• Riskklass 1 omfattar mikroorganismer som inte är smittämnen.
• Riskklass 2 omfattar smittämnen som kan infektera människor men som inte ger bestående sjukdom, eller så kan sjukdomen botas eller förebyggas effektivt.
• Riskklasserna 3 och 4 omfattar de farligaste smittämnena som kan orsaka allvarliga sjukdomar.

Använd klassificeringen när du riskbedömer och väljer skyddsåtgärder

Klassificeringen är ett stöd för att kunna utreda och bedöma riskerna. Ju högre riskklass ett smittämne tillhör, desto farligare är det för den som använder det. Därför måste du som arbetsgivare vidta striktare skyddsåtgärder när verksamheten använder smittämnen i de högre riskklasserna.

Klassificerade smittämnen finns i föreskrifterna

Du som arbetsgivare ansvarar för att ta reda på vilken riskklass smittämnena du arbetar med tillhör. Många smittämnen är redan klassificerade och du hittar dem i listan i bilaga 7 i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön.

Om du inte hittar den mikroorganism som du tänker arbeta med i listan beror det inte nödvändigtvis på att den tillhör riskklass 1. Då behöver du själv göra en provisorisk klassificering, enligt definitionen av smittämnen i riskklass 2–4 i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om smittrisker.

Om du är osäker på vilken riskklass din mikroorganism tillhör, ska du välja den högre riskklassen. Du ska sedan ändra klassificeringen om det visar sig att riskerna motsvarar den lägre riskklassen.

Så här tolkar du riskklasserna

Mikroorganismer i riskklass 1

Mikroorganismer som inte orsakar sjukdom hos människor tillhör riskklass 1. Här hamnar mögel och mikroorganismer som bara kan infektera djur eller växter. Normalt hamnar också cellkulturer från högre organismer i riskklass 1. Mikroorganismer i riskklass 1 är inte med på listan i bilaga 7 i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om risker i arbetsmiljön. 

Smittämnen i riskklass 2

Smittämnen som kan orsaka infektioner som kan botas, förebyggas eller som normalt självläker. Ett exempel är vanliga förkylningsvirus.

Smittämnen i riskklass 3

Smittämnen som kan ge upphov till sjukdomar med allvarliga konsekvenser och där möjligheterna att bota eller förebygga är begränsade. Sjukdomen kan även vara mycket smittsam.

Exempel på smittämnen i riskklass 3 är HIV och Mycobacterium tuberculosis (tuberkulos, TBC).

Smittämnen i riskklass 4

Smittämnen som kan ge mycket allvarliga konsekvenser, och där det finns ingen eller liten möjlighet att bota eller förebygga, samt risk för epidemisk spridning eller hög smittsamhet. Ett exempel är ebolavirus.

Ett smittämne kan tillhöra olika riskklasser

Två smittämnen som hör till samma riskklass kan ha mycket olika egenskaper: Medan ett sprids lätt via luften, kan ett annat bara spridas via blod.

Olika varianter av samma smittämne kan också höra till olika riskklasser, beroende på vilka egenskaper just den varianten har. Ett exempel är tarmbakterien Escherichia coli (E. coli), som normalt finns i tarmfloran hos däggdjur. Många E. coli räknas inte som smittämnen utan tillhör riskklass 1, till exempel sådana som används flitigt inom forskning. Några varianter av E. coli kan orsaka övergående infektioner och räknas till riskklass 2. Andra varianter är mer skadliga och är kända som EHEC. De tillhör riskklass 3.