I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön finns gränsvärden för cirka 500 ämnen och ämnesgrupper. Ett gränsvärde är den högsta tillåtna halten av ett ämne i luften på en arbetsplats. Dessa gränsvärden är samlade i en tabell som kallas gränsvärdeslistan och som finns i bilaga 1 till föreskrifterna.

LÄNK Bilaga 1 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön.

Ämnen som tas upp genom huden

Det finns kemiska ämnen som lätt kan tas upp i kroppen både via lungorna och via huden utan att huden påverkas. Det gäller framför allt vätskor och gaser. Lösningsmedel kan lösa upp fettet i huden, och därmed göra det lättare för andra kemiska ämnen att tas upp via huden.

Både ämnen som tas upp via huden och lösningsmedel har anmärkning H i gränsvärdeslistan. Den som hanterar ämnen som är markerade med H ska använda hudskydd.

Allergiframkallande ämnen

Överkänslighet innebär att man reagerar vid kontakt med ämnen som normalt inte ger hälsobesvär. Allergi är en typ av överkänslighet som orsakas av reaktioner i kroppens immunsystem. Ämnen som lätt kan orsaka överkänslighet kallas ofta för sensibiliserande. Gränsvärdena är särskilt låga för ämnen som är starkt sensibiliserande för luftvägarna.

Ämnen som är luftvägssensibiliserande är märkta med S^L och de som är hudsensibiliserande är märkta med S^H i gränsvärdeslistan.

Vissa ämnen med starkt sensibiliserande egenskaper får endast hanteras med tillstånd från Arbetsmiljöverket. Du kan läsa mer om särskilda regler för allergiframkallande ämnen i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön.

LÄNK Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön, kapitel 8 om ytterligare bestämmelser för vissa grupper av kemiska ämnen.

Cancerframkallande ämnen

Cancer som orsakas av kemikalier tar lång tid att utvecklas. Det kan ta mellan 10 och 30 år. Risken att få cancer ökar vid hög exponering för cancerframkallande ämnen. Det är därför mycket viktigt att hålla arbetstagarnas exponering för cancerframkallande ämnen så låg som möjligt.

Cancerframkallande ämnen är märkta C i gränsvärdeslistan.

Det kan krävas tillstånd från Arbetsmiljöverket för att använda cancerframkallande ämnen som inte har gränsvärden för luftvägsexponering. Några av de cancerframkallande ämnena är det helt förbjudet att använda. Du kan läsa mer i föreskrifterna om risker i arbetsmiljön.

Reproduktionsstörande ämnen

Reproduktionsstörande kemiska ämnen kan påverka könscellerna och ge skadliga effekter på fortplantningsförmågan hos kvinnor och män som utsätts för dem. Sådana ämnen kan också ge skador på fostret via den gravida kvinnan. Fostret kan påverkas av både mutagena ämnen och direkt fosterskadande ämnen.

Ämnen som har klassificerats som reproduktionsstörande är märkta med R i gränsvärdeslistan. Du kan läsa mer i föreskrifterna om risker i arbetsmiljön.

Buller och kemiska ämnen

Ototoxiska kemiska ämnen är ämnen som kan påverka funktionen hos innerörat och signalöverföringen till hjärnan och ge försämrad hörsel. Sådana ämnen kan tas upp i kroppen både via lungorna och via huden.

Vissa ämnen kan påverka hörseln utan att det förekommer något buller på arbetsplatsen. Det finns också kemiska ämnen som kan förstärka bullrets hörselskadande effekt. Förstärkningen kan uppkomma även om respektive exponering ligger under accepterade nivåer.

Dessa ämnen är ototoxiska och har anmärkning B i gränsvärdeslistan:

• Bly
• Koldisulfid
• Kolmonoxid
• Kvicksilver
• Styren
• Toluen

Exponering nära det hygieniska gränsvärdet för dessa ämnen, i kombination med exponering för buller, innebär redan vid cirka 80 dB (genomsnittlig bullerexponering under en arbetsdag) en klart ökad risk för hörselskada jämfört med enbart bullerexponering.

Det finns ämnen som misstänks vara ototoxiska, men som inte har fått sin skadliga verkan fastställd. Exempel på sådana ämnen är:

• Etylbensen
• Jetbränsle
• n-Hexan
• p-Xylen
• Trikloretylen
• Vätecyanid

Ämnen som bildar damm

Damm är luftburna partiklar från många olika sorters fast material som kan vara skadliga för luftvägarna. Damm kan virvlas upp vid hantering av material som innehåller pulver, men bildas också vid krossning, slipning och annan bearbetning. Dammpartiklar varierar i storlek beroende på hur de bildats. Det finns ett antal gränsvärden för damm i bilaga 1 till föreskrifterna om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön.

Dammfraktioner

Föreskrifterna om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön definierar tre olika dammfraktioner: inhalerbar fraktion, respirabel fraktion och totaldamm.

• Med inhalerbar fraktion menas den mängd partiklar som man andas in genom näsa och mun, till exempel från trä och mjöl. De påverkar därför främst näsa, svalg och luftrör.
• Den respirabla fraktionen är de mindre partiklar som kan nå längst ner i luftvägarna till alveolerna, till exempel rökpartiklar från svetsning och kvartsdamm. Där kan de bland annat orsaka bestående nedsatt lungfunktion (alveolit).
• Totaldamm är ett äldre begrepp som inte definieras av någon standard. Det finns fortfarande ämnen som har gränsvärden som mäts som totaldamm. Med tiden har man dock gått från att mäta totaldamm till att mäta inhalerbar fraktion för allt fler ämnen, även om värdena inte direkt går att jämföra med varandra.

Undersökningar visar att den inhalerbara fraktionen och totaldamm ibland är jämförbara men den inhalerbara fraktionen kan ibland vara två till tre gånger större än mängden totaldamm vid provtagning i samma arbetsmiljö. Skillnader beror bland annat på typen av damm.

Olika hälsorelaterade storleksfraktioner för aerosoler (luftburna partiklar) är definierade i standarden Arbetsplatsluft – Partikelstorleksfraktioner för mätning av luftburna partiklar (SS-EN 481).