorer som saknas, till exempel proteinhöljet och packningsgener från en eller flera plasmider när vektorn ska förökas. På så sätt bär inte vektorn själv på alla nödvändiga gener. Det minskar risken för att vektorn i sig ska kunna orsaka någon sjukdom eller annan skadlig effekt.

Om en replikationsdefekt virusvektor kan infektera men inte förökas i mänskliga celler, räknas den ändå som riskklass 2 enligt kriterierna i bilaga 7 i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, när den förekommer i form av virusliknande partiklar.

LÄNK: RISKKLASSER OCH KLASSIFICERING AV SMITTÄMNEN

LÄNK: AFS 2023:10 SMITTRISKER

När en virusvektor har transfekterat cellerna i en cellodling och du har gjort tillräckligt många tvättar av kulturen så att inga viruspartiklar finns kvar, kan cellerna normalt betraktas som GMM i riskklass 1 om inte själva cellerna utgör en hälso- eller miljörisk.

Genreglering, onkogener, celltillväxt

Det genetiska materialet som förändras kan ha betydelse för riskerna med GMM-användningen. Till exempel kan virulensfaktorer, onkogener, uttryck av biologiskt aktiva substanser, receptorbindande egenskaper, toxiner, överlevnadsstrukturer och liknande ha mer eller mindre uppenbar påverkan på GMM eller den vektor som finns i användningen.

Även gener eller genetiska element som reglerar andra gener och därigenom påverkar cellers genuttryck kan medföra oönskade effekter.

Du bör vara särskilt uppmärksam om din GMM-användning innehåller sådana virusvektorer som kan infektera människors celler. Detta gäller om vektorerna innehåller genetiskt material som kan uttryckas och reglera celltillväxt eller andra essentiella gener.

Överlevnadsfaktorer för spridning i miljön

Det finns några faktorer som skulle kunna påverka överlevnadschanserna för GMM om de skulle ta sig ut i miljön:

• Förmåga att bilda värmetåliga sporer.
• Tåligt proteinhölje som inte bryts ned av vanliga desinfektionsmedel.
• Möjlighet att ta upp näring från olika källor.
• Vilka organismer en patogen GMM skulle kunna förökas eller överleva i.
• Var förökning sker och hur den sker.
• Bildande av spridningsenheter, till exempel en svamps sporer.

Andra faktorer skulle kunna minska överlevnadschanserna för GMM på motsvarande sätt.

Spridning av det genetiska materialet till andra organismer

Du behöver ta hänsyn till om GMM eller någon annan del i det biologiska materialet skulle kunna sprida det genetiska materialet till andra organismer.

Spridning skulle till exempel kunna ske med hjälp av virusvektorer som inte är replikationsdefekta eller som har ett brett värdspektrum. Bakterier kan ofta dela genetiskt material mellan sig och med andra, närbesläktade bakterier. En del bakterier kan naturligt transformera DNA som finns i miljön.

Risker med hanteringen

Hantering av GMM kan medföra potentiellt skadliga effekter. Vissa metoder, särskilda verktyg eller utrustning och möjligheterna till dekontaminering av GMM påverkar sannolikheten att de skadliga effekterna inträffar.

Skärande och stickande föremål

Precis som vid användning av smittämnen som inte är GMM, kan kanyler, skalpeller och liknande föremål öka risken för att arbetstagare får in GMM i blodet vid stick- och skärskador. Om de vassa föremålen har använts på djur, human vävnad eller kroppsvätskor, finns också en risk för smitta med smittämnen som inte ingår i användningen men som finns i det biologiska materialet. Tänk också på att vasst splitter från trasigt glas eller plast kan orsaka en skärskada.

Aerosolbildning kan göra att GMM sprids via luften

Vid kraftig aerosolbildning kan GMM som normalt inte kan spridas via luften eller aerosoler ändå spridas den vägen, eftersom de bärs med i de mycket små vätskedropparna i aerosolen.

Exempel på metoder som gynnar aerosolbildning är

• centrifugering
• vortexning
• omrörning av odlingsmedium.

Vid storskalig odling är sannolikheten större för aerosolbildning när någonting sätts till eller tas ut från en pågående odling. Även avluftning av odlingstanken kan medföra risk på grund av eventuellt övertryck eller läckage.

Användning av GMM i djurförsök

Användning av GMM i djurförsök kan medföra olika risker. Vid injektion av GMM eller vid blodprovtagning finns risk för att djuret rycker till och att arbetstagaren sticker sig på nålen. Det finns också risk för att djuret bits eller rivs och om djuret bär GMM eller smittämnen kan de hamna i såret.

GMM som utsöndras från djuret kan vara en risk för den som hanterar djuret och burarna. GMM skulle också kunna spridas till miljön via burens inredning eller bottenmaterial.

Stora volymer och höga koncentrationer

GMM i höga koncentrationer eller stora volymer kan öka risken för skadliga effekter. Även relativt små volymer med en hög koncentration av GMM som har en mycket låg infektionsdos ökar riskerna med användningen påtagligt.

Om GMM är en gramnegativ bakterie skulle stora odlingsvolymer kunna ge förekomst av endotoxiner i resterna efter en avslutad odling, även om GMM inte är skadlig på annat sätt för människors hälsa eller miljön.

GMM i avlopp och avfall

GMM måste hållas inneslutna även om de inte medför risker för människors hälsa eller miljön. Risken för utsläpp till miljön beror till stor del på hur GMM oskadliggörs innan det hamnar i avloppet eller i avfallet. Det betyder att GMM inte får föras ut från anläggningen via avlopp eller avfall utan att oskadliggöras. Om du har en F- eller L-verksamhet och inte har möjlighet att oskadliggöra avfallet behöver det skickas för destruktion till en avfallsanläggning som kan hantera GMM.

I R-verksamheter får inget GMM-innehållande avfall släppas ut via avloppet. Avfall som ska skickas för destruktion måste dekontamineras innan det lämnar laboratoriet.