Frågor och svar om GMM
Hur kan jag göra en GMM-laboration i skolan? Jag är biologilärare på en gymnasieskola och vill göra en laboration med transformation av Escherichia coli med en plasmid som ger fluorescens med hjälp av Green Fluorescent Protein, GFP. Vilket tillstånd behöver jag?
All innesluten användning av GMM ska anmälas eller ha tillstånd, med några undantag. Att bara överföra vissa plasmider till E. coli utan att använda antibiotika i odlingsmediet kan vara tillåtet utan att man behöver anmäla verksamheten. Förutsättningarna är bland annat att man ser till att autoklavera plattorna och att man inte sätter in någonting annat i plasmiden. Så fort man gör det, måste en anmälan om F-verksamhet göras. Läs mer om F-verksamheter på sidan Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet.
Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet
Det finns vissa kit som har tagits fram för att demonstrera transformation i undervisning. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik har mer information.
Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik, webbplats, öppnas i nytt fönster
Finns blanketter och föreskrifter på olika språk? Våra forskare pratar inte svenska och förstår inte hur de ska fylla i blanketterna för anmälan av GMM-verksamheter. Kommer ni att översätta dem till engelska?
Vi kommer inte att översätta blanketterna till något annat språk. Vi rekommenderar att man fyller i sin blankett via webben eller laddar hem den när den behövs, eftersom vi då och då justerar blanketterna. Det går bra att fylla i dem på engelska. Föreskrifterna om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:2), finns också på engelska. Där framgår vad som krävs och numreringen i blanketterna stämmer överens med bilagorna.
Vilka tillstånd behövs för att importera och exportera GMM? Vi behöver skicka efter GMM från våra samarbetspartners i USA. Vi vill också kunna skicka stammar till dem. Hur skaffar jag importtillstånd och exporttillstånd? Vilka regler är det som gäller, de svenska eller de amerikanska?
Det behövs inget särskilt importtillstånd för GMM från Arbetsmiljöverket, men för att få använda GMM måste man ha en GMM-verksamhet som är anmäld eller har tillstånd. Om de GMM som ska importeras är växtskadegörare eller skadliga för djur, kan det eventuellt finnas importrestriktioner från Jordbruksverket.
Jordbruksverkets webbplats, öppnas i nytt fönster
Transporter av GMM som är avsedda för innesluten användning måste ske enligt de transportbestämmelser om farligt gods som är internationellt överenskomna. Om GMM är smittämnen, tillhör de kategori 6.2 och om de inte är smittämnen tillhör de kategori 9. För gränsöverskridande transporter av GMM ska också Cartagenaprotokollet följas. Det innebär att viss information ska följa med under transporten.
När det gäller export av GMM som är avsedda för innesluten användning, ska det mottagande landets regler följas enligt Cartagenaprotokollet. Transportbestämmelserna om farligt gods gäller även vid export.
Du hittar mer information om GMM-verksamheter på sidan om anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet.
Anmälan och tillstånd för GMM-verksamhet
Mer information om reglerna i Sverige finns i populär version på Gentekniknämndens informationssidor Genteknik.nu.
Om lagstiftning på Gentekniknämndens informationssidor Genteknik.nu, öppnas i nytt fönster
Hur klassificeras celler? Vi har köpt celler och det står i beskrivningen att de är BSL 2. Måste vi använda dem i en L-verksamhet? Vi har också cellinjer som vi har gjort själva från GMO-möss. Hur ska vi riskklassa dem?
Celler och cellinjer klassificeras normalt inte i riskklass 2 utan är biologiska agens riskklass 1, då de inte uppfyller kriterierna ”kan infektera människor”, se bilaga 2 A i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan överkänslighet. I packsedlar och beskrivningar står det ofta att celler bör hanteras på skyddsnivå 2 (biosafety level 2). Det innebär inte att cellerna har klassificerats som tillhörande riskklass 2. Celler kan innehålla virus eller användas för produktion av virus eller virusvektorer (virusliknande partiklar). Då rekommenderas skyddsnivå 2.
Är det frågan om genetiskt modifierade celler eller virusvektorer, ska utredningen och bedömningen bland annat resultera i att man kan avgöra vilken skyddsnivå som är nödvändig. Förekommer det viruspartiklar som skulle kunna infektera (men inte reproduceras i) arbetstagaren, bör GMM-användningen ske i en L-verksamhet. Om cellerna inte kan släppa ifrån sig viruspartiklar eller om det inte förekommer viruspartiklar i GMM-användningen, är det oftast tillräckligt med skyddsnivå 1, dvs. en F-verksamhet. Läs mer om biologiska agens på sidan om användning av mikroorganismer.
Läs mer om GMM och skyddsnivåer på sidan om förebyggande åtgärder.
Förebygg skador på människors hälsa och miljön vid innesluten användning av GMM