Mät luftkvaliteten på arbetsplatsen
Om man inte kan bedöma luftkvaliteten på arbetsplatsen behöver man genomföra mätningar. Arbetsgivaren ansvarar för att planera och genomföra mätningarna.
Arbetsgivaren ansvarar för luftkvaliteten på arbetsplatsen och ska bedöma om halten av kemiska ämnen i luften är godtagbar i förhållande till de hygieniska gränsvärdena. Detta är reglerat i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön.
Om det inte räcker med en bedömning ska arbetsgivaren göra mätningar för att säkerställa att halten av de ämnena som används i verksamheten ligger under de hygieniska gränsvärdena med så god marginal som möjligt.
Arbetsgivaren planerar och genomför mätningar
När en mätning måste göras ansvarar arbetsgivaren för att planera och genomföra den. Planeringen bör göras i samarbete med arbetstagare och skyddsombud. Syftet med mätningen är att få en så riktig uppfattning som möjligt om exponeringen för att kunna vidta nödvändiga åtgärder.
-
Det är viktigt att en mätning omfattar en representativ andel av de exponerade arbetstagarna vid arbetsstället så att arbetsgivaren kan bedöma exponeringen för samtliga arbetstagare.
Gör exponeringsmätningar på de arbetstagare som utsätts för den högsta exponeringen. Se också till att mäta vid olika typer av arbetsuppgifter och arbetsmoment. Arbetet kan dessutom vara olika intensivt vid olika tidpunkter och olika dagar, och skillnaden mellan olika personer kan också vara stor. Detta måste man ta hänsyn till när man planerar för mätningar.
Det kan behöva utföras nya mätningar när det finns anledning att tro att nivån av luftföroreningar ökar, till exempel när ny utrustning börjar användas eller när en ny arbetsmetod införs.
Om det finns mer än ett gränsvärde för någon luftförorening gäller det lägsta värdet eftersom exponeringen inte ska överskrida något gränsvärde.
-
En person med mätkunskaper, till exempel en yrkeshygieniker eller skydds- eller arbetsmiljöingenjör, ska utföra mätningarna av luftföroreningarna. Om kompetensen inte finns på företaget kan arbetsgivaren vända sig till företagshälsovården eller en konsult.
Använd den mätmetod som passar syftet
Hur mätningar kan genomföras och användas för bedömning av exponeringen beskrivs i svensk standard för arbetsplatsluft.
-
En mätning med direktvisande instrument ger vägledning om var och på vilken nivå det förekommer exponering. Med ett direktvisande instrument kan man få vägledning var man behöver vidta åtgärder.
Direktvisande instrument kan användas vid misstanke om att det förekommer luftföroreningar på arbetsplatsen. Det kan visa exponeringstopparna, var föroreningarna kommer från och hur de sprids. Mätningarna kan man göra vid lämpliga ställen, till exempel vid en viss maskin eller vid ett visst arbetsmoment.
Direktvisande instrument kan också användas som larm. Instrumentet kopplas till ett larm som går om nivån av ett ämne blir för hög. När larmet går kan man utrymma lokalen, öka ventilationen eller genomföra någon annan åtgärd för att få ner exponeringen till en acceptabel nivå.
Oftast är larmet inställt så att det larmar när exponeringen kommer upp i de nivåer som korttidsgränsvärdet har.
Mätningar med direktvisande instrument ska inte användas för att jämföras med ett hygieniskt gränsvärde.
-
En personburen exponeringsmätning visar vilka halter av luftföroreningar som en viss arbetstagare andas in. Provtagningen sker oftast med en utrustning som arbetstagaren har på sin axel.
Mät- eller provtagningsutrustningen ska placeras så nära näsa och mun som möjligt, den så kallade andningszonen. Avståndet från näsa och mun bör inte överstiga 0,3 meter.
Personburna exponeringsmätningar används för att jämföra med ett hygieniskt gränsvärde.
Mät för att jämföra mot nivågränsvärde
För att jämföra luftföroreningar mot ett nivågränsvärde behöver man oftast mäta under minst 75 procent av arbetstiden, det vill säga 6 timmar av en arbetsdag på 8 timmar. Om exponeringen varierar mycket under en normal arbetsdag kan det dock vara nödvändigt att mäta under hela arbetstiden.
Om exponeringen endast sker under en viss del av arbetstiden är det tillräckligt att mäta under den tiden. Mätningen ska omfatta så lång tid att mätresultatet blir tillförlitligt och så att resultatet ska kunna jämföras med ett nivågränsvärde. Den del av arbetstiden som omfattas av mätningen ska vara representativ för exponeringen.
Kortare avbrott i arbetet tas oftast med i mätningen, men däremot inte längre raster.
-
Exponeringsmätningen måste ibland göras i omgångar under en arbetsdag som sedan läggs ihop. Den uppmätta genomsnittliga halten av luftföroreningen ska beräknas som ett tidsvägt medelvärde. En fulltidsprovtagning under en hel arbetsdag ger detta värde direkt. En deltidsprovtagning ger det tidsvägda medelvärdet, Cm, ur följande formel:
där C1, C2, C3 och så vidare är den uppmätta halten för varje deltidsprov och t1, t2, t3 är provtagningstiden för varje deltidsprov. Ett exempel på hur man beräknar tidsvägt medelvärde finns nedan.
Det tidsvägda medelvärdet av en luftförorening är godtagbar om det inte överskrider gränsvärdet. Målsättningen bör dock vara att genomsnittshalten av luftföroreningarna inte överskrider det hygieniska gränsvärdet ens för kortare stunder under en del av en arbetsdag.
Exempel på beräkning av tidsvägt medelvärde
Man har tagit fyra prov av lösningsmedel A med personburen mätutrustning under en dag enligt följande:
Exempel på beräkning av tidsvägt medelvärde Prov 1 kl. 07.50 – 10.00 130 min 67 ppm Prov 2 kl. 10.00 – 12.00 120 min 54 ppm Prov 3 kl. 12.35 – 14.20 105 min 35 ppm Prov 4 kl. 14.20 – 16.05 105 min 48 ppm Det tidsvägda medelvärdet blir då enligt formeln:
Cm = 52 ppm. Om nivågränsvärdet för lösningsmedel A är 70 ppm så ligger exponeringen under nivågränsvärdet.
-
Nivågränsvärden är de värden som gäller för ett arbetspass på 8 timmar. Vid längre arbetspass, på exempelvis 12 timmar, kan en schablonmetod användas.
Metoden innebär att gränsvärdet reduceras proportionellt genom att multipliceras med en faktor 8/X där X är arbetstidens längd i timmar. Om arbetspasset är 12 timmar ska gränsvärdet multipliceras med 8/12.
Mät för att jämföra mot korttidsgränsvärde
En mätning ska omfatta den tidsperiod som det bindande korttidsgränsvärdet avser. För att kunna jämföra resultatet av mätningen med korttidsgränsvärdet ska den utföras vid de tidpunkter som det finns misstankar om att höga kortvariga luftföroreningshalter förekommer.
Även ämnen som har vägledande korttidsgränsvärden bör mätas för att säkerställa att dessa inte överskrids.
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd
Risker i arbetsmiljön (AFS 2023:10)
Analysmetoder
De vetenskapliga dokument som ligger till grund för hur gränsvärdena är satta innehåller ofta förslag på provtagnings- och analysmetoder. Även andra organisationer har listor på provtagnings- och analysmetoder.
På de här webbplatserna finns listor på provtagnings- och analysmetoder:
Senast uppdaterad 2024-12-17